HD 108250

HD 108250
Crux IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSödra korset
Rektascension12t 26m 30,8790 s[1]
Deklination-63° 07′ 19,993″[1]
Skenbar magnitud ()+4,79 (v)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB5 V[3]
U–B-0,59[4]
B–V-0,12[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+27[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -39,593[6] mas/år
Dek.: -14,537[6] mas/år
Parallax ()10,5623 ± 0,2340[6]
Avstånd309 ± 7 lå (95 ± 2 pc)
Absolut magnitud ()-0,98[2]
Detaljer
Massa9,65[7] M☉
Radie5,5[8] R☉
Vinkelhastighet131[9] km/s
Ålder12[10] miljoner år
Andra beteckningar
ALS 14967, CCDM J12266-6306C, CD-62 651, CPD-62 2742, GSC 08979-03466, HD 108250, HR 4729, 2MASS J12263089-6307200, PPM 359408, SAO 251903, SSTGLMC G300.1194-00.3867, TYC 8979-3466-1, uvby98 100108250, WDS J12266-6306C, Gaia DR2 6053807844582485248 [11]

HD 108250 (HR 4729) är en multipelstjärna[12] i den södra delen av stjärnbilden Södra korset. Den har en skenbar magnitud av ca 4,79[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 10,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 309 ljusår (ca 95 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 27 km/s.[5] Stjärnan är en del av asterismen känd som Södra korset.

HD 108250 observerades första gången 1829, som en följeslagare till Alfa Crucis, av James Dunlop från Paramatta i New South Wales.[13] Redan 1916 rapporterades den ha en variabel radiell hastighet som anger en sannolik dubbelstjärna, men omloppselementen beräknades inte förrän 1979.[12]

Nomenklatur

HR 4729 är stjärnans beteckning i Bright Star Catalogue. Det hänvisas också ofta till i sin beteckning HD 108250 i Henry Draper-katalogen. På grund av sin närhet till Alfa Crucis ingår den i många flerstjärnkataloger som Alfa Crucis C.[14] Den är också listad som stjärna 25 i Södra korset i Uranometria Argentina, visad som 25 G. Crucis.[15]

α Crucis med HD 108250 intill

Egenskaper

Primärstjärnan HD 108250 A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B5 V.[3] Den är bara cirka tolv miljoner år gammal, men visar redan tecken på att utvecklas bort från huvudserien. Flera studier har tilldelat stjärnan en luminositetsklass av underjätte.[12][16] Den har en massa som är ca 10[7] solmassor och en radie som är ca 5,5[8] solradier.

Den spektroskopiska följeslagaren kan inte ses i spektrumet, därför är lite känt om dess egenskaper. Analys av banan visar att den har en massa som är större än solen.[7] Den fysiskt förbundna följeslagaren Alfa Crucis D eller Alfa Crucis CP är en stjärna av 15:e magnituden. Dess relativa svaghet tyder på en spektralklass av M0 V.[7] Två andra, ännu svagare stjärnor, ligger inom 10 bågsekunder från HD 108250.[14]

Stjärnsystem

HD 108250 ligger 90 bågsekunder från tripelstjärnan i Alfa Crucis och delar dess rörelse genom rymden, vilket tyder på att den kan vara gravitationellt bunden till den, och den antas därför i allmänhet vara fysiskt förbunden. För att vara en följeslagare till Alfa Crucis brukar den kallas Alfa Crucis C. [17][18]

HD 108250 är i sig en snäv spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod av 1 dygn och 5 timmar. Den har också en svag visuell följeslagare separerad med 2,1 bågsekunder. Ytterligare sju svaga stjärnor listas också som medlemmar i gruppen Alfa Crucis ut på ett avstånd av cirka två bågminuter.[14] En särskild följeslagare mycket nära HD 108250 har upplösts med hjälp av adaptiv optik på infraröda våglängder. Den har fått namnet Alfa Crucis P, eller Alfa Crucis CP, eftersom den ligger bara är 2 bågsekunder från HD 108250.[10]

Rizzuto et. al. bestämde 2011 att Alfa Crucis-systemet, inklusive HD 108250, med 66 procent sannolikt ingår i undergruppen Lower Centaurus-Crux i Scorpius-Centaurus-föreningen. Den ansågs inte tidigare vara medlem i gruppen på grund av förvirring över den sanna radiella hastigheten hos det spektroskopiska paret.[19]

Den 2 oktober 2008 upplöste rymdteleskopet Cassini–Huygens tre av komponenterna (A, B och C) i multipelstjärnsystemet när Saturnus ockulterade det.[20][21]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HR 4729, 6 maj 2022..

Noter

  1. ^ [a b c] Hog, E.; Kuzmin, A.; Bastian, U.; Fabricius, C.; Kuimov, K.; Lindegren, L.; Makarov, V. V.; Roeser, S. (1998). "The TYCHO Reference Catalogue". Astronomy and Astrophysics. 335: L65. Bibcode:1998A&A...335L..65H.
  2. ^ [a b c] Kaltcheva, N. T.; Golev, V. K.; Moran, K. (2014). "Massive stellar content of the Galactic supershell GSH 305+01-24". Astronomy & Astrophysics. 562: A69. arXiv:1312.5592. Bibcode:2014A&A...562A..69K. doi:10.1051/0004-6361/201321454. S2CID 54222753.
  3. ^ [a b] Corbally, C. J. (1984). "Close visual binaries. I - MK classifications". Astrophysical Journal Supplement Series. 55: 657. Bibcode:1984ApJS...55..657C. doi:10.1086/190973.
  4. ^ [a b] Stagg, Christopher (1987). "A photometric survey of the bright southern Be stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 227: 213–240. Bibcode:1987MNRAS.227..213S. doi:10.1093/mnras/227.1.213.
  5. ^ [a b] Wilson, Ralph Elmer (1953). "General Catalogue of Stellar Radial Velocities". Carnegie Institute Washington D.C. Publication. Washington: Carnegie Institution of Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  6. ^ [a b c] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  7. ^ [a b c d] Tokovinin, A. A. (1997). "MSC - a catalogue of physical multiple stars". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 124 (1): 75–84. Bibcode:1997A&AS..124...75T. doi:10.1051/aas:1997181. ISSN 0365-0138.
  8. ^ [a b] Wesselink, A. J.; Paranya, K.; Devorkin, K. (1972). "Catalogue of stellar dimensions". Astronomy and Astrophysics Supplement. 7: 257. Bibcode:1972A&AS....7..257W.
  9. ^ Brown, A. G. A.; Verschueren, W. (1997). "High S/N Echelle spectroscopy in young stellar groups. II. Rotational velocities of early-type stars in SCO OB2". Astronomy and Astrophysics. 319: 811. arXiv:astro-ph/9608089. Bibcode:1997A&A...319..811B.
  10. ^ [a b] Tokovinin, A. A.; Chalabaev, A.; Shatsky, N. I.; Beuzit, J. L. (1999). "A near IR adaptive optics search for faint companions to early-type multiple stars". Astronomy and Astrophysics. 346: 481. Bibcode:1999A&A...346..481T.
  11. ^ HR 4729 (unistra.fr)Hämtad 2022-06-14.
  12. ^ [a b c] Hernandez, C. A.; De Hernandez, E. B. (1979). "The orbital elements of 25 G Crucis /HD 108250/". Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica. 4: 297. Bibcode:1979RMxAA...4..297H.
  13. ^ Dunlop, James (1829). "Approximate Places of Double Stars in the Southern Hemisphere, observed at Paramatta in New South Wales". Memoirs of the Royal Astronomical Society. 3: 257. Bibcode:1829MmRAS...3..257D.
  14. ^ [a b c] Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  15. ^ Gould, Benjamin Apthorp (1879). "Uranometria Argentina : Brillantez y posicion de las estrellas fijas, hasta la septima magnitud, comprendidas dentro de cien grados del polo austral : Con atlas". Resultados del Observatorio Nacional Argentino en Cordoba ; V. 1. 1. Bibcode:1879RNAO....1.....G.
  16. ^ Hiltner, W. A.; Garrison, R. F.; Schild, R. E. (1969). "MK Spectral Types for Bright Southern OB Stars". Astrophysical Journal. 157: 313. Bibcode:1969ApJ...157..313H. doi:10.1086/150069.
  17. ^ Shatsky, N.; Tokovinin, A. (2002). "The mass ratio distribution of B-type visual binaries in the Sco OB2 association". Astronomy and Astrophysics. 382: 92–103. arXiv:astro-ph/0109456. Bibcode:2002A&A...382...92S. doi:10.1051/0004-6361:20011542. S2CID 16697655.
  18. ^ Eggleton, Peter; Tokovinin, A. (2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x. S2CID 14878976.
  19. ^ Rizzuto, Aaron; Ireland, Michael; Robertson, J. G. (October 2011), "Multidimensional Bayesian membership analysis of the Sco OB2 moving group", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 416 (4): 3108–3117, arXiv:1106.2857, Bibcode:2011MNRAS.416.3108R, doi:10.1111/j.1365-2966.2011.19256.x, S2CID 54510608.
  20. ^ NASA/JPL/Space Science Institute. Multimedia - Images - Raw Images Archived 2008-10-25 at the Wayback Machine. Hämtad 2008-10-21
  21. ^ Cassini "Kodak Moments" - Unmanned Spaceflight.com. Hämtad 2008-10-21

Externa länkar

Vidare läsning

Stjärnor i Södra korset
Bayer
α (Acrux)  · β (Mimosa)  · γ (Gacrux) · δ · ε · ζ · η · θ1 · θ2 · ι · κ · λ · μ
Golden star.svg
Variabler
HR
4573 · 4576 · 4578 · 4592 · 4607 · 4622 · 4634 · 4644 · 4702 · 4706 · 4729 · 4736 · 4744 · 4747 · 4749 · 4754 · 4771 · 4790 · 4832 · 4834 · 4835 · 4848 · 4887 · 4908
HD
104111  · 104900  · 106906  · 108147  · 108395  · 110956  · 311884
Övriga
NGC 4349-127 · PSR B1259-63/LS 2883 · 3U 1223-62 · WR 46 · WR 47

Media som används på denna webbplats

Crux IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Crux chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
Acrux.png
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Alain r antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC-BY-SA-3.0

Acrux binary system, with HD 108250.

Composite image made from public domain J, H, K bands of NASA 2MASS mission. (see here for images).