HD 10647

HD 10647
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEridanus
Rektascension01t 42m 29,3149 s[1]
Deklination-53° 44′ 26,9912 ″[1]
Skenbar magnitud ()+5,52 ± 0,01 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypF9 V[3]
B–V+0,551 ± [2]
Astrometri
Radialhastighet ()+28,40 ± 0,47[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +165,832 ± 0,099[1] mas/år
Dek.: -105,515 ± 0,097[1] mas/år
Parallax ()57,6556 ± 0,0737[1]
Avstånd56,57 ± 0,07  (17,34 ± 0,02 pc)
Absolut magnitud ()+4,32[4]
Detaljer
Massa1,11 ± 0,02[3] M
Radie1,10 ± 0,02[3] R
Luminositet1,41[3] L
Temperatur6 218 ± 20[3] K
Metallicitet0,00 ± 0,01 (Fe/H) [3] dex
Vinkelhastighet4,9[3] km/s
Ålder1,4 ± 0,9[3] miljarder år
Andra beteckningar
CPD-54 365, GJ 3109, HIC 7978, HIP 7978, HR 506, IRAS 01405-5359, 2MASS J01422932-5344271, PPM 331261, RAVE J014229.3-534427, SAO 232501, TD1 992, TYC 8475-527-1, uvby98 100010647, WISEA J014229.53-534427.9, WISE J014229.49-534428.1, [DML87] 32, Gaia DR2 912580642524184960, Gaia DR1 4912580638228584832 [5]

HD 10647 är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Eridanus. Den har en skenbar magnitud av ca 5,52[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 57,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 58 ljusår (ca 17 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 28 km/s.[4]

Egenskaper

HD 10647 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F9 V.[3] Den har en massa som är ca 1,1[3] solmassor, en radie som är ca 1,1[3] solradier och har ca 1,4 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 6 200 K.[3]

Planetsystem

År 2003 tillkännagav Michel Mayors team upptäckten av en ny exoplanet, HD 10647 b, i Paris vid XIX IAP Colloquium Extrasolar Planets: Today & Tomorrow. Anglo-Australian Planet Search-teamet upptäckte först inte planeten 2004,[6] även om en upplösning kunde göras 2006.[7] CORALIE-uppgifterna publicerades slutligen 2013.[3]

IRAS rymdteleskop upptäckte ett överskott av infraröd strålning från stjärnan, vilket anger en möjlig omgivande stoftskiva.[8] Av de 300 närmaste solliknande stjärnorna har skivan den högsta fraktionerade luminositeten av dem alla.[9] Den är ovanligt ljusstark, men inte ovanligt massiv då den nedre gränsen för massan är 8 gånger jordens massa. Skivan har en utsträckning från 34 AE till 134 AE.[9]

Det finns vissa bevis för en extra, varm asteroidbälteliknande komponent längre in på ett avstånd av 3 till 10 AE från stjärnan.[9]

HD 10647 solsystem[9]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥ 0,94 ± 0,08 MJ
2,015 ± 0,011
989,2 ± 8,1
0,15 ± 0,08
-
-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 10647, 14 november 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] Decin, G.; et al. (November 2003), "Age Dependence of the Vega Phenomenon: Observations", The Astrophysical Journal, 598 (1): 636–644, arXiv:astro-ph/0308294, Bibcode:2003ApJ...598..636D, doi:10.1086/378800, S2CID 16751327
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Marmier, M.; et al. (2013). "The CORALIE survey for southern extrasolar planets XVII. New and updated long period and massive planets". Astronomy and Astrophysics. 551. A90. arXiv:1211.6444. Bibcode:2013A&A...551A..90M. doi:10.1051/0004-6361/201219639. S2CID 59467665.
  4. ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/7978/hd10647. Hämtad 2022-01-10.
  5. ^ |Hämtad 2022-01-10.
  6. ^ Jones, H. R. A.; et al. (2004). "HD10647 and the Distribution of Exoplanet Properties with Semi-major Axis". Extrasolar Planets: Today and Tomorrow. 321: 298. Bibcode:2004ASPC..321..298J.
  7. ^ Butler, R. P.; et al. (2006). "Catalog of Nearby Exoplanets". The Astrophysical Journal. 646 (1): 505–522. arXiv:astro-ph/0607493. Bibcode:2006ApJ...646..505B. doi:10.1086/504701. S2CID 119067572.
  8. ^ Stencel and Backman; Backman, Dana E. (1991). "A survey for infrared excesses among high galactic latitude SAO stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 75: 905–924. Bibcode:1991ApJS...75..905S. doi:10.1086/191553.
  9. ^ [a b c d] Lovell, J. B.; Marino, S.; Wyatt, M. C.; Kennedy, G. M.; MacGregor, M. A.; Stapelfeldt, K.; Dent, B.; Krist, J.; Matrà, L.; Kral, Q.; Panić, O.; Pearce, T. D.; Wilner, D. (2021). "High-resolution ALMA and HST images of q1 Eri: An asymmetric debris disc with an eccentric Jupiter". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 506 (2): 1978–2001. doi:10.1093/mnras/stab1678.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Eridanus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Eridanus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.