HD 37756

HD 37756
Orion IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrion
Rektascension05t 40m 50,71498 s[1]
Deklination-01° 07′ 43,6366″[1]
Skenbar magnitud ()+4,95 (v)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB2 IV-V[3] eller B3 V[4]
U–B-0,83[5]
B–V-0,21[5]
VariabeltypCephiedvariabel
Astrometri
Radialhastighet ()+26,10[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -1,50[1] mas/år
Dek.: -0,84[1] mas/år
Parallax ()3,63 ± 0,37[1]
Avståndca 900  (ca 280 pc)
Absolut magnitud ()-2,74[2]
Detaljer
Massa8,6 ± 0,2[7] M
Radie3,36[8] R
Luminositet4 830[9] L
Temperatur21 150[9] K
Metallicitet+0,01 (Fe/H)[10] dex
Vinkelhastighet75[11] km/s
Ålder18,0 ± 3,2[7] miljoner år
Andra beteckningar
AG-01 623, ALS 16165, BD-01 1004, CEL 922, HIC 26736, HIP 26736, HR 1952, 2MASS J05405072-0107435, NSV 2556, PPM 175997, SAO 132445, TD1 5132, TYC 4767-1404-1, uvby98 100037756, Gaia DR2 3217460301806796032 [12][13]

HD 37756 är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Orion belägen mindre än en grad norr om den ljusa stjärna Alnitak.[14] Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 4,95[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,0[2] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 900 ljusår (ca 280 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 26 km/s.[6] Stjärnan ingår i undergruppen OB1b i Orion OB1-föreningen.[15]

Primärstjärnan HD 37756 A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B3 V.[4] Den har en massa som är ca 8,6[7] solmassor, en radie som är ca 3,4[8] solradier och har ca 4 830 gånger solens utstrålning av energi[9] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 21 200 K.[9]

Karaktären av dubbelstjärna hos HD 37756 identifierades av E. B. Frost 1904.[16] Den är en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod av 27,15 dygn och en hög excentricitet på 0,74.[17] Dess spektrum anger en tung stjärna av spektraltyp B, men följeslagaren är tillräckligt ljus för att störa mätningar av primärstjärnans spektrum.[16] Den är en misstänkt Cepheidvariabel med en period av 0,37968 dygn och en amplitud på 0,03 magnitud i B-bandet i det UBV-fotometriska systemet.[18] Stjärnan är en tänkbar förmörkelsevariabel med en minsta dipp på 0,04 i visuell magnitud under varje omloppsperiod.[19]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 37756, 6 maj 2022..

Noter

  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600. Vizier catalog entry
  2. ^ [a b c d] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644. Vizier catalog entry
  3. ^ Hoffleit, D.; Warren, W. H. (1995). "Bright Star Catalogue". VizieR On-line Data Catalog: V/50. Originally Published in: 1964BS....C......0H (5th Revised ed.). 5050. Bibcode:1995yCat.5050....0H.
  4. ^ [a b] Houk, N.; Swift, C. (1999). "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars". Michigan Spectral Survey. 5. Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  5. ^ [a b] Mallama, A. (2014). "Sloan Magnitudes for the Brightest Stars". The Journal of the American Association of Variable Star Observers. 42 (2): 443. Bibcode:2014JAVSO..42..443M.Vizier catalog entry
  6. ^ [a b] Wilson, R. E. (1953). "General Catalogue of Stellar Radial Velocities". Carnegie Institute Washington D.C. Publication. Carnegie Institution for Science. Bibcode:1953GCRV..C......0W. LCCN 54001336.
  7. ^ [a b c] Tetzlaff, N.; et al. (2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410 (1): 190–200. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x. S2CID 118629873. Vizier catalog entry
  8. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/ 26736/hd37756. Hämtad 2022-05-31.
  9. ^ [a b c d] Hohle, M. M.; et al. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355. S2CID 111387483. Vizier catalog entry
  10. ^ Gontcharov, G. A. (2012). "Dependence of kinematics on the age of stars in the solar neighborhood". Astronomy Letters. 38 (12): 771–782. arXiv:1606.08814. Bibcode:2012AstL...38..771G. doi:10.1134/S1063773712120031. S2CID 118345778. Vizier catalog entry
  11. ^ Abt, Helmut A.; et al. (2002). "Rotational Velocities of B Stars". The Astrophysical Journal. 573 (1): 359–365. Bibcode:2002ApJ...573..359A. doi:10.1086/340590.
  12. ^ HD 37756 (unistra.fr)Hämtad 2022-05-31.
  13. ^ "HD 37756". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-11-20.
  14. ^ Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. Vol. 1. Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. p. 253. ISBN 0-933346-84-0.
  15. ^ Voss, R.; et al. (September 2010). "Probing the evolving massive star population in Orion with kinematic and radioactive tracers". Astronomy and Astrophysics. 520: 10. arXiv:1005.3827. Bibcode:2010A&A...520A..51V. doi:10.1051/0004-6361/201014408. S2CID 38599952. A51.
  16. ^ [a b] Rao, N. Kameswara; et al. (1990). "The eccentric double-lined binary BD — 1° 1004". Journal of Astrophysics and Astronomy. 11 (4): 445. Bibcode:1990JApA...11..445K. doi:10.1007/BF02709760. S2CID 73616576.
  17. ^ Hilditch, R. W.; et al. (February 1991). "The eccentric-orbit binaries Iota Orionis and HD 1952: a cautionary tale". The Observatory. 111: 14–20. Bibcode:1991Obs...111...14H.
  18. ^ Hill, Graham (August 1967). "On Beta Cephei Stars: a Search for Beta Cephei Stars". Astrophysical Journal Supplement. 14: 263. Bibcode:1967ApJS...14..263H. doi:10.1086/190156.
  19. ^ Hoffleit, Dorrit (1996). "A Catalogue of Correlations Between Eclipsing Binaries and Other Categories of Double Stars". The Journal of the American Association of Variable Star Observers. 24 (2): 105–116. Bibcode:1996JAVSO..24..105H.

Externa länkar

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

Orion IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.