HD 220689

HD 220689
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildVattumannen
Rektascension23t 25m 52,99215 s[1]
Deklination-20° 36′ 57,7012 ″[1]
Skenbar magnitud ()+7,74 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG3 V[3]
B–V+0,603 ± 0,002 [2]
Astrometri
Radialhastighet ()+12,28 ± 0,31[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -15,737[1] mas/år
Dek.: +177,493[1] mas/år
Parallax ()21,3033 ± 0,0472[1]
Avstånd153,1 ± 0,3  (46,9 ± 0,1 pc)
Absolut magnitud ()4,50[2]
Detaljer
Massa1,016 ± 0,048[4] M
Radie1,068 ± 0,047[4] R
Luminositet1,491 ± 0,005[1] L
Temperatur5 921 ± 26[4] K
Metallicitet-0,07 ± 0,10 (Fe/H)[4] dex
Vinkelhastighet5,5[5] km/s
Ålder4,586 ± 2,487[4] miljarder år
Andra beteckningar
G 273-43, BD-21 6419, CPD-21 8258, DENIS J232552.9-203657, GSC 06402-01222, HD 220689, HIC 115662, HIP 115662, 2MASS J23255299-2036574, NLTT 56827, PPM 274949, SAO 191898, TYC 6402-1222-1, UCAC3 139-440590, uvby98 100220689, YZC 13 9813, Gaia DR2 2391838429257482496, Gaia DR1 2391838424962173440 [6][7]

HD 220689 är en ensam stjärna[8] belägen i den södra delen av stjärnbilden Vattumannen. Den har en skenbar magnitud av ca 7,74[2] och kräver åtminstone en stark handkikare för att kunna observeras.[9] Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 21,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 153 ljusår (ca 47 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 12 km/s.[1]

Egenskaper

HD 220689 är en solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G3 V.[3] Den har en massa som är omkring en[4] solmassa, en radie som är omkring en[4] solradie och har ca 1,5 gånger solens utstrålning av energi[1] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 900 K.[4]

En undersökning utförd 2015 har uteslutit förekomsten av ytterligare följeslagare på beräknade avstånd från 26 till 305 astronomiska enheter.[8]

Planetsystem

Från 1998 till 2012 var HD 220689 under observation från CORALIE echelle-spektrografen vid La Silla Observatory. År 2012 observerades genom mätning av variationer i radiell hastighet en exoplanet med lång omloppsperiod i en vid omloppsbana. Detta publicerades i november samma år.[10] Den maximala omloppsperioden som möjliggör dynamisk stabilitet för en hypotetisk inre planet är 3,9 år.[4]

HD 220689 solsystem[4]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥1,118 ± 0,035 MJ
3,396 ± 0,081
2 266,40 ± 58,77
0,054 ± 0,038
-
-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 220689, 22 maj 2021..

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978). "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars". 4. Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan. Bibcode:1988mcts.book.....H.
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Barbato, D.; et al. (August 2018). "Exploring the realm of scaled solar system analogues with HARPS". Astronomy & Astrophysics. 615: 21. arXiv:1804.08329. Bibcode:2018A&A...615A.175B. doi:10.1051/0004-6361/201832791. A175.
  5. ^ Luck, R. Earle (March 2018). "Abundances in the Local Region. III. Southern F, G, and K Dwarfs". The Astronomical Journal. 155 (3): 31. Bibcode:2018AJ....155..111L. doi:10.3847/1538-3881/aaa9b5. 111.
  6. ^ HD 220689 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-05-22
  7. ^ "HD 220689". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-01-02.
  8. ^ [a b] Mugrauer, M.; Ginski, C. (12 May 2015). "High-contrast imaging search for stellar and substellar companions of exoplanet host stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 450 (3): 3127–3136. Bibcode:2015MNRAS.450.3127M. doi:10.1093/mnras/stv771. Hämtad 19 juni 2020.
  9. ^ "The astronomical magnitude scale". International Comet Quarterly. Hämtad 2020-12-31.
  10. ^ Marmier, M.; et al. (2013). "The CORALIE survey for southern extrasolar planets XVII. New and updated long period and massive planets". Astronomy and Astrophysics. 551. A90. arXiv:1211.6444. Bibcode:2013A&A...551A..90M. doi:10.1051/0004-6361/201219639. S2CID 59467665.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Aquarius IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Aquarius chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.