Hans Forssell

Hans Forssell
Hans Forssell i december 1880 då han just beviljats avsked som finansminister och blivit president i Kammarkollegiet.
Född14 januari 1843[1][2][3]
Gefle församling[2][4][1], Sverige
Död2 augusti 1901 (58 år)
Jakob och Johannes[4][1][5]
BegravdNorra begravningsplatsen[6][7]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[8][4][1]
SysselsättningPolitiker[1][4], historiker[1], författare
Befattning
Sveriges finansminister
Regeringen De Geer d.ä. II, Regeringen De Geer d.ä. III och Regeringen Posse (1875–1880)[4][1]
Ordförande, Kammarkollegiet (1880–1901)[4][1]
Förstakammarledamot, Gävleborgs läns valkrets (1880–1897)[4][1]
Stol nummer 1 i Svenska Akademien (1881–1901)[9][4]
ArbetsgivareUppsala universitet
Politiskt parti
Första kammarens minoritetsparti[4]
BarnOlof Forssell (f. 1868)[10]
Astrid Gullstrand (f. 1874)
Hans Otto Forssell (f. 1880)
FöräldrarCarl Adolf Forssell[2][10][4]
SläktingarAbraham Forssell (syskon)[10]
Johan Bernhard Forssell (syskon)[10]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1893)[11]
Redigera Wikidata

Hans Ludvig Forssell, född 14 januari 1843 i Gävle, död 2 augusti 1901 i Graubünden, Schweiz, var en svensk historiker, skriftställare, liberal politiker och ämbetsman. Han var sonson till Olof Hansson Forssell, far till läkaren Olof Forssell samt bror till Abraham och Bernhard Forssell.

Historiker och liberal politiker

Forssell blev filosofie doktor och docent i Uppsala 1866 och tjänstgjorde de följande åren som sekreterare bland annat i Konstitutions- och Bankoutskotten, samt i myntkommittén 1869–1870 och på den skandinaviska myntkonferensen 1872. Samtidigt var han intensivt verksam som vetenskapsman och publicist och medverkade i den senare egenskapen kraftigt till genomförandet av den skandinaviska myntkonventionen. År 1869 blev han redaktör för Svensk litteraturtidskrift och ledde 1870–1874 dess fortsättning Svensk tidskrift för litteratur, politik och ekonomi. Han skrev själv ett stort antal artiklar i tidskriften. Samtidigt redigerade han flera tidskrifter och serier för folkbildning. År 1873 blev han direktör för Centraltryckeriet och 1874 sekreterare i Riksbanken. Då Louis de Geer i maj 1875 bildade sin första regering, gjorde han den då 32-årige Forssell till finansminister, en utnämning som väckte enormt uppseende. [12]

Forssell visade sig emellertid platsen fullt vuxen, även om hans politiska framgångar, liksom regeringens i sin helhet, inte blev efter förväntan. Ett försök till partiell grundskatteavskrivning 1877 misslyckades, och den stora skattekommittén, som tillsattes 1879, kom inte till något resultat under Forssells statsrådstid. Sina löpande arbetsuppgifter skötte han utan klander, men han lyckades inte komma på någon särskilt god fot med ledamöterna i någon av kamrarna. Forssell var till sin läggning mera teoretiker än praktiker, och hade också en tendens att uppträda skarpt och överlägset mot riksdagsledamöterna. Under 1879 års finanskris motsatte han sig i det längsta statsstöd till näringslivet, men nödgades till slut gå med på betydande stödåtgärder. Som en eftergift åt Lantmannapartiet genomförde han samtidigt en inskränkning i de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt. I samband med att regeringen De Geer avgick i april 1880 förmåddes Forssell att stanna kvar, men avgick redan före årets slut på grund av missnöje med den nye statsministern Arvid Posse.[12]

Forssell utnämndes nu till president i Kammarkollegium, en post där hans stora kännedom om kamerala förhållanden kom väl till pass. Som ledamot av första kammaren 1880–1897, 1883–1886 som ledamot av Bevillningsutskottet och som flitig debattör i Stockholms dagblad fortsatte han att delta i den politiska debatten, även om han i kammaren redan för början var tämligen isolerad. Under tullstridens dagar kämpade han ivrigt för frihandelns ståndpunkt. I unionsdebatten gjorde han 1895 ett mycket uppmärksammat inlägg genom sin artikel Fjärde artikeln af fredstrakten i Kiel den 14/1 1814, där han ville bevisa, att Norge inte avträtts till Sveriges krona utan till Sveriges kung, för att vara ett kungarike förenat med Sverige.[12]

Som ung akademiker såg Forssell historieforskningen som sitt stora kall, och kom att göra betydande insatser inom området. Efter sin doktorsavhandling Bidrag till historien om Sveriges förvaltning under Gustaf den förste (1866) inledde han sitt stort anlagda arbete Sveriges inre historia från Gustaf den förste (1869–1875) inom ett på den tiden nytt område, Sveriges ekonomiska historia, och gav på grundval av Kammararkivets samlingar.[12]

Forssell var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1876 och av Svenska Akademien från 1881.

Forssell gifte sig med Hildegard Zuleima Eneroth den 4 juli 1867.

Bibliografi

  • Sveriges inre historia från Gustaf den förste med särskildt afseende på förvaltning och ekonomi (1–2, 1869–75)
  • Sverige 1571 (1872–83)
  • Anteckningar om Sveriges jordbruksnäring i sextonde seklet (1884)
  • ”Fjärde artikeln af fredstraktaten i Kiel” i Nytt juridiskt arkiv (1895)

Bilder

Referenser

  1. ^ [a b c d e f g h i] Hans L Forssell, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14374, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Gävle Heliga Trefaldighets kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserien, SE/HLA/1010056/C I/13 (1838-1845), bildid: C0031022_00194, sida 213, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 10 maj 2019, ”Jan,14,24,11,Hans Ludvig”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 134, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOlw, läs online, läst: 10 januari 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 134, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOlw, läst: 10 januari 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Jakob och Johannes kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker för Jakob, SE/SSA/0008/F I a/9 (1900-1907), bildid: 00025667_00086, sida 83, död- och begravningsbok, s. 83, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I a/9 SE/SSA/0008/F I a/9, läs onlineläs online, läst: 19 februari 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Forsell, HANS LUDVIG, Svenskagravar.se, läs online, läst: 19 april 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Hans Forssell Född: 1843-01-17 Avliden: 1901-07-31, Gravstensinventeringen: 448083?pid=1, läst: 19 februari 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ Litteraturbanken författare: ForssellH, läst: 17 juli 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: forssell-hans, läst: 17 juli 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d] Forssell, släkt, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14368, läst: 10 januari 2023.[källa från Wikidata]
  11. ^ Juridiska fakultetens hedersdoktorer, läs online, läst: 28 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Vidare läsning

  • Schück, Herman (2001). Hans Forssell: historiker, publicist, statsråd. Vitterhetsakademiens serie Svenska lärde, 99-1875125-8. Stockholm: Natur och kultur. Libris 8348494. ISBN 91-27-08327-6 

Externa länkar


Ledamöter av Svenska Akademien, stol 1
Anders Johan von Höpken (1786) · Nils Philip Gyldenstolpe (1789) · Johan Olof Wallin (1811) · Anders Fryxell (1841) · Hans Forssell (1881) · Carl Bildt (1902) · Birger Wedberg (1931) · Birger Ekeberg (1945) · Sture Petrén (1969) · Sten Rudholm (1977) · Lotta Lotass (2009) · Eric M. Runesson (2018)
Lista över ledamöter
Sveriges finans-, ekonomi- och budgetministrar
Union och ny konstitution
(1840–1866)
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Industrialisering
(1866–1905)
Rekordåren och kalla kriget
(1945–1991)
Bohman · Mundebo · Bohman · Wirtén · Feldt · Engström (tillförordnad) · Larsson
Efter kalla kriget
(1991–)
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Hans Forssell (December 1880).jpg
Hans Forssell i december 1880 då han just beviljats avsked som finansminister och blivit president i Kammarkollegium.
Hans Forssell Dardel 1881.jpg
Hans Forssell (1853-1901)
Hans Forssell, norra. Job 1-21.JPG
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Raphael Saulus~commonswiki antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC0
Picture of Hans Forssell's grave at Norra begravningsplatsen in Solna.