HD 38529
| HD 38529 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 46m 34,9130 s[1] |
| Deklination | -01° 10′ 05,5125″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,95 (v)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III/IV[2] / M3.0 V |
| B–V | +0,773[2] |
| Variabeltyp | ingen |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +30,21 ± 0,09[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -77,670 ± 0,100[1] mas/år Dek.: -141,987 ± 0,100[1] mas/år |
| Parallax () | 23,5819 ± 0,0587[1] |
| Avstånd | 138,3 ± 0,3 lå (42,4 ± 0,1 pc) |
| Absolut magnitud () | +2,98[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,479 ± 0,037[3] M☉ |
| Radie | 2,678 ± 0,026[3] R☉ |
| Luminositet | 6,16 ± 0,15[3] L☉ |
| Temperatur | 5 619 ± 44[3] K |
| Metallicitet | +0,38 ± 0,03 (Fe/H)[4] dex |
| Vinkelhastighet | 3,20 ± 0,50[4] km/s |
| Ålder | 3,07 ± 0,39[4] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| RAG 1, WDS J05466+0110AB,[5] Ag+01 618, GSC 00116-01316, HIC 27253, IRAS 05439+0109, LSPM J0546+0110, 2MASS J05463492+0110053, PLX 1320, PPM 149432, 1RXS J054635.4+011010, SAO 113119, TD1 5316, TYC 116-1316-1, USNO-B1.0 0911-00068748, uvby98 100038529, Gaia EDR3 3219847066672970368, Gaia DR2 3219847066672970368 [6] HD38529 A: BD+01°1126, HIP 27253, HR 1988, WDS J05466+0110A[7] HD38529 B: WDS J05466+0110B, LP 598-99, 2MASS J05461937+0112471[8] | |
HD 38529 är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud av ca 5,95[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 23,6[9] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 138 ljusår (ca 42 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 30 km/s.[7]
Primärstjärnan HD 38529 A är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass G8 III-IV,[2] som också har klassificerats som en huvudseriestjärna av spektralklass G4 V.Den har en massa som är ca 1,5[3] solmassor, en radie som är ca 2,7[3] solradier och har ca 6,2 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 600 K.[3]
Två substellära följeslagare är kända i omloppsbana kring HD 38529 A, varav en med en massa över deuteriumfusionsgränsen, som ofta används som skiljelinje mellan jätteplaneter och bruna dvärgar. Det finns en stoftskiva som ligger minst 86 AE från stjärnan.[10] Dess omloppsbana är troligen avvikande från planetbanorna, med 21−45°.[11]
Planetsystem
År 2002 upptäcktes planeten HD 38529 b i omloppsbana kring stjärnan HD 38529 A av Debra Fischer et. al. med användning av dopplerspektroskopiteknik.[12] Den har en massa på 78 procent av Jupiters och kretsar mycket nära stjärnan, strax utanför avståndsgränsen för heta Jupiter. Ett år senare hittades en massiv superjupiter, HD 38529 c, med en minsta massa på 12,7 Jupitermassor, som kretsar på ett avstånd av 3,68 AE.[13] Astrometriska mätningar av Hipparcos-satelliten gav en bäst passande lutning på 160° och en sann massa 37 gånger Jupiters, vilket gjorde denna planet till en brun dvärg.[14] Ytterligare studier av systemet med hjälp av Hubbleteleskopets astrometri reviderade massan av HD 38529 c nedåt till 17,7 Jupitermassor och angav närvaro av ytterligare en planet som kretsar i gapet mellan HD 38529 b och c.[15] Den möjliga tredje planeten motbevisades efter att ytterligare mätningar av radiell hastighet samlats in.[3]
| Planet | Massa | Halv storaxel (AE) | Siderisk omloppstid (d) | Excentricitet | Inklination | Radie |
|---|---|---|---|---|---|---|
| b | ≥ 0,8047 ± 0,0139 MJ | 0,1278 ± 0,0006 | 14,30978 ± 0,00033 | 0,259 ± 0,016 | - | - |
| c | ≥ 16,76 ± 0,11 MJ | 3,594 ± 0,018 | 2 133,54 ± 3,31 | 0,3472 ± 0,0057 | - | - |
HD 38529 B
HD 38529 B är en vanlig följeslagare till HD 38529 A på ett projicerat avstånd av ca 12 000 astronomiska enheter. Stjärnan är en röd dvärg av spektraltyp M3.0V.[16] Vida dubbelstjärnor som HD 38529 AB har visat sig vara sårbara för störningar av galaktiskt tidvatten och störningar från förbipasserande stjärnor.[17]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 38529, 27 mars 2022.
Noter
- ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f g] https://www.universeguide.com/star/27253/hd38529. Hämtad 2022-06-01.
- ^ [a b c d e f g h i j] Henry, Gregory W.; et al. (2013). "Host Star Properties and Transit Exclusion for the HD 38529 Planetary System". The Astrophysical Journal. 768 (2). 155. arXiv:1303.4735. Bibcode:2013ApJ...768..155H. doi:10.1088/0004-637X/768/2/155.
- ^ [a b c] Ball, Warrick H.; Chaplin, William J.; Nielsen, Martin B.; González-Cuesta, Lucia; Mathur, Savita; Santos, Ângela R G.; García, Rafael; Buzasi, Derek; Mosser, Benoît; Deal, Morgan; Stokholm, Amalie; Mosumgaard, Jakob Rørsted; Silva Aguirre, Victor; Nsamba, Benard; Campante, Tiago; Cunha, Margarida S.; Ong, Joel; Basu, Sarbani; Örtel, Sibel; Çelik Orhan, Z.; Yıldız, Mutlu; Stassun, Keivan; Kane, Stephen R.; Huber, Daniel (2020), "Robust asteroseismic properties of the bright planet host HD 38529", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 499 (4): 6084–6093, arXiv:2010.07323, Bibcode:2020MNRAS.499.6084B, doi:10.1093/mnras/staa3190, S2CID 222378164
- ^ "WDS J05466+0110AB". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-09-07.
- ^ HD 38529 (unistra.fr)Hämtad 2022-06-01.
- ^ [a b] "HD 38529". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-09-09.
- ^ "HD 38529 B". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-09-09.
- ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ Hillenbrand, Lynne A.; et al. (2008). "The Complete Census of 70 μm-bright Debris Disks within "the Formation and Evolution of Planetary Systems" Spitzer Legacy Survey of Sun-like Stars". The Astrophysical Journal. 677 (1): 630–656. arXiv:0801.0163. Bibcode:2008ApJ...677..630H. doi:10.1086/529027.
- ^ Xuan, Jerry W.; Kennedy, Grant M.; Wyatt, Mark C.; Yelverton, Ben (2020), "Mutual inclinations between giant planets and their debris discs in HD 113337 and HD 38529", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 499 (4): 5059–5074, arXiv:2010.02961, Bibcode:2020MNRAS.499.5059X, doi:10.1093/mnras/staa3155, S2CID 222177269
- ^ Fischer, Debra A.; et al. (2001). "Planetary Companions to HD 12661, HD 92788, and HD 38529 and Variations in Keplerian Residuals of Extrasolar Planets". The Astrophysical Journal. 551 (2): 1107–1118. Bibcode:2001ApJ...551.1107F. doi:10.1086/320224.
- ^ Fischer, Debra A.; et al. (2003). "A Planetary Companion to HD 40979 and Additional Planets Orbiting HD 12661 and HD 38529". The Astrophysical Journal. 586 (2): 1394–1408. Bibcode:2003ApJ...586.1394F. doi:10.1086/367889.
- ^ Reffert, S.; Quirrenbach, A. (2006). "Hipparcos astrometric orbits for two brown dwarf companions: HD 38529 and HD 168443". Astronomy and Astrophysics. 449 (2): 699–702. Bibcode:2006A&A...449..699R. doi:10.1051/0004-6361:20054611.
- ^ Benedict, G. Fritz; et al. (2010). "The Mass of HD 38529c from Hubble Space Telescope Astrometry and High-precision Radial Velocities". The Astronomical Journal. 139 (5): 1844–1856. arXiv:1003.0421. Bibcode:2010AJ....139.1844B. doi:10.1088/0004-6256/139/5/1844.
- ^ Raghavan, Deepak; et al. (2006). "Two Suns in The Sky: Stellar Multiplicity in Exoplanet Systems". The Astrophysical Journal. 646 (1): 523–542. arXiv:astro-ph/0603836. Bibcode:2006ApJ...646..523R. doi:10.1086/504823.
- ^ Correa-Otto, J. A.; Gil-Hutton, R. A. (2017). "Galactic perturbations on the population of wide binary stars with exoplanets". Astronomy and Astrophysics. 608. A116. arXiv:1710.00766. Bibcode:2017A&A...608A.116C. doi:10.1051/0004-6361/201731229.
Externa länkar
Vidare läsning
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
