HD 125595

HD 125595
Centaurus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKentauren
Rektascension14t 21m 23,186s[1]
Deklination-40° 23′ 38,21″[1]
Skenbar magnitud ()+9,03 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK4 V[3]
B–V+1,10[2]
Astrometri
Radialhastighet ()5,196 ± 0,0006[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -561,46 ± 1,05[1] mas/år
Dek.: -67,06 ± 0,85[1] mas/år
Parallax ()35,77 ± 1,04[1]
Avstånd91 ± 3  (28,0 ± 0,8 pc)
Absolut magnitud ()6,80[2]
Detaljer
Massa0,76[2] M
Radie0,62[2] R
Luminositet0,260[2] L
Temperatur4 664[2] K
Metallicitet0,02 (Fe/H) dex
Andra beteckningar
LHS 2900, CD-39 8857, CPD-39 6278, GJ 545.1, GJ 9479, HD 125595, HIC 70170, HIP 70170, 2MASS J14212322-4023382, NLTT 37029, PLX 3257, PPM 319432, TYC 7809-2461-1, WISEA J142122.68-402338.9, Gaia DR1 6104435815213987328, Gaia DR2 6104435819513399168 [4]

HD 125595 är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar magnitud av ca 9,03[2] och kräver åtminstone ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 35,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 91 ljusår (ca 28 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 3 km/s.[2]

Egenskaper

HD 125595 är en orange till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K4 V.[3] Den har en massa som är ca 0,8[2] solmassor, en radie som är ca 0,6[2] solradier och har omkring en fjärdedel av solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 700 K.[2]

Planetsystem

År 2009 upptäcktes en gasjätteplanet i omloppsbana kring stjärnan. Exoplaneten HD 125595 b har en massa som är minst 14 gånger jordens massa och har en omloppsperiod av 9 dygn och 16 timmar.[5]

HD 125595 solsystem[5]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥0,045 MJ
0,0809 ± 0,0014
9,6737 ± 0,0039
0
-
-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 125595, 15 februari 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.Vizier catalog entry
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] https://www.universeguide.com/star/70170/hd125595. Hämtad 2020-08-03.
  3. ^ [a b] Suárez Mascareño, A.; et al. (September 2015), "Rotation periods of late-type dwarf stars from time series high-resolution spectroscopy of chromospheric indicators", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 452 (3): 2745–2756, arXiv:1506.08039, Bibcode:2015MNRAS.452.2745S, doi:10.1093/mnras/stv1441.
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+125595. Hämtad 2020-08-03.
  5. ^ [a b] Ségransan, D.; et al. (2011). "The HARPS search for southern extra-solar planets. XXIX. Four new planets in orbit around the moderately active dwarfs HD 63765, HD 104067, HD 125595, and HIP 70849". Astronomy and Astrophysics. 535. A54. arXiv:1107.0339. Bibcode:2011A&A...535A..54S. doi:10.1051/0004-6361/200913580.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Centaurus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Centaurus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.