HD 44131
| HD 44131 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 19m 59,0059 s[1] |
| Deklination | -02° 56′ 40,1765″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,91 (v)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M1 III[3] |
| U–B | +1,96[4] |
| B–V | +1,60[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +48,60[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -6,42[1] mas/år Dek.: -1,26[1] mas/år |
| Parallax () | 7,02 ± 0,23[1] |
| Avstånd | 460 ± 20 lå (142 ± 5 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,86[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 55,89+4,05-4,54[6] R☉ |
| Luminositet | 673 ± 26[6] L☉ |
| Temperatur | 3 932+170-135[6] K |
| Andra beteckningar | |
| BD-02 1564, DO 1511, GSC 04788-03059, HIC 30093, HIP 30093, HR 2275, IRAS 06174-0255, IRC +00100, 2MASS J06195959-0256401, NSV 2918, PLX 1472, PPM 189057, RAFGL 913, SAO 133118, TYC 4788-3059-1, Gaia DR2 3117007476386460288 [7][8] | |
HD 44131 är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud av ca 4,91[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 460 ljusår (ca 142 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 47 km/s.[5]
Egenskaper
HD 44131 är en röd till orange jättestjärna av spektralklass M1 III,[3] som för närvarande befinner sig på den asymptotiska jättegrenen[9] och som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en radie som är ca 56[6] solradier och har ca 673 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 900 K.[6]
HD 44131 är en periodisk variabel av okänd typ med en frekvens på 0,11212 cykler per dygn (period av 8,9 dygn) och en amplitud på 0,0106 i magnitud.[10] Baserat på variationer i radialhastighet och en preliminär omloppslösning publicerades stjärnan 1991 som en tänkbar spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod av 9,29 år. Dessa hastighetsvariationer kan dock bero på andra orsaker.[11]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 44131, 27 mars 2022.
Noter
- ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600. Vizier catalog entry
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644. Vizier catalog entry
- ^ [a b] Houk, N.; Swift, C. (1999). "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars". Michigan Spectral Survey. 5. Bibcode:1999MSS...C05....0H.
- ^ [a b] Mallama, A. (2014). "Sloan Magnitudes for the Brightest Stars". The Journal of the American Association of Variable Star Observers. 42 (2): 443. Bibcode:2014JAVSO..42..443M.Vizier catalog entry
- ^ [a b] Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. S2CID 119231169.
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ HD 44131 (unistra.fr) Hämtad 2022-06-05.
- ^ "HD 44131". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-11-21.
- ^ Eggen, Olin J. (July 1992), "Asymptotic giant branch stars near the sun", Astronomical Journal, 104 (1): 275–313, Bibcode:1992AJ....104..275E, doi:10.1086/116239.
- ^ Koen, Chris; Eyer, Laurent (March 2002). "New periodic variables from the Hipparcos epoch photometry". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 331 (1): 45–59. arXiv:astro-ph/0112194. Bibcode:2002MNRAS.331...45K. doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05150.x. S2CID 10505995.
- ^ Mazeh, Tsevi; et al. (July 1996). "Spectroscopic Orbits for Three Binaries with Low-Mass Companions and the Distribution of Secondary Masses near the Substellar Limit". Astrophysical Journal. 466: 415. Bibcode:1996ApJ...466..415M. doi:10.1086/177521.
Externa länkar
Vidare läsning
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
