Hallonbi
| Hallonbi | |
 (c) Arnstein Staverløkk, CC BY 3.0 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Bergsbin Panurginus |
| Art | Hallonbi Panurginus romani |
| Vetenskapligt namn | |
| § Panurginus romani | |
| Auktor | Aurivillius, 1914 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hallonbi (Panurginus romani)[1][2] är en solitär[3] biart som beskrevs av Aurivillius 1914. Hallonbiet ingår i släktet bergsbin och familjen grävbin.[4][5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning
Hallonbiet är ett långsträckt bi med svart grundfärg och gles, vit till gråbrun behåring. Hanen har de yttersta antennsegmenten orange, samt munskölden (clypeus) och delar av benen ljusgula. Biet är litet, med en kroppslängd på 7 till 8 mm.[7]
Ekologi
Habitatet utgörs av skogsbryn, gärna mot odlad mark, sand- och grustag, skogsvägar, kalhyggen och erosionsbranter. Arten, som flyger under juni och juli, är helt oligolektisk vad gäller polleninsamling till larverna, den hämtar endast pollen från hallon, men för att äta nektar kan biet även flyga till skogsnäva och lingon. Boet grävs ut i sandig mark på soliga ställen.[7]
Utbredning
Arten förekommer från Skandinavien österut längs tajgan till Rysslands Stillahavskust. I Sverige finns den från Lappland kring Luleälven till norra Uppland och södra Dalarna. Den svenska förekomsten är klassificerad som livskraftig.[7] I Finland, där arten förekommer i sydöstra delarna av landet, har den på relativt kort tid (från 2000 till 2010) gått från att vara starkt hotad till livskraftig.[8] I Norge, där arten också är klassificerad som livskraftig, finns den i Trøndelag och sällsynt i Østlandet[9].
Källor
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ Tatiana G. Romankova, Julia V. Astafurova (2011). ”Bees of the genus Panurginus in Siberia, Far East of Russia, and Allied Areas (Hymenoptera: Andrenidae, Panurginae)” (på engelska). Zootaxa 3112: sid. 1. https://www.researchgate.net/publication/282728062_Bees_of_the_genus_Panurginus_in_Siberia_Far_East_of_Russia_and_Allied_Areas_Hymenoptera_Andrenidae_Panurginae. Läst 23 april 2019.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Leiden, Naturalis, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/panurginus+romani/match/1. Läst 23 april 2018.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Oskar Kindvall (18 maj 2004). ”Panurginus romani - hallonbi”. Dyntaxa. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/103138?changeRoot=True. Läst 16 november 2014.
- ^ [a b c] Björn Cederberg (2015). ”Panurginus romani Hallonbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103138. Läst 23 april 2019.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”hallonbi – Panurginus romani”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204844. Läst 23 april 2019.
- ^ Frode Ødegaard. ”bringebærbie Panurginus romani Aurivillius, 1914” (på norska (bokmål)). Artsdatabanken. Norsk institutt for naturforskning. https://www.artsdatabanken.no/pages/148156. Läst 23 april 2019.
Media som används på denna webbplats