HN Pegasi
| HN Pegasi | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Pegasus |
| Rektascension | 21t 44m 31,330s[1] |
| Deklination | +14° 46′ 18,98″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,92 - 5,95[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 V CH-0.5[3] |
| U–B | +0,031[4] |
| B–V | +0,588[4] |
| Variabeltyp | BY Draconis-variabel[5] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -16,68 ± 0,09[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +231,108[1] mas/år Dek.: -113,200[1] mas/år |
| Parallax () | 55,148 ± 0,0348[1] |
| Avstånd | 59,14 ± 0,04 lå (18,13 ± 0,01 pc) |
| Absolut magnitud () | +4,70[7] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,085 ± 0,091[5] M☉ |
| Radie | 1,002 ± 0,018[5] R☉ |
| Luminositet | 1,090[7] L☉ |
| Temperatur | 5 961[8] K |
| Metallicitet | -0,06[8] |
| Vinkelhastighet | 12,81[9] km/s |
| Ålder | 237 ± 33[5] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| HD 206860, AG+14 2440, AKARI-IRC-V1, J2144314+144617, BD+14 4668, 2E 4518, EUVE J2144+14.7, FK5 3737, GJ 836.7, GJ 9751, GSC 01133-01258, HIC 107350, HIP 107350, HR 8314, IRAS 21421+1432, LSPM J2144+1446, 2MASS J21443131+1446190, NLTT 51984, PPM 140575, 1RXS J214431.7+144612, SAO 107364, TD1 28412, TYC 1133-1258-1, UCAC3 210-312741, USNO-B1.0 1047-00622527, uvby98 100206860, HN Pegasi, WDS J21445+1446A, WISEA J214431.49+144617.8, [GKL99] 410, Gaia DR3 1772187382746856320, Gaia DR2 1772187382746856320[10][11] | |
HN Pegasi eller HD 206860 är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pegasus. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 5,92[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 55,15 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 55 ljusår (18 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -17 km/s.[6] Stjärnan tillhör troligen i Vintergatans tunna skiva[8] och ingår i den närliggande Hercules-Lyra-föreningen av stjärnor med gemensam egenrörelse genom rymden.[5]
Egenskaper
Primärstjärnan HN Apodis A är en solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V CH-0.5.[3] Den har en massa som är lika med ca 1,09[5] solmassa, en radie som är ca 1,0[5] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 1,09[7] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 6 000 K.[6]
Stjärnans magnetfält på ytan har en komplex och variabel geometri. Den är en BY Draconis-variabel med en aktiv kromosfär, vilket betyder att det sker en rotationsmodulering av dess ljusstyrka på grund av stjärnfläckar. Ungefär som hos solen genomgår stjärnfläckaktiviteten en periodisk cykel av maxima och minima som varar ungefär 5,5 ± 0,3 år.[5] Dess skenbara magnitud varierar mellan ett maximum av 5,92 och ett minimum av 5,95 med en period av 24,9 dygn.[2] Rotationstiden är dock i genomsnitt 4,84 dygn. Stjärnan visar ett rotationsmönster motsatt mot solens, där rotationshastigheten stadigt ökar under varje cykel innan den sjunker tillbaka till det ursprungliga värdet vid början av en ny cykel.[12] Stjärnan har emission av infraröd strålning som tyder på att den har en omkretsande stoftskiva.[7]
År 2007 tillkännagavs av en brun dvärg som följeslagare, HN Pegasi B, med en vinkelseparation på 43,2 bågsekunder upptäckts med hjälp av Spitzer Space Telescope, vilken visar en metanemission som är karakteristisk för dvärgar av spektraltyp T. Separationen motsvarar ett projicerat fysiskt avstånd på 795 AE,[13] vilket är ovanligt brett för sådana bruna dvärgföljeslagare. Den uppskattade massan av objektet är 28 miljoner jupitermassor och effektiv temperatur ca 1 100 K. Baserat på dess spektrum har HN Pegasi B relativt tunna molntäcken.[14]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HN Pegasi, 17 april 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009), "General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)", VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS, vol. 1, Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b] Gray, R. O.; et al. (July 2006), "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: spectroscopy of stars earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample", The Astronomical Journal, 132 (1): 161–170, arXiv:astro-ph/0603770, Bibcode:2006AJ....132..161G, doi:10.1086/504637, S2CID 119476992.
- ^ [a b] Blanco, C.; et al. (1979), "Photoelectric observations of stars with variable H and K emission components. III", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 36: 297–306, Bibcode:1979A&AS...36..297B.
- ^ [a b c d e f g h] Boro Saikia, S.; et al. (January 2015), "Variable magnetic field geometry of the young sun HN Pegasi (HD 206860)", Astronomy & Astrophysics, 573: 16, arXiv:1410.8307, Bibcode:2015A&A...573A..17B, doi:10.1051/0004-6361/201424096, S2CID 53316047, A17.
- ^ [a b c] Nidever, David L.; et al. (August 2002), "Radial Velocities for 889 Late-Type Stars", The Astrophysical Journal Supplement Series, 141 (2): 503–522, arXiv:astro-ph/0112477, Bibcode:2002ApJS..141..503N, doi:10.1086/340570, S2CID 51814894.
- ^ [a b c d] Ertel, S.; et al. (May 2012), "A peculiar class of debris disks from Herschel/DUNES. A steep fall off in the far infrared", Astronomy & Astrophysics, 541: 14, arXiv:1203.6784, Bibcode:2012A&A...541A.148E, doi:10.1051/0004-6361/201118077, S2CID 5457432, A148.
- ^ [a b c] Ramírez, I.; et al. (February 2013), "Oxygen abundances in nearby FGK stars and the galactic chemical evolution of the local disk and halo", The Astrophysical Journal, 764 (1): 78, arXiv:1301.1582, Bibcode:2013ApJ...764...78R, doi:10.1088/0004-637X/764/1/78, S2CID 118751608.
- ^ Martínez-Arnáiz, R.; et al. (September 2010), "Chromospheric activity and rotation of FGK stars in the solar vicinity. An estimation of the radial velocity jitter", Astronomy and Astrophysics, 520: A79, arXiv:1002.4391, Bibcode:2010A&A...520A..79M, doi:10.1051/0004-6361/200913725, S2CID 43455849.
- ^ V* HN Peg (unistra.fr). Hämtad 2023-12-28.
- ^ "V* HN Peg -- Variable of BY Dra type", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2015-12-07.
- ^ Messina, S.; Guinan, E. F. (October 2003), "Magnetic activity of six young solar analogues II. Surface Differential Rotation from long-term photometry", Astronomy and Astrophysics, 409 (3): 1017–1030, Bibcode:2003A&A...409.1017M, doi:10.1051/0004-6361:20031161.
- ^ Luhman, K. L.; et al. (January 2007), "Discovery of Two T Dwarf Companions with the Spitzer Space Telescope", The Astrophysical Journal, 654 (1): 570–579, arXiv:astro-ph/0609464, Bibcode:2007ApJ...654..570L, doi:10.1086/509073, S2CID 11576708.
- ^ Leggett, S. K.; et al. (August 2008), "HN Peg B: A Test of Models of the L to T Dwarf Transition", The Astrophysical Journal, 682 (2): 1256–1263, arXiv:0804.1386, Bibcode:2008ApJ...682.1256L, doi:10.1086/589146, S2CID 15701830.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pegasus chart
T-type brown dwarf HN Pegasi B (bottom right) with around 20 times Jupiter's mass.