Halsten

För andra betydelser av Halsten, se Halsten (olika betydelser).
Halsten
Regeringstidca 1070, möjligen även senare[1][2]
FöreträdareErik och Erik
EfterträdareAnund Gårdske
BarnFilip
Inge den yngre
ÄttStenkilska ätten
FarStenkil
MorMöjligen en dotter till Emund den gamle
FöddOmkring 1050

Halsten (eller Hallsten) Stenkilsson, troligen född cirka 1050, död okänt år, var en svensk kung som regerade i Sverige under en kort tid efter år 1067, troligen fram till omkring 1070. Adam av Bremen nämner honom i en skolie, och säger att han fördrevs till förmån för Anund Gårdske.[3] Han är även omtalad i kungalängderna i äldre Västgötalagen och Hervarsagan samt möjligen i ett påvebrev.

Biografi

Källorna är överens om att Halsten var son till kung Stenkil. Västgötalagen och Hervarsagan anger dessutom att han var far till de båda kungarna Filip och Inge den yngre, och Hervarsagan påstår också att han samregerade med sin bror Inge den äldre, vilket möjligen stöds av ett brev från påven Gregorius VII riktat till Inge samt en kung "A" som denne ska ha regerat tillsammans med. De båda uppmanas införa tionde och kallas reges wisigothorum ("västgötarnas kungar", men egentligen 'visigoternas kungar'). Denne "A" tolkas vanligen som Halsten, men kan möjligen syfta på Håkan Röde.[4]

I Västgötalagens regentlista sades han vara hövlig och glad, och närhelst ett lagärende lades fram för honom, dömde han rättvist, och "därför försämrades Sverige av hans frånfälle och död". Ingen av källorna nämner dock när detta skall ha skett.

Han efterträddes i sinom tid på tronen av sina söner Filip och Inge.

Referenser

Noter

  1. ^ Andersson (2003), sid. 287
  2. ^ Harrison (2009), sid. 456
  3. ^ Adam av Bremen, bok 3, 84 (sid. 194–195)
  4. ^ Inge i Nationalencyklopedin

Källor

  • The Saga of Hervör and Heithrek, in Stories and Ballads of the Far Past, translated from the Norse (Icelandic and Faroese), by N. Kershaw.Cambridge at the University Press, 1921.
  • Västgötalagens kungalängd, i översättning återgiven i Mats G. Larsson: Götarnas riken (Stockholm 2002)
  • Adam av Bremen (1984). Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Stockholm: Proprius. Libris 7604979. ISBN 91-7118-447-3 
  • Andersson, Lars M.; Amurén, Lena (2003). Sveriges historia i årtal. Lund: Historiska media. ISBN 91-89442-71-7 
  • Harrison, Dick (2009). Sveriges historia: 600-1350. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-302377-9 

Vidare läsning

Auktoritetsdata
• SBL: 12456

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”