HD 111232

HD 111232
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildFlugan
Rektascension12t 48m 51,7525s[1]
Deklination-68° 25′ 30,547″[1]
Skenbar magnitud ()+7,61 (V)[1]
Stjärntyp
SpektraltypG5 V[2]
B–V+0,7[2]
Astrometri
Radialhastighet ()104,10 ± 0,20[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +25,64 ± 0,66[2] mas/år
Dek.: +112,35 ± 0,48[2] mas/år
Parallax ()34,08[2]
Avstånd95,71[2]  (29,34[2] pc)
Absolut magnitud ()5,25[2]
Detaljer
Massa0,78 M
Radie0,90[2] R
Luminositet0,77[2] L
Temperatur5 563[2] K
Metallicitet-0,36 ± 0,02 (Fe/H)[2] dex
Ålder5,20[2] miljarder år
Andra beteckningar
HD 111232, CPD-67 2079, GSC 09241-00249, HIC 62534, HIP 62534, 2MASS J12485177-6825304, TYC 9241-249-1, uvby98 100111232, Gaia DR2 5855730584310531200, Gaia DR1 5855730511258847488 [1]

HD 111232 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Flugan. Den har en skenbar magnitud av ca 7,61[1] och kräver åtminstone en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget enligt på ca 34,1[2] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 96 ljusår (ca 29 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 104 km/s.[2]

Egenskaper

HD 111232 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G5 V.[2] Den har en massa som är ca 0,8 solmassor, en radie som är ca 0,9[2] solradier och har ca 0,8 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 600 K.[2]

Planetsystem

En exoplanet, HD 111232 b, med en massa av >6,80 Jupitermassor kretsar kring stjärnan med en omloppsperiod av 1 143 ± 14 dygn och en excentricitet av 0,20 ± 0,01.[3]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 111232, 26 juni 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+111232. Hämtad 2020-06-26.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] https://www.universeguide.com/star/62534/hd111232. Hämtad 2020-06-26.
  3. ^ Mayor, M.; et al. (2004). "The CORALIE survey for southern extra-solar planets XII. Orbital solutions for 16 extra-solar planets discovered with CORALIE". Astronomy and Astrophysics. 415 (1): 391–402. arXiv:astro-ph/0310316. Bibcode:2004A&A...415..391M. doi:10.1051/0004-6361:20034250.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Musca IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Musca chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.