HD 111456
| HD 111456 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora björnen |
| Rektascension | 12t 48m 39,46457s[1] |
| Deklination | 60° 19′ 11,0378″[2] |
| Skenbar magnitud () | +5,85 (V)[3] (4,750 + 11,60)[4] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F7 V[4] |
| U–B | -0,04[3] |
| B–V | +0,46[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -18,0 ± 0,9[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +109,74[1] mas/år Dek.: -23,64[1] mas/år |
| Parallax () | 41,59 ± 2,69[1] |
| Avstånd | 78 ± 5 lå (24 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | +4,2 ± 0,2[6] |
| Detaljer | |
| Radie | 1,22[6] R☉ |
| Luminositet | 6,45[7] L☉ |
| Temperatur | 6 400[6] K |
| Vinkelhastighet | 41,5[6] km/s |
| Ålder | 300 - 400[6] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| AG+60 837, BD+61 1320, 2E 2865, EUVE J1248+60.3, GJ 9417, GSC 04162-01200, HIC 62512, HIP 62512, HR 4867, IRAS F12464+6035, IRAS 12464+6035, 2MASS J12483942+6019115, PLX 2946, PPM 18377, 2RE J1248+601, 2RE J124833+601832, 1RXS J124839.3+601913, SAO 15907, TD1 16496, TYC 4162-1200-1, uvby98 100111456, WDS J12487+6019A, WDS J12487+6019Aa,Ab, Gaia DR2 1579858609793019264 [2][8] | |
HD 111456 är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Stora björnen. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 5,85[3] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 41,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 78 ljusår (ca 24 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -18 km/s.[5] Stjärnan är en kärnmedlem i Ursa Major rörelsegrupp, en uppsättning stjärnor som rör sig genom rymden med gemensam riktning och hastighet. Sex andra stjärnor i kärnan utgör centrala medlemmar av Big Dipper-asterismen.[4]
Egenskaper
Primärstjärnan HD 111456 A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F7 V,[4] som är en av de mest aktiva stjärnorna av spektraltyp F som är kända, och har en stark röntgenstrålning[6] samt är en extrem källa till ultraviolett strålning. Den har en radie som är ca 1,2[6] solradier och har ca 6,5 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 6 400 K.[6]
HD 111456 är en astrometrisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på fyra år och ett massförhållande på 0,5. Följaktligen kan följeslagaren vara en ung vit dvärgstjärna.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 111456, 10 februari 2021.
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HR+4867%7CHämtad 2021-02-10.
- ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b c d] Levato, H.; Abt, H. A. (August 1978), "Spectral types in the Ursa Major stream", Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 90: 429−433, Bibcode:1978PASP...90..429L, doi:10.1086/130352.
- ^ [a b] de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ [a b c d e f g h] Freire Ferrero, R.; et al. (January 2004), "Magnetic activity in HD 111456, a young F5-6 main-sequence star", Astronomy and Astrophysics, 413: 657−667, Bibcode:2004A&A...413..657F, doi:10.1051/0004-6361:20031565.
- ^ [a b] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ "HR 4867". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-10-25.
- ^ Goldin, A.; Makarov, V. V. (September 2006), "Unconstrained Astrometric Orbits for Hipparcos Stars with Stochastic Solutions", The Astrophysical Journal Supplement Series, 166 (1): 341−350, arXiv:astro-ph/0606293, Bibcode:2006ApJS..166..341G, doi:10.1086/505939.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ursa Major chart, also known as the Great Bear.
