HD 41248
| HD 41248 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Målaren |
| Rektascension | 06t 00m 32,78130s[1] |
| Deklination | -56° 09′ 42,6031″[1] |
| Skenbar magnitud () | +8,82 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G1 V[3] |
| B–V | 0,62[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 3,30 ± 0,30[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 125,88[1] mas/år Dek.: +58,53[1] mas/år |
| Parallax () | 19,09 ± 0,71[1] |
| Avstånd | 171 ± 6 lå (52 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | 5,22[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 0,92[4] M☉ |
| Radie | 0,83[2] R☉ |
| Luminositet | 0,78[2] L☉ |
| Temperatur | 5 000 – 6 000[2] K |
| Metallicitet | -0,36 ± 0,08(Fe/H)[2] dex |
| Vinkelhastighet | 26,4 ± 1,1[3] km/s |
| Ålder | ~2[4] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| CD-56 1377, CPD-56 983, GSC 08525-01231, HIC 28460, HIP 28460, 2MASS J06003277-5609425, PPM 334798, SAO 234250, TYC 8525-1231-1, uvby98 100041248, WISEA J060032.93-560942.0, Gaia DR2 5499247886390351104, Gaia DR1 5499247882095448832 [5][6] | |
HD 41248 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Målaren.[6] Den har en skenbar magnitud av ca 8,82[2] och kräver åtminstone en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras.[7] Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 19,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 171 ljusår (ca 52 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 3 km/s.[2]
Egenskaper
HD 41248 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G1 V[3] och är en solliknande stjärna. Den har en massa som är ca 0,9[4] solmassor, en radie som är ca 0,8[2] solradier och har ca 0,78 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 000 - 6 000 K.[2]
Planetsystem
HD 41248 undersöktes i High Accuracy Radial Velocity Planet Searcher (HARPS) och det antogs initialt att den inte hade planeter, men granskning av spektrumet visade att den kunde ha två superjordar med omloppsperioder på 18,357 respektive 25,648 dygn och en minsta massa på 12,3 respektive 8,6 jordmassor. Planeterna har en medelrörelse av 7:5.[4] Förekomsten av planeterna har ifrågasatts som en möjlig falsk observation på grund av stjärnaktivitet, med en cykel på 25 dygn relaterad till stjärnans rotationsperiod.[8] De ursprungliga upptäckarna medgav att små planetsignaler kunde vara svåra att skilja från signalbrus och noterade att stjärnan hade blivit mer aktiv de senaste åren. Men vid analys av all data drogs slutsatsen att stabiliteten hos radiella hastighetssignaler under tio år stärkte planethypotesen. De tillägger att mer avgörande bevis kan komma när instrument som fungerar i det nära infraröda området, som CARMENES eller Habitable Zone Planet Finder (HPF), blir operativa.[9]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 41248, 19 oktober 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] https://www.universeguide.com/star/28460/hd41248. Hämtad 2020-10-19.
- ^ [a b c] Suárez Mascareño, A.; et al. (September 2015), "Rotation periods of late-type dwarf stars from time series high-resolution spectroscopy of chromospheric indicators", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 452 (3): 2745–2756, arXiv:1506.08039, Bibcode:2015MNRAS.452.2745S, doi:10.1093/mnras/stv1441.
- ^ [a b c d] enkins, J. S.; Tuomi, M.; Brasser, R.; Ivanyuk, O.; Murgas, F. (2013). "Two Super-Earths Orbiting the Solar Analog HD 41248 on the Edge of a 7:5 Mean Motion Resonance". The Astrophysical Journal. 771 (1): 41. arXiv:1304.7374. Bibcode:2013ApJ...771...41J. doi:10.1088/0004-637X/771/1/41. 41, 13 pp.
- ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+41248. Hämtad 2020-10-19.
- ^ [a b] "HD 41248". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 8 juli 2014.
- ^ Bortle, John E. (February 2001). "The Bortle Dark-Sky Scale". Sky & Telescope. Sky Publishing Corporation. Retrieved 10 July 2014.
- ^ N.C. Santos; A. Mortier; J. P. Faria; X. Dumusque; V. Zh. Adibekyan; E. Delgado-Mena; P. Figueira; L. Benamati; I. Boisse; D. Cunha; J. Gomes da Silva; G. Lo Curto; C. Lovis; J. H. C. Martins; M. Mayor; C. Melo; M. Oshagh; F. Pepe; D. Queloz; A. Santerne; D. Segransan; A. Sozzetti; S. G. Sousa; S. Udry (2014-04-24). "The HARPS search for southern extra-solar planets XXXV. The interesting case of HD41248: stellar activity, no planets?". Astronomy & Astrophysics. 566: A35. arXiv:1404.6135. Bibcode:2014A&A...566A..35S. doi:10.1051/0004-6361/201423808.
- ^ James S. Jenkins; Mikko Tuomi (2014-06-12). "The curious case of HD41248. A pair of static signals buried behind red-noise". The Astrophysical Journal. 794 (2): 110. arXiv:1406.3093. Bibcode:2014ApJ...794..110J. doi:10.1088/0004-637X/794/2/110.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pictor chart
