HD 33636
| HD 33636 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 11m 46,448s[1] |
| Deklination | +04° 24′ 12,73″[1] |
| Skenbar magnitud () | +7,00 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 V H-03[3] + M6 V |
| B–V | +0,588 ± 0,016[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +5,740 ± 0,09[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 169,0 ± 0,3[5] mas/år Dek.: -142,3 ± 0,3[5] mas/år |
| Parallax () | 35,6 ± 0,2[5] |
| Avstånd | 91,6 ± 0,5 lå (28,1 ± 0,2 pc) |
| Absolut magnitud () | 4,74 / ?[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,01 ± 0,02[6] M☉ |
| Radie | 0,97 ± 0,01[6] R☉ |
| Luminositet | 1,08 ± 0,003[6] L☉ |
| Temperatur | 5 979 ± 28[6] K |
| Metallicitet | -0,09 ± 0,01 (Fe/H)[2] dex |
| Ålder | 2,5 ± 1,1[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| AG+04 552, BD+04 858, G 97-25, HIC 24205, HIP 24205, LSPM J0511+0424, 2MASS J05114645+0424127, NLTT 14649, PPM 148582, SAO 112506, TYC 107-1139-1, USNO-B1.0 0944-00053321, uvby98 100033636, WISEA J051146.54+042410.9, YZC 20 1600, Gaia DR2 3238810137558836352, Gaia DR1 3238810133261780096 [3] | |
HD 33636 är en dubbelstjärnabelägen i den mellersta delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud av ca 7,00[2] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning på ca 35,6[5] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 92 ljusår (ca 28 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 5,7 km/s.[2]
Egenskaper
Primärstjärnan HD 33636 A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V H-03.[3] Den har en massa som är ca 1,0[6] solmassor, en radie som är ca 0,97[6] solradier och har ca 1,1 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 6 000 K.[6]
Följeslagaren HD 33636 B upptäcktes 2002 av Keckteleskopet på Hawaii[7] och upptäcktes oberoende vid Haute-Provence-observatoriet i Schweiz.[4] Med denna metod visade den en minsta massa av 9,28 Jupitermassor och antogs initialt att vara en planet och tillfälligt benämnd "HD 33636 b".
År 2007 använde Bean et al. Hubble Space Telescope (HST) och fann att objektet har en lutning så liten som 4,1 ± 0,1°, vilket gav en verklig massa av 142 Jupitermassor. Detta är för högt för att tillhöra en planet och den klassificeras nu som, "HD 33636 B", en stjärna av spektralklass M6 V. Den har en omloppsperiod av 2 117 dygn eller 5,797 år med ett genomsnittligt avstånd från primärstjärnan på 3,27 astronomiska enheter (AE).
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 33636, 23 oktober 2020.
Noter
- ^ [a b] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- ^ [a b c d e f] https://www.universeguide.com/star/24205/hd33636. Hämtad 2020-10-22.
- ^ [a b c] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+33636. Hämtad 2020-10-23.
- ^ [a b] Perrier, C.; et al. (2003). "The ELODIE survey for northern extra-solar planets. I. Six new extra-solar planet candidates". Astronomy and Astrophysics. 410 (3): 1039–1049. arXiv:astro-ph/0308281. Bibcode:2003A&A...410.1039P. doi:10.1051/0004-6361:20031340.
- ^ [a b c d] Bean, Jacob L.; et al. (2007). "The Mass of the Candidate Exoplanet Companion to HD 33636 from Hubble Space Telescope Astrometry and High-Precision Radial Velocities". The Astronomical Journal. 134 (2): 749–758. arXiv:0705.1861. Bibcode:2007AJ....134..749B. doi:10.1086/519956.
- ^ [a b c d e f g h i] Bonfanti, A.; et al. (2015). "Revising the ages of planet-hosting stars". Astronomy and Astrophysics. 575. A18. arXiv:1411.4302. Bibcode:2015A&A...575A..18B. doi:10.1051/0004-6361/201424951.
- ^ Vogt, Steven S.; et al. (2002). "Ten Low-Mass Companions from the Keck Precision Velocity Survey". The Astrophysical Journal. 568 (1): 352–362. arXiv:astro-ph/0110378. Bibcode:2002ApJ...568..352V. doi:10.1086/338768.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.