HD 42618

HD 42618
Orion IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrion
Rektascension06t 12m 00,567 s[1]
Deklination+06° 46′ 59,06″[1]
Skenbar magnitud ()+6,85 (v)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG4 V[3]
B–V+0,642 ± 0,007[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-53,52 ± 0,14[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +197,247[1] mas/år
Dek.: -254,867[1] mas/år
Parallax ()40,9764 ± 0,0240[1]
Avstånd79,60 ± 0,05  (24,40 ± 0,01 pc)
Absolut magnitud ()+5,03 ± 0,06[3]
Detaljer
Massa0,92 ± 0,02[5] M
Radie0,94[5] R
Luminositet0,918 ± 0,012[5] L
Temperatur5 758 ± 5[6]
5 765 ± 17[5] K
Metallicitet-0,096 ± 0,005 (Fe/H)[6]
-0,10 ± 0,02 (Fe/H)[5] dex
Vinkelhastighet16,9[7] km/s
Ålder5,51 ± 0,71[6]
5,5 ± 0,2[5] miljarder år
Andra beteckningar
G 106-31, AG+06 694, BD+06 1155, CoRoT 4910, G 102-57, GJ 3387, HD 42618, HIC 29432, HIP 29432, IRAS 06093+0647, LSPM J0612+0646, 2MASS J06120056+0646592, NLTT 16201, PLX 1431, PPM 150073, SAO 113580, TD1 6325, TYC 143-1867-1, USNO-B1.0 0967-00084627, uvby98 100042618, WISEA J061200.70+064656.4, YZC 22 2701, Gaia EDR3 3319126988068404096, Gaia DR2 3319126988068404096, Gaia DR1 3319126983769640320 [8][9]

HD 42618 är en välstuderad ensam stjärna[7] i den mellersta delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud av ca 6,85[2] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 41,0[2] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 80 ljusår (ca 24 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -54 km/s[4] och beräknas ligga på ett avstånd av 42,6 ljusår från solen om ca 297 000 år.[2] Den har en relativt stor egenrörelse av 0,321 bågsekund per år över himlavalvet.[10]

Egenskaper

HD 42618 är en solliknande[11] gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G4 V.[3] Seismiska modeller tyder på att stjärnan är äldre och mera utvecklad än solen. Den har en låg projicerad rotationshastighet av 1,8 km/s,[5] som är konsistent med stjärnans låga aktivtetsnivå.[12] Den har en massa som är ca 0,92[5] solmassor, en radie som är ca 0,94[5] solradier och har ca 0,92 gånger solens utstrålning av energi[5] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 800 K.[5]

Planetsystem

År 2016 tillkännagavs upptäckten av en möjlig exoplanet som kretsar kring HD 42618. Den hittades genom metoden för mätning av radial hastighet, som visade en periodicitet på 149,6 dygn. Planeten som kretsar på ett avstånd av 0,55 AE från värdstjärnan med en excentricitet på 0,2 och en Neptunusliknande massa. En andra signal med en period på 388 dygn upptäcktes, men denna är obekräftat och kan vara falsk. En signal på 4 850 dygn är sannolikt resultatet av stjärnans magnetiska aktivitetscykel.[7]

HD 42618 solsystem[7]
PlanetMassaHalv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
ExcentricitetInklinationRadie
b ≥ 14,4 ± 2,4 M🜨0,554 ± 0,011149,61 ± 0,340,19 ± 0,12--

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 42618, 28 mars 2022.

Noter

  1. ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015, S2CID 119257644.
  3. ^ [a b c] Medhi, B. J.; et al. (July 2007), "Results from a spectroscopic survey in the CoRoT fields. I. Search for chromospherically active stars", Astronomy and Astrophysics, 469 (2): 713–719, Bibcode:2007A&A...469..713M, doi:10.1051/0004-6361:20054173.
  4. ^ [a b] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k] Castro, M.; et al. (August 2021), "Modeling of two CoRoT solar analogues constrained by seismic and spectroscopic analysis", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 505 (2): 2151–2158, arXiv:2008.01163, Bibcode:2021MNRAS.505.2151C, doi:10.1093/mnras/stab1410.
  6. ^ [a b c] dos Santos, Leonardo A.; et al. (August 2016), "The Solar Twin Planet Search. IV. The Sun as a typical rotator and evidence for a new rotational braking law for Sun-like stars", Astronomy & Astrophysics, 592: 8, arXiv:1606.06214, Bibcode:2016A&A...592A.156D, doi:10.1051/0004-6361/201628558, S2CID 53533614, A156.
  7. ^ [a b c d] Fulton, Benjamin J.; et al. (October 2016), "Three Temperate Neptunes Orbiting Nearby Stars", The Astrophysical Journal, 830 (1): 19, arXiv:1607.00007, Bibcode:2016ApJ...830...46F, doi:10.3847/0004-637X/830/1/46, 46.
  8. ^ HD 42618 (unistra.fr)Hämtad 2022-05-27.
  9. ^ "HD 42618", SIMBAD, Centre de données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2022-02-17.
  10. ^ Lépine, Sébastien; Shara, Michael M. (March 2005), "A Catalog of Northern Stars with Annual Proper Motions Larger than 0.15" (LSPM-NORTH Catalog)", The Astronomical Journal, 129 (3): 1483–1522, arXiv:astro-ph/0412070, Bibcode:2005AJ....129.1483L, doi:10.1086/427854, S2CID 2603568.
  11. ^ Soubiran, C.; Triaud, A. (May 2004), "The Top Ten solar analogs in the ELODIE library", Astronomy and Astrophysics, 418: 1089–1100, arXiv:astro-ph/0402094, Bibcode:2004A&A...418.1089S, doi:10.1051/0004-6361:20035708.
  12. ^ Morel, T.; et al. (April 2013), "Abundance study of the two solar-analogue CoRoT targets HD 42618 and HD 43587 from HARPS spectroscopy", Astronomy & Astrophysics, 552: 10, arXiv:1302.3172, Bibcode:2013A&A...552A..42M, doi:10.1051/0004-6361/201220883, A42.

Externa länkar

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

Orion IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.