HD 156668

HD 156668
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildHerkules
Rektascension17t 17m 40,49053 s[1]
Deklination+29° 13,6′ 38,0243″[1]
Skenbar magnitud ()+8,424 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3 V[2]
U–B+0,27
B–V+1,015[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-44,55 ± 0,18[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -72,481 ± 0,016[4] mas/år
Dek.: +216,849 ± 0,019[4] mas/år
Parallax ()41,1103 ± 0,0169[4]
Avstånd79,34 ± 0,03  (24,325 ± 0,010 pc)
Absolut magnitud ()+6,480[2]
Detaljer
Massa0,772 ± 0,020[2] M
Radie0,720 ± 0,013[2] R
Luminositet0,230 ± 0,018[2] L
Temperatur4 850 ± 88[2] K
Metallicitet+0,05 ± 0,06 (Fe/H)[2] dex
Vinkelhastighet0,50 ± 1,0[2] km/s
Ålder8,6 ± 4,8[2] miljarder år
Andra beteckningar
G 181-34, AG+29 1673, BD+29 2979, HD 156668, HIC 84607, HIP 84607, LSPM J1717+2913, 2MASS J17174049+2913378, NLTT 44537, PPM 105751, SAO 84984, TYC 2073-136-1, UCAC2 42075721, USNO-B1.0 1192-00261608, WISEA J171740.44+291340.2, YZC 24 8118, Gaia EDR3 4575374857376398976, Gaia DR2 4575374857376398976 [5][6]

HD 156668 är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Herkules. Den har en skenbar magnitud av ca 8,42[3] och kräver ett teleskop för att kunna observeras.[7] Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 41,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 79 ljusår (ca 24 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -45 km/s.[3]

Egenskaper

HD 156668 är en orange[8] till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K3 V,[2] som har en stjärnaktivitetscykel med en period av ca 10 år.[9] Den har en massa som är ca 0,77[2] solmassor, en radie som är ca 0,72[2] solradier och har ca 0,23 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 900 K.[2]

Planetsystem

Andrew Howard tillkännagav 2010 upptäckten av en superjord i omloppsbana runt HD-156668. Denna exoplanet är betecknad HD 156668 b. Planeten kretsar kring stjärnan med en period av bara 4,6 dygn med ett avstånd av ca 0,05 AE från moderstjärnan. Forskare har med användning av wobblermetoden visat att det resulterande spektrumet har färgskiftningar som kan användas för att approximera massan av det astronomiska objektet, vilken för exoplaneten var minst 4,15 jordmassor.[10] Senare observationer avgav emellertid att minimimassan är 3,1 jordmassor.[11]

En annan planet, HD 156668 c, upptäcktes 2021, och förekomsten av ytterligare objekt med lång omloppsperiod misstänks.[9]

HD 155358 solsystem[11][9]
PlanetMassaHalv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
ExcentricitetInklinationRadie
b ≥ 3,1 ± 0,005 M🜨0,0211 ± 0,00021,26984 ± 0,000070,00 ±--
c ≥ 0,0991 ± 0,0077 MJ1,570 ± 0,017811,3 ± 5,20,089 ± 0,04--

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 156668, 12 februari 2022..

Noter

  1. ^ [a b c] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357, S2CID 18759600
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Howard, Andrew W.; et al. (January 2011), "The NASA-UC Eta-Earth Program. II. A Planet Orbiting HD 156668 with a Minimum Mass of Four Earth Masses", The Astrophysical Journal, 726 (2): 73, arXiv:1003.3444, Bibcode:2011ApJ...726...73H, doi:10.1088/0004-637X/726/2/73, S2CID 15559379
  3. ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/84607/hd156668. Hämtad 2022-03-16.
  4. ^ [a b c] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  5. ^ HD 156668 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2022-03-16.
  6. ^ "HD 156668". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-02-09.
  7. ^ Sherrod, P. Clay; Koed, Thomas L. (2003), A Complete Manual of Amateur Astronomy: Tools and Techniques for Astronomical Observations, Astronomy Series, Courier Dover Publications, p. 9, ISBN 0-486-42820-6
  8. ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on March 10, 2012, hämtad 2012-01-16
  9. ^ [a b c] Rosenthal, Lee J.; Fulton, Benjamin J.; Hirsch, Lea A.; Isaacson, Howard T.; Howard, Andrew W.; Dedrick, Cayla M.; Sherstyuk, Ilya A.; Blunt, Sarah C.; Petigura, Erik A.; Knutson, Heather A.; Behmard, Aida; Chontos, Ashley; Crepp, Justin R.; Crossfield, Ian J. M.; Dalba, Paul A.; Fischer, Debra A.; Henry, Gregory W.; Kane, Stephen R.; Kosiarek, Molly; Marcy, Geoffrey W.; Rubenzahl, Ryan A.; Weiss, Lauren M.; Wright, Jason T. (2021), The California Legacy Survey I. A Catalog of 177 Planets from Precision Radial Velocity Monitoring of 719 Nearby Stars over Three Decades, arXiv:2105.11583
  10. ^ "Second smallest exoplanet found to date discovered at Keck". W.M. Keck Observatory. Hämtad 2010-02-09.
  11. ^ [a b] Rebekah; et al. (2010). "Radial velocity planets de-aliased. A new, short period for Super-Earth 55 Cnc e". The Astrophysical Journal. 722 (1): 937–953. arXiv:1005.4050. Bibcode:2010ApJ...722..937D. doi:10.1088/0004-637X/722/1/937. S2CID 118592734.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Hercules IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Hercules chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.