Halsbandssparv

	Halsbandssparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Arremon
Art	Halsbandssparv; A. taciturnus
Vetenskapligt namn
	§ Arremon taciturnus
Auktor	(Hermann, 1783)
Utbredning

Halsbandssparv^[2] (Arremon taciturnus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Halsbandssparven är en tydligt tecknad sparv, med bjärt grön ovansida, svart huvud med vita streck ovan ögat och nerför hjässans mitt samt kontrasterande vit strupe. Hanen är ljusgrå under med svarta fläckar på bröstsidorna som ofta formar ett helt svart halsband, därav namnet. Honan liknar hanen men undersidan har beigefärgad anstrykning utan svarta teckningar. Både sång och läten är mycket ljusa.

Utbredning och systematik

Halsbandssparven delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Arremon taciturnus taciturnus – förekommer från östra Colombia till södra Venezuela, Guyana och Amazonområdet i Brasilien
Arremon taciturnus nigrirostris – förekommer ifrån tropiska sydöstra Peru till norra Bolivia och nordvästra Argentina

Méridasparven (Arremon taciturnus) kategoriserades tidigare som underart till halsbandssparv, och vissa gör det fortfarande.^[4]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Levnadssätt

Halsbandssparven förekommer i undervegetation i regnskog. Den hittas framför allt i områden med tätare undervegetation inne i högväxt regnskog, utmed rinnande vattendrag, i raviner och i gläntor där träd fallit. Arten slår ofta följe med kringvandrande artblandade flockar och kan då vara svår att upptäcka när den kilar runt på marken.

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2016 Arremon taciturnus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2025. IOC World Bird List (v15.1). doi : 10.14344/IOC.ML.15.1
^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

Wikispecies har information om Arremon taciturnus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Arremon taciturnus.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Arremon taciturnus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2025. IOC World Bird List (v15.1). doi : 10.14344/IOC.ML.15.1

[CC-4] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/

[5] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[6] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[7] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-8] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler