HD 92139

HD 92139
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSeglet
Rektascension10t 37m 18,13995 s[1]
Deklination-48° 13′ 32,2349″[1]
Skenbar magnitud ()+3,83 (v)[2] (4,13 / 5,76)[3]
Stjärntyp
SpektraltypF3 IV + F0 V + A6 V[2]
U–B+0,04[2]
B–V+0,31[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+21,20 ± 0,7[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -133,41[1] mas/år
Dek.: -1,82[1] mas/år
Parallax ()37,26 ± 0,36[1]
Avstånd87,5 ± 0,8  (26,8 ± 0,3 pc)
Absolut magnitud ()+2,15 / 2,70 / 2,14[2]
Detaljer
Massa2,13[2] M
Andra beteckningar
CCDM J10373-4814AB, CD-47 6042, CPD-47 4373, HD 92139, HD 92140, HIC 51986, HIP 51986, HR 4167, IRAS 10351-4757, 2MASS J10371812-4813321, PLX 2489, PPM 315541, 1RXS J103717.9-481333, SAO 222199, TD1 15002, TYC 8201-3337-1, uvby98 100092139, WDS J10373-4814AB, Gaia DR2 5364580148903904512 [5]


HD 92139 (HR 4167) är en trippelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Seglet, som också har Bayer-beteckningen variabelbeteckningen p Velorum. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 3,83[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 37,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 88 ljusår (ca 27 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 21 km/s.[4]

Egenskaper

Primärstjärnan HD 92139 A är en vit till blå underjättestjärna av spektralklass F3 IV.[2] Den har en massa som är ca 2,1[2] solmassor.

Den primära komponenten i trippelstjärnan är en spektroskopisk dubbelstjärna vars komponenter har en omloppsperiod på 10,21 dygn. Den inre spektroskopiska dubbelstjärnan består av två stjärnor av spektraltyp F, en underjätte och en stjärna i huvudserien. Den tredje komponenten är en vit stjärna av spektralklass A6 V i huvudserien, som har en skenbar magnitud av ca 5,76.[2] Den är separerad med 0,361 bågsekunder från primärstjärnan och har en omloppsperiod på 16,651 år.[3]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, p Velorum, 27 mars 2022.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Evans, D. S. (1969). "A Rediscussion of p Velorum". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 142 (4): 523–541. Bibcode:1969MNRAS.142..523E. doi:10.1093/mnras/142.4.523.
  3. ^ [a b] "Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars". United States Naval Observatory.
  4. ^ [a b] Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. S2CID 119231169.
  5. ^ p Vel (unistra.fr) Hämtad 2022-06-12.

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

Vela IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Vela chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.