Hallandsbrigaden (yngre)

För andra betydelser, se Hallandsbrigaden.
Hallandsbrigaden
(IB 16)
Vapen för Hallandsbrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnHallandsbrigaden
Datum1949–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
Del avSödra militärområdet [a]
FöregångareVarbergs regemente [b]
StorlekInfanteribrigad
HögkvarterHalmstads garnison
FörläggningsortHalmstad
Valspråk"Överleva–Verka"
FärgerBlått och vitt          
Marsch"Friedrich Wilhelm-marsch" (Winter) [c]
DekorationerHallbrigGM/SM/BM [d]
HallregbrigMSM [e]
SegernamnLützen (1632)
Leipzig (1642)
Lund (1676)
Gadebusch (1712)
Befälhavare
BrigadchefAnders Emanuelsson [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/1960
Tilläggstecken

Hallandsbrigaden (IB 16) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandsledningen var förlagd i Halmstads garnison i Halmstad.[2][3]

Historik

Hallandsbrigaden sattes upp åren 1949–1951 under namnet Västkustbrigaden (IB 46) genom att fältregementet (krigsförbandet) Varbergs regemente (I 46) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till brigad.[4]

Åren 1949–1958 hade Västkustbrigaden en systerbrigad vars namn var Hallandsbrigaden (IB 16), vilken kom dock att upplösas och avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1958. År 1964 gjordes en namnändring då brigaden övertog namnet Hallandsbrigaden, från den upplösta och avvecklade Hallandsbrigaden (IB 16).

Genom försvarsbeslutet 1992 tydliggjordes krigsorganisationen, vilket resulterade i att Hallandsbrigaden avskildes från Hallands regemente. Från den 1 juli 1994 bildade brigaden ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S).[5] I samband med denna omorganisation övertog brigaden även beteckningen IB 16 från den ursprungliga Hallandsbrigaden, det för att tydliggöra banden till Hallands regemente (I 16).

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i propositionen att avveckla fem infanteribrigader, IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande.[6] Brigaden upplöstes den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 mars 2001, då avvecklingen av förbandet ansågs slutförd.[7]

Verksamhet

Som ett led av försvarsbeslutet 1992 blev brigaden en av de sex ursprungliga infanteribrigader som skulle mekaniseras. Och med det utrustas brigaden med de rysktillverkade pansarskyttefordonen BMP-1 och MT-LB, med svensk benämning Pbv 501 och Pbv 401. Organisationen brigaden skulle gå in i kallades IB 2000 och denna skulle vara i produktion 2004 och helt genomfört 2006. Brigaden hann dock aldrig gå in i den nya organisationen på allvar, då den tillsammans med Hallands regemente (I 16) upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000.

Internationell verksamhet

Åren 1995 och 1996 svarade brigaden för ett pansarskyttekompani till den tredje Bosnienbataljonen , BA 03, respektive den sjunde Bosnienbataljonen BA 07. År 2000 utsågs brigaden till huvudman med stöd av Smålandsbrigaden (IB 12) till att sätta upp vinterbataljonen, vilken skulle bli den fjortonde Bosnienbataljonen, BA 14. På grund av dels den svenska omriktningen i Sveriges åtaganden i SFOR, kom BA 14 aldrig realiseras. Istället kom den bataljonen planeras för att roteras inom Svenska Kosovostyrkan, där den skulle bli KS 03. Men då brigaden upplöstes och avvecklades sommaren 2000, kom det ansvaret övergå till Södra skånska regementet (P 7).[8]

Bataljoner

  • 1. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 2. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 3. brigadskyttebataljonen (Pbv 501)
  • 4. brigadskyttebataljonen (Pvrb 55/TOW)
  • Brigadluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
  • Brigadhaubitsbataljon (Haub 77A)
  • Brigadpionjärsbataljon

Heraldik och traditioner

Hallandsbrigaden delade heraldik och traditioner med Hallands regemente.[2] År 1995 instiftades Hallandsbrigadens förtjänstmedalj i guld/silver/brons i 8:e storleken (HallbrigGM/SM/BM).[9][10][11] År 2000 instiftades Hallands regementes och Hallandsbrigadens minnesmedalj i silver (HallregbrigMSM).[12]

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades brigadchef och hade tjänstegraden överste. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande chef vid Hallands regemente.[3][13]

  • 1954–1957: C Klingenstierna
  • 1957–1959: A Mohlin
  • 1959–1961: S Andrae
  • 1961–1965: B Hultgren
  • 1965–1967: T Nordin
  • 1967–1969: J Crafoord
  • 1969–1972: B Selander
  • 1972–1983: A Månsson
  • 1983–1986: Yngve Johansson
  • 1986–1988: Per Källström
  • 1988–1993: Göran Lindqvist
  • 1993–1995: Paul Degerlund
  • 1995–1998: Johan Rydén
  • 1999–2000: Anders Emanuelson

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Västkustbrigaden1949-10-01–1964-??-??
Hallandsbrigaden1964-??-??–2000-06-30
Avvecklingsorganisation2000-07-01–2001-03-31
Beteckningar
IB 461949-10-01–1994-06-30
IB 161994-07-01–2000-06-30
Förläggningsorter
Halmstads garnison (F)1949-10-01–2001-03-31

Galleri

  • Sjukhuset vid Hallands regemente, 1920.

    Sjukhuset vid Hallands regemente, 1920.

  • Flygbild över Hallands regemente.

    Flygbild över Hallands regemente.

  • Flygbild över Hallands regemente.

    Flygbild över Hallands regemente.

  • Vy över kasernerna sett från kaserngården.

    Vy över kasernerna sett från kaserngården.

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Hallands regemente
  2. ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
  3. ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen används sedan 2000 av Hallandsgruppen.[1]
  4. ^ Förtjänstmedalj i guld, silver och brons instiftad 1995.
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
  6. ^ Emanuelsson blev sista chefen för brigaden.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 83
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 322
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 269
  4. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 18 februari 2017. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 18 februari 2017. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 18 februari 2017. 
  7. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 24 juni 2018. 
  8. ^ ”BA 14 blev KS 03”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 3 november 1999. https://web.archive.org/web/19991103002536/http://www.ib16.mil.se/80.html. Läst 18 februari. 
  9. ^ ”HallbrigGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={6F70D464-2059-4F21-8DBA-229947764507}. Läst 18 februari 2017. 
  10. ^ ”HallbrigSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={8B202E90-6B4E-4A13-AEC6-0FF3E1898EAB}. Läst 18 februari 2017. 
  11. ^ ”HallbrigBM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={084E0992-2A48-429E-B51C-B7C059FB8A67}. Läst 18 februari 2017. 
  12. ^ ”HallregbrigMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={DFEBD868-AE78-45E5-84EF-B60FE128D9FA}. Läst 18 februari 2017. 
  13. ^ ”IB 16 historia”. i16.se. http://www.i16.se/Historia/HALLANDSBRIGADEN%20historia.pdf. Läst 18 februari 2017. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 }
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Hallands regemente och Hallandsbrigaden: biografiska uppgifter 1974–2000. Halmstad: Hallands regemente och Hallandsbrigadens kamratförening. 2003. Libris 10312179 
  • Kungl. Hallands regemente 1902–1974: biografiska uppgifter. Halmstad: Utg. 1974. Libris 115858 
  • Kungl. Hallands regemente 350 år. Halmstad: [Hallands regemente]. 1974. Libris 3200855 
  • Kungl. Hallands regementes historia 1962–2000. Halmstad: Hallands regementes och Hallandsbrigadens kamratfören. 2004. Libris 9645492 
  • Kollberg, Ludvig (1995). ”Hallands regemente och femtioårsminnen från beredskapstiden.”. Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1995(72),: sid. [222]-231. 1101-9239. ISSN 1101-9239.  Libris 2124641
  • Lilliehöök, Christer; Hägge, Eric; Berggren, Gustaf (1964). Kungl. Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624–1961: regementets historia med glimtar ur dess liv i fred och krig i helg och söcken. [Stockholm]. Libris 1178565 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
AM.090956 (guld).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i guld (M7673-257000).
Infantry Brigade Nato.svg
Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Hallands regemente - sjukhuset 1920.jpg
Vykort över sjukhuset vid Hallands regemente (I 16).
Hallands regemente 03.jpg
Författare/Upphovsman: Hallands konstmuseum, Licens: CC BY-SA 3.0
Vy över Hallands Regemente (I 16) i Halmstad.
Hallands regemente 02.jpg
Författare/Upphovsman: Hallands konstmuseum, Licens: CC BY-SA 3.0
Flygbild över Hallands regemente
Hallands regemente 08.jpg
Författare/Upphovsman: Miliseum, Licens: CC BY-SA 3.0
Tilläggstecken för Hallandsbrigaden (IB 16) "Hallandsbrigaden Överleva-Verka" Togs i bruk den 1 juli 1994, och bars av befäl och värnpliktig vid Livkompaniet.
AM.090975-I 16 (2).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Förbandstecken m/60 för Hallands regemente (I 16).
Hallands regementes, kaserner.jpg
Hallands regementes kaserner i Halmstad. Sedan 1 juli 2000 Luftvärnsregementets kaserner.