HM Cancri

HM Cancri
Cancer IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKräftan
Rektascension08t 06m 22,95196 s[1]
Deklination+15° 27′ 31,0073 ″[1]
Skenbar magnitud ()ca +20[2]
Astrometri
Avståndca 1 600[3]  (ca 490 pc)
Detaljer
Massa0,5 (primärstjärnan)
0,5 (följeskagaren) M
Andra beteckningar
SDSS J080622.95+152731.0, RX J0806.3+1527, HM Cancri, Gaia DR2 654879021108862464, Gaia DR3 654879021108862464[2]

HM Cancri eller RX J0806.3+1527, är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Kräftan. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 20[2] och kräver ett mycket kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 600 ljusår (ca 490 parsek) från solen.[3]

Egenskaper

En konstnärsskildring av HM Cancri.

Primärstjärnan HM Cancri A är en vit dvärgstjärna, som har en massa som är ca 0,5 solmassa. Paret består av två tunga vita dvärgar som kretsar kring varandra med en period av 321,5 sekunder, på ett uppskattat avstånd av endast 80 000 kilometer från varandra (cirka 1/4 av avståndet mellan jorden och månen). Stjärnornas omloppshastigheter är över 400 kilometer per sekund. De beräknas var och en ha en massa av ungefär hälften av solens massa. Liksom typiska vita dvärgar är de extremt täta, består av degenererad materia och har därför radier i storleksordningen jordens radie. Astronomer tror att de två stjärnorna så småningom kommer att smälta samman, baserat på data från många röntgensatelliter, som Chandra X-ray Observatory, XMM-Newton och Swift Gamma-Ray Burst Mission. Dessa data visar att omloppstiden för de två stjärnorna stadigt minskar med en hastighet av 1,2 millisekunder per år eftersom de därmed närmar sig varandra med cirka 60 centimeter per dygn. I denna takt kan de förväntas smälta samman om cirka 340 000 år. Med en rotationsperiod på 5,4 minuter är HM Cancri det snävaste binära vita dvärgsystemet som är känt för närvarande.

Observationer

Ljuskurva i gröna bandet för HM Cancri, plottad från Barros et al. (2007).[4]

Eftersom HM Cancri är ett par vita dvärgar har den en relativt låg optisk ljusstyrka. 321,5 s-moduleringen av stjärnan upptäcktes oavsiktligt 1999 genom ROSAT-uppdraget som arbetar i röntgenbandet. Optiska uppföljningsobservationer med ESO Very Large Telescope (VLT), Telescopio Nazionale Galileo (TNG) och Nordiskt optiskt teleskop (NOT) gjorde att motsvarigheten kunde identifieras, ett relativt svagt (magnitud 20,7 i B-filtret) objekt som visar en optisk modulering vid samma period som observerats i röntgenbandet. Den optiska övervakningen av motsvarigheten till HM Cancri under 2001-2004 visar tydligt att perioden minskar med ca 1/1000 sekund per år. Detta resultat bekräftades genom att övervaka källan till röntgenstrålningen under flera år.

Förhållande till allmän relativitet

Den minskande separationen av komponenterna gör att systemet förlorar omloppsenergi. Albert Einsteins teori om allmän relativitet förutspår att ett sådant system kommer att förlora omloppsenergi genom generering av gravitationsvågor. Forskare tror att HM Cancri kan vara en av de starkaste källorna till gravitationsvågor i Vintergatan.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RX J0806.3+1527, 23 februari 2023..

Noter

  1. ^ [a b] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HM+Cnc. Hämtad 2023-02-23.
  3. ^ [a b] "RX J0806.3+1527: Orbiting Stars Flooding Space with Gravitational Waves". CHANDRA X-RAY OBSERVATORY, Harvard. 2005-05-30. Archived from the original on 2011-02-25. Hämtad 2013-05-31.
  4. ^ Barros, S. C. C.; Marsh, T. R.; Dhillon, V. S.; Groot, P. J.; Littlefair, S.; Nelemans, G.; Roelofs, G.; Steeghs, D.; Wheatley, P. J. (1 February 2007). "ULTRACAM photometry of the ultracompact binaries V407 Vul and HM Cnc". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 374 (4): 1334–1346. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.11244.x. S2CID 15741292. Hämtad 12 november 2021.

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Cancer IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Cancer chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
HMCncLightCurve.png
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A green light light curve for HM Cancri, adapted from Barros et al. Mon. Not. R. Astron. Soc. vol 374, pp 1334–1346 (2007)
J0806 (binary star - artist's conception).jpg
About 1,600 light-years away, in a binary star system fondly known as J0806, two dense white dwarf stars orbit each other once every 321 seconds. Interpreting x-ray data from the Chandra Observatory astronomers argue that the stars' already impressively short orbital period is steadily getting shorter as the stars spiral closer together. Even though they are separated by about 80,000 kilometers (the Earth-Moon distance is 400,000 kilometers) the two stars are therefore destined to merge. Depicted in this artist's vision, the death spiral of the remarkable J0806 system is a consequence of Einstein's theory of General Relativity that predicts the white dwarf stars will lose their orbital energy by generating gravity waves. In fact, J0806 could be one of the brightest sources of gravitational waves in our galaxy, directly detectable by future space-based gravity wave instruments.