HD 154088

HD 154088
Ophiuchus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmbäraren
Rektascension17t 04m 27,84s[1]
Deklination-28° 34′ 57,64″[1]
Skenbar magnitud ()+6,7258 ± 0,005 (V)[1]
Stjärntyp
SpektraltypK1 V[2]
B–V+0,814 ± 0,034[1]
Astrometri
Radialhastighet ()14,2972 ± 0,0003[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 83,76 ± 0,64[1] mas/år
Dek.: -268,69 ± 0,36[1] mas/år
Parallax ()56,06 ± 0,50[1]
Avstånd58,2 ± 0,5  (17,8 ± 0,2 pc)
Absolut magnitud ()5,33[2]
Detaljer
Massa0,97 ± 0,05[4] M
Radie0,95 ± 0,03[5] R
Luminositet0,68+0,06-0,05[6] L
Temperatur5 423 ± 51[4] K
Metallicitet+0,31 ± 0,033 (Fe/H)[4] dex
Vinkelhastighet1,9 ± 0,5[6] km/s
Ålder3 – 8[4] miljarder år
Andra beteckningar
AKARI-IRC-V1, J1704278-283458, CD-28 12769, CPD-28 5517, GJ 652, GSC 06823-01187, HD 154088, HIC 83541, HIP 83541, IRAS 17013-2830, 2MASS J17042783-2834572, NLTT 44097, PLX 3870, PPM 266356, SAO 184990, TYC 6823-1187-1, uvby98 100154088, WISEA J170427.91-283500.3, Gaia DR2 6029992663310612096 [7]

HD 154088 är en ensam stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en skenbar magnitud av ca 6,73[1] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 56,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 58 ljusår (ca 18 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 14 km/s.[3]

Egenskaper

HD 154088 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass K1 V.[2] Stjärnan är mycket metallrik med en Fe/H på 0,3 dex som är ungefär dubbelt så mycket som solens innehåll av järn, vilket gör att den faller in i den något vaga gruppen av supermetallrika (SMR) stjärnor.[4] Den har en massa som är ungefär en[4] solmassa, en radie som är omkring en[5] solradie och har ca 0,68 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 400 K.[4] Stjärnan har ett uttalat magnetfält[4] och har en magnetisk cykel som liknar solens,[8] även om dess längd inte är begränsad.

En undersökning 2015 har uteslutit att det finns ytterligare följeslagare inom ett beräknat avstånd från 8 till 119 astronomiska enheter.[9]

Planetsystem

En planet som kretsar kring HD 154088, upptäckt med HARPS-spektrografen, tillkännagavs i september 2011. Med en minsta massa på 6 jordmassor faller följeslagaren inom superjordarnas regim.

HD 154088 solsystem[3]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥6,15 ± 0,86 M
0,1316 ± 0,0021
18,596 ± 0,021
0,38 ± 0,15
-
-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 154088, 2 november 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/83541/hd154088. Hämtad 2020-11-02.
  3. ^ [a b c] Mayor, M.; et al. (2011). "The HARPS search for southern extra-solar planets XXXIV. Occurrence, mass distribution and orbital properties of super-Earths and Neptune-mass planets". arXiv:1109.2497. Bibcode:2011arXiv1109.2497M.
  4. ^ [a b c d e f g h] Fossati, L.; et al. (2013). "Detection of a magnetic field in three old and inactive solar-like planet-hosting stars". Astronomy. 551: A85. arXiv:1302.0879. Bibcode:2013A&A...551A..85F. doi:10.1051/0004-6361/201220997.
  5. ^ [a b] Takeda, Genya; et al. (2007). "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog". The Astrophysical Journal Supplement Series. 168: 297–318. arXiv:astro-ph/0607235. Bibcode:2007ApJS..168..297T. doi:10.1086/509763.
  6. ^ [a b c] Valenti, J. A.; Fischer, D. A. (2005). "Spectroscopic Properties of Cool Stars (SPOCS). I. 1040 F, G, and K Dwarfs from Keck, Lick, and AAT Planet Search Programs". The Astrophysical Journal Supplement Series. 159: 141–166. Bibcode:2005ApJS..159..141V. doi:10.1086/430500.
  7. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+154088. Hämtad 2020-11-02.
  8. ^ Lovis, C.; et al. (2011). "The HARPS search for southern extra-solar planets. XXXI. Magnetic activity cycles in solar-type stars: statistics and impact on precise radial velocities". arXiv:1107.5325. Bibcode:2011arXiv1107.5325L.
  9. ^ Mugrauer, M.; Ginski, C. (12 May 2015). "High-contrast imaging search for stellar and substellar companions of exoplanet host stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 450 (3). doi:10.1093/mnras/stv771. Retrieved 19 June 2020.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Ophiuchus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.