Hammarbyhöjden

Hammarbyhöjden
Finn Malmgrens väg
Finn Malmgrens väg
KommunStockholm
KommunområdeSöderort
StadsdelsområdeSkarpnäcks stadsdelsområde
DistriktSkarpnäcks distrikt
Bildad1 februari 1948
Antal invånare10 658 (2021)
Landareal118 hektar
SmeknamnHöjden, Den vita staden
PostortJohanneshov
Postnummer121 XX
LandskapSödermanland
Hammarbyhöjdens läge i Stockholms kommun
 
Hammarbyhöjdens läge i Stockholms kommun.

Hammarbyhöjden är en stadsdel i Söderort i Stockholms kommun. Den är belägen strax söder om Södermalm och gränsar till Södra Hammarbyhamnen, Johanneshov, Enskededalen, Kärrtorp och Björkhagen.

Administrativt tillhör Hammarbyhöjden Skarpnäcks stadsdelsområde, kyrkligt Skarpnäcks församling sedan 1957 och från 1931 till 1957 Enskede församling. Området tillhörde tidigare Hammarby Gård i Södra Hammarbyhamnen som var en del av Nacka men som införlivades med Stockholm 1 januari 1930.

Hammarbyhöjden är en starkt kuperad stadsdel med högsta punkt vid Boråsvägen, 62 meter över havet.

Hammarbyhöjden före 1930-talet

Namnet Hammarby är känt sedan 1330-talet, förleden "hammar" betyder klippa, stenig mark. Området tillhörde Hammarby gård som låg i Södra Hammarbyhamnen. Från att ha varit en del i Brännkyrka socken överfördes det 1727 till Sicklaön socken som blev en del av Nacka landskommun 1888.

Området och Hammarby gård hade länge ägts av Danvikens hospital. När Stockholms stad och hamnstyrelsen börjar planera för Danvikskanalen under 1910-talet beslutar sig Danvikens hospital att sälja marken till Stockholms stad och istället uppföra Danvikshem. Hammarby gård med ägor köptes upp av Stockholms stad 1917 men inkorporerades och blev en del av Stockholms stad först 1930.[1]

Fram till mitten av 1930-talet var området fortfarande obebyggt förutom för ett par torp, koloniområden och handelsträdgårdar precis norr om Olaus Magnus väg. Sydväst om Hammarbyhöjdens tunnelbanestation, nära Blåsut fanns också här koloniträdgårdar, en dansbana och ett litet stenbrott.[2]

I norra delen av Hammarbyhöjden, idag omgärdad av Olaus Magnus väg, Kalmgatan, Strahlenbergsgatan och Petrejusvägen låg Stockholms sista avrättningsplats Galgbacken, där bland annat Gustav IIIs mördare Johan Anckarström avrättades år 1792. Sista avrättningen ägde rum 1862. På Stadsmuseet, publicerat i Stockholmskällan finns flera texter om personer som avrättats.[3] Det berättas att vid byggandet av nya Hammarbyhöjden hittades benrester i marken. Detta var man dock tvungna att hålla tyst om, för att inte skrämma upp de nya hyresgästerna.[4]

Bebyggelse

Kv. Tallspinnaren, typisk 2:a före och efter ombyggnad 1937/1986.

1930-talet

Det ekonomiska läget i början av 1930-talet var allvarligt. En lågkonjunktur hade drabbat västvärlden och miljoner människor gick utan arbete. Vintern 1932–1933 var 200 000 människor arbetslösa i Sverige och särskilt barnfamiljerna drabbades hårt, en tredjedel av barnen beräknades vara undernärda vid denna tid. Födelsetalen sjönk kraftigt och blev de lägsta i västvärlden.[5] Trångboddheten i stenstadens hyreskaserner var svår och bostadsstandarden undermålig. Av Stockholms innerstadslägenheter hade bara 34 procent ett eget bad 1930.

Stadsplan för södra Hammarby från 1936.

I början av 1930-talet bodde 85 procent av Stockholms invånare i hyreshus i innerstaden.[6] Delar av de stora områden som Stockholms stad köpt på sig under 1910-talet som låg utanför tullarna hade planerats som trädgårdsstäder under sent 1910-tal och 1920-talet. Exempelvis Gamla Enskede, Enskededalen, Ulvsunda och Äppelviken var alla byggda på relativt platta områden med villabebyggelse, radhuslängor och ett fåtal flerfamiljshus i två våningar. Även Enskedefältet som byggs i egnahemsregi med start 1930 kan anslutas här. Kvar fanns flera starkt kuperade områden som inte passade för trädgårdsstadsbebyggelse, bland annat Traneberg och Hammarbyhöjden. Den statliga bostadspolitiken inleddes 1935 med ett särskilt stöd till bostäder till "mindre bemedlade barnrika familjer". Detta var en direkt reaktion på Alva och Gunnar Myrdals debattbok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934, där bland annat bättre och större bostäder föreslogs.

Kv. Tallspinnaren, Björnståhlsgatan, 1940-tal.

Förslaget till stadsplan för Hammarbyhöjden gjordes främst av fastighetskontorets egna arkitekter med funktionalistiska stadsplaneideal som förebild. Hur sådana områden och bostäder kunde gestaltas, visades redan på Stockholmsutställningen 1930, med Tysklands moderna bostadsbyggande som förebild. [7] Axel Dahlberg (1882–1967) var fastighetsdirektör i Stockholm under åren 1933 till 1945 och räknas som drivande kraft bakom projektet.

Den första stadsplanen som gjordes med smalhus kom 1931 av Ragnar Östberg och omfattade det nordvästra området runt Galgbacken.[8] Planer och stadsplaner hade funnits sedan slutet av 1920-talet men det var inget som genomförts. Byggandet av Hammarbyhöjden dröjde fram till 1935 och då fanns det mer inspiration att ta från andra platser i staden. Fastän ingen tävling anordnades för byggandet av Hammarbyhöjden fanns det en tävling att basera bebyggelsen på. År 1932 hade den stora Årstatävlingen avgjorts och trots att dessa planer för Årsta inte genomfördes applicerades bebyggelsen först på Traneberg 1934 och senare Hammarbyhöjden 1935.[9]

Hammarbyhöjden och Traneberg är idag kända för sina så kallade barnrikehus, smalhus på tre våningar med källare och utan vind, 9–10 meter breda, med två lägenheter per trapplan, balkonger och trapphus med fönster. Lägenheter ska ha fönster åt två väderstreck och storleken är företrädesvis mellan 35 och 59 kvadratmeter.

Västra Hammarbyhöjden och delarna norr om tunnelbanan bebyggdes huvudsakligen 1936–1939, de första husen vid Olaus Magnus väg var inflyttningsklara i oktober 1936. Husen placerades mitt i terrängen, där Galgbacken tidigare legat, ritade av Wolter Gahn och byggda av AB Familjebostäder. Familjebostäder ställde krav på minst tre barn för att få hyra en lägenhet i deras bestånd[10]. Lägenheterna bestod av ett eller två rum och höll för denna tid hög standard; de hade både badrum och kök. Hit flyttade många trångbodda barnfamiljer från innerstaden. Flera av husen var så kallade barnrikehus, avsedda för familjer med många barn, ibland med dagis i bottenvåningen. Alla hus hade centralvärme, stora fönster släppte in ljus och luft, i trappuppgången fanns ett sopnedkast och på gården en lekplats i det gröna. Området kallades "Den vita staden" på grund av sin ljusa färgsättning i vitt, creme och ljusgult.[11]

Liksom Traneberg ritades husen i Hammarbyhöjden av numera kända funkisarkitekter, exempelvis Sture Frölén, Björn Hedvall, Archibald Frid, Albin Stark och Edvin Engström.[12]

1940-talet

Flygfoto från 1940-talet

Utbyggnaden fortsatte de närmaste åren. I början av 1940-talet bebyggdes området söder om tunnelbanan.[13] Man uppförde åtta låga punkthus efter ritningar av arkitekterna Archibald Frid och Edvin Engström. När området var nytt var det ont om service och affärer i stadsdelen. Det fanns mest småbutiker i husens bottenvåningar. Biografen KazaPalandergatan, som invigdes 16 september 1939 och hade 460 platser uppskattades av de boende i området. Den lades ner 13 juni 1965 och fungerade sedan under flera decennier som inspelningsstudio för Thorn EMI.

1950-talet

I början gick det buss mellan Finn Malmgrens plan och Brunkebergstorg. Den 19 november 1958 invigdes tunnelbanestationen i Hammarbyhöjden. Sedan 1 oktober 1950 fanns tunnelbanestationen Skärmarbrink cirka 400 meter från Olaus Magnus väg.[14]

Citat

En av hyresgästerna, vars familj kom 1938 till Hammarbyhöjden, berättade följande 1988 i Ulrika Sax bok Den vita staden:

Jag vet att mamma var så lyckligt för hon tyckte att det var så fantastiskt att skruva på vatten, för det hade vi inte där vi bodde förut. Jag minns hur hon stod och sjöng när hon diskade.
[15]

Hammarbyhöjden efter 1980-talet

Efter 50 år hade barnrikehusen blivit till "pensionärsrikehusen". I början på 1950-talet hade Hammarbyhöjden sin största folkmängd med 13 360 invånare, 1985 var antalet 5 574. Barnen hade flyttat ut och föräldrarna bodde kvar. 1940 var antal boende per lägenhet 3,59. År 1984 hade den siffran sjunkit till 1,34 och andel pensionärer var över 30 procent (Statistisk årsbok för Stockholm). Andra ytterstadsområden från 1930- och 40-talen hade en liknande situation.[16]

För att minska utflyttningen antog Stockholms kommunfullmäktige 1983 ett handlingsprogram för upprustning av den äldre ytterstaden. Här formulerades idéer som sammanslagning och modernisering av lägenheter, installation av hissar och nybyggnad av bostadshus (så kallad förtätning). I programmet namngavs sex prioriterade stadsdelar, som ansågs ha störst behov av "stadsförnyelse", Hammarbyhöjden var en av dessa.[17]

På 1980-talet renoverades och upprustades området, återigen med statliga subventioner och så kallade ROT-lån (statligt subventionerade lån för renovering, ombyggnad och tillbyggnad). En viss förtätning utfördes, men inte i den omfattning som ursprungligen planerades.

Under 2007–2008 uppfördes nya hus mellan SL:s vagnhall (Hammarbydepån) och Sofielundsvägen. Även kring Ulricehamnsvägen skedde förtätning.

Programmet Hammarbyhöjden-Björkhagen

Nybyggt hus i Hammarbyhöjden från 2016.

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade i juni 2016 ett program för stadsdelarna Hammarbyhöjden och Björkhagen, som tar ett helhetsgrepp kring utvecklingen för att stärka de offentliga rummen och tillgodose servicen som erfodras när fler väljer att bosätta sig i staden.[18]

Det övergripande syftet med projektet är att tillvarata stadsdelens potential för att skapa nya bostäder i ett centralt läge i Stockholm. Stadsbyggnadsprogrammet innehåller mellan 2 300 och 2 700 nya bostäder, tio nya förskolor, en ny skola samt möjlighet att bygga ut Hammarbyskolan Södra, och en ny fullstor idrottshall. Majoriteten av bostäderna koncentreras till tre platser: Sjöstadshöjden, Hammarbyskogen och västra Nytorps gärde. Mellan 700 och 800 bostäder kan tillkomma genom mindre kompletteringsprojekt.[18]

Gatunamn

Norr om Hammarbyhöjdens tunnelbanestation är de flesta av stadsdelens gator döpta efter upptäcktsresande, etnologer och reseskildrare:

Söder om tunnelbanestationen är de flesta av stadsdelens gator döpta efter orter i Västergötland:

Hammarbyhöjdens IP
Hammarbyhöjdens idrottsplats

Sport

Bakom Hammarbybacken i stadsdelens nordöstra del ligger Hammarbyhöjdens idrottsplats, en kommunal idrottsanläggning. Den består av löparbanor och en konstgräsplan för 11-spel, alternativt fyra banor för 5-spel.[19]

Demografi

De första hammarbyborna var framförallt från Stockholms innerstad, särskilt Södermalm, och tillhörde arbetarklassen. Men under 1940- och 1950-talet började allt fler komma från andra delar av Stockholm och Sverige samtidigt som andelen tjänstemän ökade.

En undersökning av boende i 195 hushåll för åren 1936 och 1941, vilken ej inkluderade lägenheterna i barnrikehusen, visar att andelen småbarn var stora i området relativt andelen i hela Stockholms stad, samt att de flesta vuxna var under 40 år.

Inflyttarnas antal och ursprung åren 1936, 1944 och 1952[4]
ÅrAntalKatarina församling (%)Sofia församling (%)Högalids församling (%)Maria Magdalena församling (%)Vasastaden och Norrmalm (%)Gamla stan och Östermalm (%)Kungsholms församling (%)Stockholms innerstad (%)Stockholms stad i övrigt (%)Stockholms län i övrigt (%)Sverige i övrigt (%)Utlandet (%)
193683936171384548710121
1944127622310599260811201
1952134015861108856198160
Inflyttarnas yrken i procent åren 1936, 1044 och 1952[4]
Yrke193619441952
Arbetare28168
Hantverkare och specialarbetare172020
Högre tjänstemän5822
Lägre tjänstemän112715
Småföretagare958
Serviceanställda17822
Övriga13165
Boende i 195 lägenheter i Södra Hammarby, fördelade efter ålder, åren 1936 och 1941[4]
ÅlderSödra Hammarby (antal)Södra Hammarby (procent)Stockholms stad 1936 (procent)Stockholms stad 1941 (procent)
0–5 år6011,74,65,9
5–15 år458,89,08,2
15–25 år6013,416,215,0
25–40 år8949,930,630,0
40–65 år7915,432,133,2
65–100 år40,87,47,7

Bildgalleri

Se även

Källor

Referenser

  1. ^ ”Stockholms stadsarkiv, Kommunfullmäktigetrycket”. 27 oktober 1917. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Kommuntryck/Visare?filename=KTR0141_003_ps.pdf&documentid=079b8e551355eac68e14b5ee8ff96fac#page=8&search=%22hammarbys%20hammarbyare%20hammarby%22. Läst 5 november 2021. 
  2. ^ ”Stockholmskällan, Stockholmskarta 1934”. 27 oktober 1934. https://stockholmskallan.stockholm.se/sok/?q=&map=true&alternatemap=true. Läst 6 november 2021. 
  3. ^ ”Carl Lindegrens avrättning”. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6142. Läst 5 november 2021. 
  4. ^ [a b c d] Sax 1989, s. 77.
  5. ^ Sax 1989, s. 25.
  6. ^ Sax 1989, s. 68.
  7. ^ Sax 1989, s. 49.
  8. ^ Stockholms stadsmuseum, Stadsdelsinventering Hammarbyhöjden, 1984, s. 16.
  9. ^ Göran Sidenblad, Planering för Stockholm 1923–1958, 1981, s. 17.
  10. ^ tidningen familjär utg. september 2006
  11. ^ Sax 1989, s. 63, 74.
  12. ^ Riksantikvarieämbetet, Bebyggelseregistret - genomgång av byggnader i Hammarbyhöjden.
  13. ^ Stadsmuseet, Stadsdelsinventering Hammarbyhöjden, 1984.
  14. ^ Stockholms tunnelbanor 1975 : teknisk beskrivning
  15. ^ Sax 1989, s. 105.
  16. ^ Sax 1989, s. 181, 183.
  17. ^ Sax 1989, s. 213.
  18. ^ [a b] Brolin, Jenny. ”Hammarbyhöjden-Björkhagen”. bygg.stockholm.se. http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/Hammarbyhojden-Bjorkhagen/. Läst 11 maj 2017. 
  19. ^ ”Hammarbyhöjdens idrottsplats - Stockholms stad”. foreningsservice.stockholm. 31 mars 2023. https://foreningsservice.stockholm/hitta-idrottsanlaggningar-som-bokas/idrottsanlaggning/hammarbyhojdens-idrottsplats/. Läst 24 oktober 2023. 

Tryckta källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Finn Malmgrens väg 27-29 April 2013 02.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 3.0
Finn Malmgrens väg 27-29, Hammarbyhöjden, Stockholm. Architect: Ture Sellman. Built 1939.
Red pog.svg
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Södra Hammarby 1936.jpg
Författare/Upphovsman: Stockholms stadsbyggnadskontor, Licens: CC BY-SA 3.0
Stadsplan för Södra Hammarby
Kvarteret Taklampan May 2018 05.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
Residential buildings in Kvarteret Taklampan, Björkhagen (Stockholm).
Sweden Stockholm City location map.svg
Författare/Upphovsman: Mikey641 and OpenStreetMap contributors, Licens: CC BY-SA 2.0
Location map of Stockholm, Sweden
Hammarbyhöjdens IP fotbollsplan.jpg
Författare/Upphovsman: Alfararen, Licens: CC BY-SA 4.0
Hammarbyhöjdens IP i Johanneshov, Stockholm på Finn Malmgrens väg.
Tallspinnaren ritn.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard 14:02, 8 April 2008 (UTC), Licens: CC BY-SA 3.0
Kv. Tallspinnaren, Hammarbyhöjden, Stockholm, planritning
GULDBAGGEN 1 ( husnr 2) June 2020 04.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Nattsländan 2 (hus 1) June 2020 01.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Nattsländan 3 (hus 1) June 2020 05.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Polarforskaren 10 Februari 2021.jpg
Författare/Upphovsman: SpegelSkribent, Licens: CC BY-SA 4.0
Polarforskaren 10 under coronapandemin februari 2021.
Tallspinnaren 1940.jpg
Kv. Tallspinnaren, Hammarbyhöjden, Stockholm 1940
BÅLGETINGEN 1 (husnr 2) July 2020 01.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Hammarbyhöjdens bostadsområde Flygfoto. ArkDes ARKM.1962-101-0862.jpg
Hammarbyhöjdens bostadsområde Flygfoto

Plats: Södermanland, Stockholm, Stockholm, Hammarby (Sverige (SE))

Motiv-klassifikation : Ytterstadsmiljö <1.4c> (se dataset i KulturNav för mer information)

Arkitekt för avbildad(e) byggnad(er): Okänd; Okänd

Datering för avbildad(e) byggnad(er): 1930–1946

Fotograf: Okänd

Inventarienummer i ArkDes samling: ARKM.1962-101-0862