HMS Sprängaren (49)

HMS Sprängaren (49)
Sprängaren vid Jagarpiren på Djurgården i Stockholm 2015.
Sprängaren vid Jagarpiren på Djurgården i Stockholm 2015.
Allmänt
Typklass/KonstruktionMinsvepare
FartygsklassSökaren-klass
Fartygsnummer18 och 49
Historik
ByggnadsvarvMotala varv
Sjösatt12 juni 1918
I tjänst14 november 1918
Utrangerad1962
ÖdeSåld till Varbergs hamn som hamnbogserare och omdöpt till Klåback.
Tekniska data
Längd26 meter
Bredd7 meter
Djupgående3 meter
Deplacement227/232 ton
MaskinKolvångmaskin 400 IHK
KraftkällaVattenrörspanna (från 1939 med eldrörspanna)
Maximal hastighet10 knop
Besättning16 man
Bestyckning57 mm kanon M/1889
Hemsida

HMS Sprängaren (49) tidigare (18), var en minsvepare i svenska flottan av Sökaren-klass. Hon sjösattes 1918 och utrangerades 1962, och var liksom hennes två systerfartyg HMS Sökaren och HMS Sveparen anskaffade för medel som blivit över efter Pansarbåtsinsamlingen 1912. De omklassificerades 1930 som tendrar. Efter utrangeringen 1962 såldes hon. 1970 användes hon som bogserare i Varbergs hamn under namnet Klåback. Hon kom på 1970-talet till Stockholm och var fortfarande aktiv 1996.[1]

2010 började hon renoveras av Veteranflottiljens medlemmar med avsikt att fartyget åter ska kunna gå för egen ångmaskin. Den 6 juni 2022 drogs propellern igång igen för första gången på många år. Efter en omfattande renovering och återställande är HMS Sprängaren (18) återigen koleldad, hennes panna är renoverad med bland annat nya eldrör och nytt rökskåp.

Sprängaren, är såvitt man vet, det enda örlogsfartyget i världen från första världskriget som kan gå för egen maskin. Hon är dessutom det enda svenska örlogsfartyg med kolvångmaskin, som byggts för flottas räkning som finns kvar. Vidare är hon ett exempel på svenska folkets försvarsvilja i början av förra seklet.[1]

HMS Sprängaren är K-märkt.[2]

Bildgalleri

Externa länkar

Källor

  • Gustaf von Hofsten, Jan Waernberg (2003). Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. Luleå: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-3-6 
  • Hans Bergström, Paul Swahn (1996). Minsvepare, Med svenska flottans minsvepare under 100 år. Falkenberg: CB Marinlitteratur. ISBN 91-970700 5X 

Noter

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hms sprängaren K-märkt.jpg
Författare/Upphovsman: Sinikka Halme, Licens: CC BY-SA 4.0
K-märkningsskylt på HMS Sprängaren
Hms sprängaren from behind.jpg
Författare/Upphovsman: Sinikka Halme, Licens: CC BY-SA 4.0
HMS Sprängaren vid Jagarpiren i Wasahamnen i Stockholm, sommaren 2019.
Vedettbåten Sprängaren 2023 (5 av 9).jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
HMS Sprängaren during Culture Night on the pier outside the Vasa Museum in Stockholm 2023. 57 mm canon (m/1889) for air defence.
Vedettbåten Sprängaren 2023 (2 av 9).jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
HMS Sprängaren during Culture Night on the pier outside the Vasa Museum in Stockholm 2023.
Vedettbåten Sprängaren 2023 (1 av 9).jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
HMS Sprängaren during Culture Night on the pier outside the Vasa Museum in Stockholm 2023.
Sprängaren 01.JPG
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 4.0
i ArbetSam:s databas.
Hms sprängaren.jpg
Författare/Upphovsman: Sinikka Halme, Licens: CC BY-SA 4.0
HMS Sprängaren vid Jagarpiren i Wasahamnen i Stockholm, med räddningskryssaren Bernhard Ingelsson och fyrskeppet Finngrundet, sommaren 2019.