HD 36780
| HD 36780 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 34m 04,04714 s[1] |
| Deklination | -01° 28′ 12,8681″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,92 (v)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K4 III[3] |
| U–B | +1,87[4] |
| B–V | +1,535 ± 0,008[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +83,80 ± 0,30[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -7,904[1] mas/år Dek.: -31,852[1] mas/år |
| Parallax () | 6,1048 ± 0,1096[1] |
| Avstånd | 534 ± 10 lå (164 ± 3 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,65[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 30,8+2,1-4,2[1] R☉ |
| Luminositet | 243,3 ± 5,2[1] L☉ |
| Temperatur | 4 108+315-135[1] K |
| Andra beteckningar | |
| AG-01 583, BD-01 950, GSC 04766-01915, HIC 26108, HIP 26108, HR 1874, IRAS 05315-0130, IRC +00078, 2MASS J05340404-0128129, PPM 175914, SAO 132270, TYC 4766-1915-1, uvby98 100036780, Gaia DR2 3217564789771907072, Gaia EDR3 3217564789771907072 [5][6] | |
HD 36780 är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud av ca 5,92[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 6,1[2] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 534 ljusår (ca 164 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 84 km/s.[1]
Primärstjärnan HD 36780 är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K4 III,[3] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en radie som är ca 31[1] solradier och har ca 243 gånger solens utstrålning av energi[1] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 100 K.[1]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 36780, 27 mars 2022.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644.
- ^ [a b] Houk, N.; Swift, C. (1999). "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars". Michigan Spectral Survey. 5. Bibcode:1999MSS...C05....0H.
- ^ Johnson, H. L. (1966). "UBVRIJKL Photometry of the Bright Stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4: 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ HD 36780 (unistra.fr) Hämtad 2022-05-29.
- ^ "HD 36780". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 13 mars 2017.
Externa länkar
Vidare läsning
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
Författare/Upphovsman: Astrowicht, Licens: CC BY-SA 3.0
Alnitak, Alnilam, and Mintaka, are the bright bluish stars from east to west (left to right) along the diagonal in this gorgeous cosmic vista. Otherwise known as the Belt of Orion, these three blue supergiant stars are hotter and much more massive than the Sun. They lie about 1,500 light-years away.
Astronomy Picture of the Day on 10 februari 2009