HD 29587

HD 29587
Perseus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPerseus
Rektascension04t 41m 36,31645s[1]
Deklination+42° 07′ 06,4209″[1]
Skenbar magnitud ()+7,29 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG2 V[3]
B–V+0,633[3]
Astrometri
Radialhastighet ()112,67 ± 0,20[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +534,004[1] mas/år
Dek.: -414,768[1] mas/år
Parallax ()36,3130 ± 0,0697[1]
Avstånd89,8 ± 0,2  (27,54 ± 0,05 pc)
Absolut magnitud ()5,08[3]
Detaljer
Massa0,78 ± 0,03[3] M
Luminositet0,798+0,040-0,038[3] L
Temperatur5 709 ± 35[3] K
Metallicitet-0,51 ± 0,05 (Fe/H) [3] dex
Ålder14,7+3,8-2,7[3] miljarder år
Andra beteckningar
HD 29587, AG+42 497, BD+41 931, FK5 4419, G 81-30, HIC 21832, HIP 21832, LHS 1696, LSPM J0441+4207, 2MASS J04413631+4207065, NLTT 13730, PLX 1032, PPM 47277, SAO 39690, TYC 2901-64-1, USNO-B1.0 1321-00121878, uvby98 100029587, WISEA J044136.80+420702.2, Gaia DR2 204358907633155840, Gaia DR1 204358907633155840 [4][5]

HD 29587 är en dubbelstjärna[6] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Perseus. Den har en skenbar magnitud av ca 7,29[2] och kräver åtminstone en stark handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 36,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 90 ljusår (ca 28 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 113 km/s[1] och är en hypersnabb halo[6] som rör sig med en hastighet av 170 km/s relativt den lokala standarden av vila.[7]

Egenskaper

Primärstjärnan HD 29587 A är en åldrande, solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G2 V.[3] Den har en massa som är ca 0,8[2] solmassor och har ca 0,8 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 700 K.[3]

En konstnärs idé om en brun dvärg HD 29587 b.

Enligt tidigare IAU-standard för radiell hastighet, visade sig denna stjärna ha en variabel radiell hastighet på grund av en misstänkt omkretsande följeslagare.[8] Värdet på a sin i för det osynliga objektet är 0,0957 ± 0,0108 AE (14,31 ± 1,62 Gm),[9] där a är en halv storaxel och i är banlutning, som ger en lägre gräns för halv storaxeln. Följeslagaren har troligen en massa i intervallet 41,0–97,8 MJ, vilket gör den till en trolig brun dvärg.[10]

HD 29587 solsystem[10][9]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥0,78 ± 0,03 MJ
0,0957 ± 0,0108
1 474,9 ± 10,2
0,356 ± 0,095
-
-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 29587, 23 augusti 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051.
  2. ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k] Da Silva, Ronaldo; et al. (2015). "Homogeneous abundance analysis of FGK dwarf, subgiant, and giant stars with and without giant planets". Astronomy & Astrophysics. 580: A24. arXiv:1505.01726. Bibcode:2015A&A...580A..24D. doi:10.1051/0004-6361/201525770.
  4. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+29587. Hämtad 2020-08-23.
  5. ^ "HD 29587". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-08-02.
  6. ^ [a b] Fossati, L.; et al. (May 2015). "The effect of ISM absorption on stellar activity measurements and its relevance for exoplanet studies". Astronomy & Astrophysics. 601: 17. arXiv:1702.02883. Bibcode:2017A&A...601A.104F. doi:10.1051/0004-6361/201630339. A104.
  7. ^ Hobbs, L. M.; Duncan, Douglas K. (June 15, 1987). "The lithium abundance in halo stars". Astrophysical Journal, Part 1. 317: 796–809. Bibcode:1987ApJ...317..796H. doi:10.1086/165328.
  8. ^ Mazeh; Latham, David W.; Stefanik, Robert P. (1996). "Spectroscopic Orbits for Three Binaries with Low-Mass Companions and the Distribution of Secondary Masses near the Substellar Limit". Astrophysical Journal. 466: 415–427. Bibcode:1996ApJ...466..415M. CiteSeerX 10.1.1.30.5905. doi:10.1086/177521.
  9. ^ [a b] Halbwachs, J. L.; et al. (March 2000). "Exploring the brown dwarf desert with Hipparcos". Astronomy and Astrophysics. 355: 581–594. Bibcode:2000A&A...355..581H.
  10. ^ [a b] Reffert, S.; Quirrenbach, A. (March 2011). "Mass constraints on substellar companion candidates from the re-reduced Hipparcos intermediate astrometric data: nine confirmed planets and two confirmed brown dwarfs". Astronomy & Astrophysics. 527: 22. arXiv:1101.2227. Bibcode:2011A&A...527A.140R. doi:10.1051/0004-6361/201015861. A140.

Media som används på denna webbplats

Perseus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Perseus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.