Halland

Halland
Landskap
Hallands vapen.svg
Vapen för landskapet Halland tolkat efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap Halland.svg
Hallands läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelGötaland
LänHallands län, Västra Götalands län, Skåne län
StiftGöteborgs stift, Lunds stift
Största sjöLygnern
Högsta punktHögalteknall 226 m ö.h.
Yta4 786 km²
Folkmängd347 675 (2021-12-31)[1]
Befolkningstäthet72,6 invånare/km²
HertigPrins Julian
LandskapsblommaHårginst
Landskapsdjur
Fler symboler...
Lax

Halland är ett landskap i sydvästra Sverige. Halland gränsar i söder till Skåne, i öster till Småland och i öster och norr till Västergötland, samt har i väster kust mot Kattegatt.

Namnet

Som det första omnämnandet av området räknas vanligen en uppräckning av folkslag/stammar som den romersk-gotiske historieskrivaren Jordanes i hans verk Getica ("Goternas ursprung och bedrifter")n skriven omkring år 550:

Sequitur deinde diversarum turba nationum, theules, uagoth, bergio, hallin, liothida, quorum omnium sedes sub uno plani ac fertilis, et propterea inibi aliarum gentium incursionibus infestantur. Post hos ahelmil, finnailhtie, feruir, ganthigoth acre hominum genus et at bella prumptissimum.

De ovan uppräknade folkslagen har vanligen placerats längs det nuvarande Sveriges västkust, där hallin anses stå för halläningar, medan ahelmin (heinii) och feruir kopplats samman med Himle och Fjäre.[2][3]

Landskapets namn kommer troligen från Hovs hallar (hällar), som är belägna i nordvästra Skåne, väster om Båstad. Det är vanligt att områden namnges av näraliggande centralbygder (t.ex. Västmanland och Södermanland som ligger i respektive väderstreck relativt den uppländska centralbygden), varför Halland då skulle ses som området bortom Hovs hallar från ett skånskt perspektiv. Av flera skäl (utöver ovanstående uppräkning även baserat på olika organisationsstrukturer och kulturmönster norr och söder om Tvååkersgränsen då det skriftliga underlaget blir mer omfattande) anses det troligt att beteckningen ursprungligen enbart avsåg de södra delarna av landskapet. [2][3][4]

Historia

Hallands historia har präglats av dess geografiska förutsättningar med slättbygd längs kusten och skogsbygd längre inåt landet. De vattendrag som rinner genom landskapet och har sitt utlopp i Kattegatt har varit viktiga transportleder.

När de skriftliga källorna börjar komma var Halland en del av Danmark. Det förblev så under större delen av medeltiden, med undantag för den turbulenta perioden från 1280-talet och fram till 1366 då landskapet och dess bägge delar (Norra Halland och Södra Halland) var under alternerande under dansk, svensk och norsk överhöghet samt dessutom under kortare perioder relativt fritt från utomstående inblandning. Vid freden i Brömsebro 1645 blev landskapet svenskt på trettio år och sedan freden i Roskilde 1658 har landskapet varit permanent svenskt.

Landskapsregemente

Hallands regemente (I 16) sattes upp 1902 genom en flytt av Västgöta-Dals regemente från Vänersborg till Halmstad. Hallands regemente förlades i Halmstad där det var förlagt till dess nedläggning 2000. I regementets lokaler huserar idag Luftvärnsregementet.

Kultur

Traditioner

I Halland, liksom andra delar av västra Sverige förekommer brasor under våren som påskbrasor.[5]

Folkdräkter från Halland

Huvudartikel: Folkdräkter från Halland

Halland är det landskap med näst flest bygdedräkter i Sverige (Dalarna har flest)[6]. Totalt finns det 89 dräkter i Halland, 66 kvinnliga och 23 manliga[6][7]. De halländska folkdräkterna är ofta mörkare i färgen än i andra delar av landet. Dels tillkom dessa dräkter relativt sent, under början och mitten av 1800-talet, dels hade också väckelserörelsen ett visst inflytande över klädseln. Dräkterna från Limabacka och Rolfstorp är undantag från detta, men så är de också äldre.[8]

Dialekter & Litteratur

Eskatorpsbrakteaten, den äldsta bevarade texten från Halland

Den första skrivna materialet i Halland är Eskatorpsbrakteaten, funnen i Fjärås socken. Den är skriven med Futharkens äldre runrad. Det förekommer i övrigt begränsat med tidigt skrivet material från landskapet. Det finns bara fyra runstenar, samtliga från trakten runt Halmstad.[3]

Dialekten i Halland, halländskan, varierar mellan de olika delarna av landskapet. I söder är påverkan störst av sydsvenska mål, medan götamål dominerar i norr. Under den senare halvan av 1800-talet skrev August Bondeson skönlitterärt om allmogekulturen i Halland, inklusive de lokala dialekterna. Språkforskaren (och senare finansministern) Ernst Wigforss publicerade 1913 sina akademiska studier kring dialekterna i avhandlingen Södra Hallands folkmål: ljudlära. På ett nationellt plan kom Olof von Dalin (uppvuxen i Vinberg, aktiv i Stockholm) att förändra det svenska språket genom Then Swänska Argus, som räknas som den yngre nysvenskans start.[3]

Andra exempel på författare aktiva i landskapet:

Konst

En tidig konstform med stor spridning i landskapet (samt inte minst i angränsande Småland) var bonadsmålningen som fick stor spridning med början från 1730-talet fram till senare halvan av 1800-talet. Den hade ofta bibliska motiv och var populär bland allmogen, med början hos de mer välbeställda. Bland de mest bekanta målarna var Johannes Nilsson och Carl Reinic Rosenberg.[3][9][10] Andra exempel på konstnärer/konstnärsgrupper aktiva i landskapet:

Mat

Kosten i Halland präglades traditionellt av de tillgängliga resurserna, med bland annat mycket spannmålsprodukter, gris och fisk. Inte minst laxen har varit viktig och det förekom begränsningar i hur mycket lax som drängar och pigor skulle behöva äta. Måltiderna var frukost, daver, middag, merafton och kvällsmat. Kålgårdar har förekommit sedan medeltiden. I början av 1800-talet blev köksträdgårdar vanliga.[3]

Till jul är grönkål en rätt som är utpräglat populär i just Halland. Den är belagd sedan 1700-talet. Ursprungligen var den främst populär i södra Halland, men äts numera i hela landskapet. Köttsoppa med grönsaker och klimp är lokalt populärt i Morup.[11][12]

Äng i Sibbarps socken blev 2021 första restaurang i landskapet med en Michelinstjärna.[13]

Indelningar

Före 1645

Halland tillhörde sedan 1000-talet Danmark och Lunds stift.

Från 1280-talet till 1360-talet var landskapet uppdelat i Norra Halland (danska Nørrehalland) och Södra Halland (danska Sønderhalland) som var för sig under perioder bröts loss ur Danmark.

Landskapet var från 1200-talet till 1658 uppdelat i ett varierande antal län fyra län:

Län, lagsagor och stift från 1645

Provinsen Halland blev svensk på 30 år i samband med freden i Brömsebro 1645. Från freden i Roskilde 1658 blev Halland varaktigt svenskt och då bildades Hallands län med egen landshövding. Från 1658 (dock ej 1669-1676) ingick sedan länet i Skånska generalguvernementet för att från 1693 vara helt självständigt.

Sedan 1971 ingår Lindome distrikt i norra Halland i Västra Götalands län (före 1998 Göteborgs och Bohus län) medan Östra Karups distrikt i söder tillhör Skåne län (före 1997 Kristianstads län) och Lunds stift.

Landskapets delar tillhörde från 1683 Hallands lagsaga och dess efterföljare tills denna avvecklades med alla andra lagsagor 31 december 1849.

Området tillhör sedan 1665 Göteborgs stift, före dess Göteborgs superintendentia i Skara stift.

Härader och städer (före 1970)

Halland har bestått av åtta härader, uppräknade från söder till norr: Höks härad, Tönnersjö härad, Halmstads härad, Årstads härad, Faurås härad, Himle härad, Viske härad och Fjäre härad.

Städer med stadsprivilegier som inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft var: Halmstads stad, Falkenbergs stad, Varbergs stad, Kungsbacka stad och Laholms stad.

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter

Se respektive härad.

Kommuner 1952–1971

Kommuner i Hallands län 1952. Notera att länsgränsen har ändrats sen dess. Lindome har överförts till Göteborgs och Bohus län (idag Västra Götalands län), del av Karup (Östra Karups socken) har överförts till Kristianstads län(idag Skåne län) och Hallands län har mottagit Hylte och Kungsäters landskommuner samt del av Unnaryd och Högvad.

Städer (5 st):

Köpingar (1 st):

Landskommuner (33 st):

Förändringar 1952–1970

Kommuner från 1971

Geografi

Halland avgränsas i söder av Hallandsås och i öster av det sydsvenska höglandet. I norr avgränsades det ursprungligen av Göta älv men gränsen kom att förskjutas något söderut under 1200-talet då befolkningen i Västergötland ökade. Landskapet är omkring 155 kilometer i nord-sydlig riktning och har en bredd varierande mellan 15 och 50 kilometer.

De större halländska åarna är Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. Inom svensk skolundervisning används ramsan vi ska äta, ni ska laga, alternativt laga ni, äta vi. för att komma ihåg dem. Den första varianten räknar upp åarna norrifrån, den andra söderifrån.[14] Utöver dessa finns bland annat Fylleån, Suseån, Löftaån, Rolfsån och Kungsbackaån.

Balgö är landskapets största ö och innehar en yta på omkring 250 hektar och ligger strax norr om Varberg. Andra öar är Vendelsö, Nidingen och Malön samt Tylön, varav den senare är den enda ön av betydande storlek söder om Varberg. Den största sjön är Lygnern i den nordligaste delen av landskapet, den går även in i Västergötland. Till de övriga större sjöarna hör Hjörneredssjöarna, Fegen, Tjärnesjön, Skärsjön, Stora Neten och Stora Hornsjön.[15]

Demografi

Befolkningstätheten är högst längs kusten. Över 60 % av befolkning bor i den smala kustremsan väster om E6:an. I det till stora delar skogbevuxna inlandet är befolkningstätheten vanligen låg bortsett från i och i närheten av tätorterna[16]

Följande tätorter har fler än 20 000 invånare enligt tätortsavgränsningen 2017[16]:

  1. Halmstad, 68 085
  2. Varberg, 34 774
  3. Falkenberg, 24 480
  4. Kungsbacka (ingår i tätorten Göteborg, avser delen i Kungsbacka kommun), 25 167

Utöver de traditionella städerna har flera tätorter snabbt vuxit sig större i norra Halland i takt med inpendlingen till Göteborg ökat. Det gäller Lindome (i landskapet, men inte länet), Onsala, Särö/Kullavik och Åsa som har invånarantal av samma storleksordning som Laholm (omkring 7 000 invånare) eller större. Största tätorten i inlandet är Oskarström med drygt 4 000 invånare. I söder ligger mindre delar av Båstad i landskapet.

Landskapet har en snabbt växande befolkning, koncentrerad till tätorterna, medan befolkning utanför tätorterna är konstant eller minskande.[16]

Geologi

Halland ligger i utkanten av den fennoskandiska urbergsskölden. Berggrunden består i huvudsak av olika former av gnejs. Söder om Viskan dominerar röd till rödgrå gnejs. Norr om Viskan, samt i delar av inlandet dominerar grå, ofta åderrik, gnejs. Spritt över landskapet finns förekomster av metabasiter, främst amfibolit. Under krita skedde tre översvämningar, men med undantag för ett område vid Laholmsbukten finns det inga större förekomster av krita. Nära Varberg finns charnockiten, som är Hallands landskapssten. Den finns även i mindre omfattning på ett dussintal platser i resten av landskapet. Vid Derome har brytning av kvarts och röd kalifältspat skett ur den pegmatit som finns där. Vid den norra gränsen mot Västergötland och i Varbergstrakten finns diabasgångar.[15]

Med undantag från en del mikrofossil från sandstensgångar från kambrium finns det inga fossil i Halland från tiden före krita. Kunskap om det växt- och djurliv som under geologiska tidsperioder funnits i Halland är därför baserad på fossil funna i omgivande områden, bland annat Skåne.[15]

Högsta kustlinjen är i norra Halland ungefär 90-100 meter över havet, medan den i sydligaste Halland är på ungefär 55 meter över havet. Den ligger i allmänhet 10–20 kilometer från kusten. Norr om Varberg dominerar kalt berg och leror. I de inre delarna förekommer där också många mindre torvmarker. Söder därom domineras kusten av sandslätter av sand och grovmo, medan morän domineras i inlandet tillsammans med isälvsavlagringar och sediment längs ådalar och dräneringsstråk. Det finns även relativt mycket myrar i inlandet. Under den senaste nedisning blev Halland istäckt för omkring 70 000–60 000 år sedan. Istäcket kom då från nordväst. Därefter dröjde det till för omkring 13 500 år sedan innan Halland åter blev isfritt, isen drog sig då tillbaka i nordöstlig riktning.[15]

Flora och fauna

I Hallands inland finns skog, här en bild från trakten av Nösslinge.

Halland kan med avseende på flora och fauna delas in i tre regioner, med varierande avstånd från kusten: kustslätten, övergångsbygden och skogsbygden. Området upp till Värötrakten och närmast kusten, tillhör kustslätten. Det är till stor del uppodlat och har en hög befolkningstäthet. Dess övriga yta har en stor artrikedom. Jorden är främst sandiga, moiga och leriga sedimentjordar. Övergångsbygden består till ungefär lika delar av odlad mark och skog. Här finns även de flesta av landskapets lövskogar. Bygden omfattar Hallandsåsens nordsluttning, en remsa mellan kustslätten och skogsbygden upp till värötrakten samt större delen av området norrut. Skogsbygden omfattar de östligaste delarna av landskapet. Den domineras av barrskog. I de sydligare och mellersta delarna finns många myrar. Jordmånen är relativt näringsfattig.[15]

Omkring 55 procent av Hallands yta är skog, där granen dominerar. Under större delen av det andra årtusendet skedde en avskogning som gav upphov till betydande ljunghedar, samtidigt som mängden skog minskad, men från omkring 1850 har en återskogning skett. Till skillnad från den skog som tidigare funnits bestod denna skog till mycket stor del av barrträd och då framförallt gran, vilket lett till att Halland är det landskap som (2017) har högst andel gran. Före 1850 fanns det knappt någon gran och liten andel tall. Fram till 1800-talet var sandflykt ett relativt stort problem. Tallplantering var ett sätt att komma tillrätta med problemet.[17]

Klimat

Halland har på grund av sitt kustläge ett för Sverige milt klimat, framförallt vintertid. Läget vid Sydsvenska höglandet gör att nederbörden är hög. Klimatet uppvisar små skillnader i nord-sydlig riktning, men däremot relativt stora skillnader i öst-västlig riktning, beroende på variationen i höjd över havet, vilket ökar med avståndet till det. Nederbörden är ganska jämnt fördelad över året, något lägre under våren och högre på hösten. Skillnaden i medeltemperaturen mellan kusten och inlandet är drygt en grad Celsius, skillnaden är störst på hösten och minst på våren. Nederbörden ökar från omkring 700 millimeter per år vid kusten till som högst 1 100 millimeter i inlandet. Även humiditeten är högre i inlandet. Kusten har omkring 2 100 soltimmar per år, medan inlandet har omkring 1 600 soltimmar.[15]

JanFebMarAprMajJunJulAugSepOktNovDec
 Högsta medeltemp.2261216192221171284
 Lägsta medeltemp.−2−2−13710141310630
Källa: https://www.timeanddate.com/weather/sweden/falkenberg/climate

Referenser

Noter

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2021”. Statistiska centralbyrån. 22 mars 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2021/. Läst 24 oktober 2022. 
  2. ^ [a b] Svennung, J. (1964). ”De nordiska folknamnen hos Jordanes”. Fornvännen - Journal of Swedish Antiquarian Research. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1224866/FULLTEXT01.pdf. 
  3. ^ [a b c d e f] Wiking-Faria, Pablo, red (2022). Hallands historia - Gränsland genom tiderna (2). ISBN 978-91-987464-1-9 
  4. ^ Fredrik Svanberg. ”Den sena järnåldern i Halland”. Utskrift (6). https://kundftp.datahalland.se/kulturmiljo_public/Utskrift/Utskrift6/Utskrift%206%20Svanberg%20F_Den%20sena%20j%C3%A4rn%C3%A5ldern%20i%20Halland.pdf. 
  5. ^ ”Därför tänder vi påskbrasor”. Sveriges Television. 25 mars 2016. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/pasken-da-och-nu. Läst 4 februari 2024. 
  6. ^ [a b] Centergran, Ulla (1996). Bygdedräkter bruk och brukare. sid. 197-198. Läst 22 september 2018 
  7. ^ ”Limabacka Museum” (på engelska). www.varoguiden.se. http://www.varoguiden.se/limabackamuseum.html#varodrakten-se. Läst 22 september 2018. 
  8. ^ ”Varbergs folkdräkter – ett (tyg)stycke kvinnohistoria”. Hallandsnyheter. http://www.hn.se/nyheter/varberg/varbergs-folkdr%C3%A4kter-ett-tyg-stycke-kvinnohistoria-1.6702889. Läst 22 september 2018. 
  9. ^ ”Sanningen om bonadsmålningar”. Sverige Radio. 27 december 2009. https://sverigesradio.se/artikel/3335170. Läst 2 februari 2024. 
  10. ^ ”Om bonadsmåleri”. Unnaryds Bonadsmuseum. https://www.bonadsmuseum.se/om-bonadsmaleri. Läst 2 februari 2024. 
  11. ^ ”Hallands jultraditioner i ny bok”. Hallands Nyheter. 4 november 2009. https://www.hn.se/nyheter/halland/hallands-jultraditioner-i-ny-bok.58fc0f7b-2826-4f35-afc4-2af7734d7770. Läst 4 februari 2024. 
  12. ^ ”Grönkål – bara poppis i Halland”. Hallands Nyheter. 10 december 2013. https://www.hn.se/nyheter/halland/gronkal-bara-poppis-i-halland.5a8e93b9-d07f-4a09-9593-da0b0c88e831. Läst 4 februari 2024. 
  13. ^ ”The MICHELIN Guide Nordic Countries 2021 Is Out!” (på engelska). Michelinguiden. 13 september 2021. https://guide.michelin.com/no/en/article/news-and-views/the-michelin-guide-nordic-countries-2021-is-out. Läst 4 februari 2024. 
  14. ^ ”Mästarens bästa metoder att minnas”. Land. 18 januari 2018. https://www.land.se/halsa/mastarens-basta-metoder-att-minnas/. Läst 10 februari 2024. 
  15. ^ [a b c d e f] Kjell Georgson m.fl. (1997). Hallands flora. Lund: SBF-förl. ISBN 91-972863-0-3 
  16. ^ [a b c] ”Hallands geografi och resbehov”. Region Halland. https://www.regionhalland.se/app/uploads/2019/06/Underlagsrapport-Hallands-geografi-och-resbehov_pdf.pdf. Läst 3 januari 2024. 
  17. ^ Rolf Björheden, Johan Sonesson, Mats Berlin & Bo Karlsson (22 maj 2019). ”Hallands skogar ur ett klimatperspektiv”. Region Halland. https://www.regionhalland.se/app/uploads/2019/12/Hallands-skogar-ur-ett-klimatperspektiv3.pdf. Läst 4 januari 2023. 

Källor

  • Sven Gillsäter: Hallandskust, [utg. av] Bokförlaget Spektra, Halmstad, 1977

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Hallands vapen.svg
Författare/Upphovsman: Leonid 2, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Kommunkarta1952 Halland.png
Författare/Upphovsman: Mrkommun, Licens: CC BY-SA 3.0
gamla kommuner i Hallands län, 1952.
Sverigekarta-Landskap Halland.svg
Författare/Upphovsman: Lapplänning (highlighting by Lokal_Profil), Licens: CC BY-SA 2.5
Det svenska landskapet Hallands läge
Fjärås Äskatorp 15362.jpg
Författare/Upphovsman: Ulf Bruxe SHM, Licens: CC BY 2.5
Eskatorpsbrakteaten.
Nösslinge, vägen mot Källsjö.jpg
Författare/Upphovsman: Wolfgangus Mozart, Licens: CC BY-SA 3.0
Nösslinge, Varbergs kommun, vägen mot Källsjö, Falkenbergs kommun.