HD 104985
HD 104985 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Giraffen |
Rektascension | 12t 05m 15,11770 s[1] |
Deklination | +76° 54′ 20,6385″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,78 (V)[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | G8.5 IIIb[3] |
B–V | +1,029 ± 0,005[4] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -20,20 ± 0,16[1] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +147,071[1] mas/år Dek.: -92,204[1] mas/år |
Parallax () | 9,9146 ± 0,0706[1] |
Avstånd | 329 ± 2 lå (100,9 ± 0,7 pc) |
Absolut magnitud () | +0,85[2] |
Detaljer | |
Massa | 1,22 ± 0,05[4] M☉ |
Radie | 10,64 ± 0,29[4] R☉ |
Luminositet | 51 ± 1[5] L☉ |
Temperatur | 4 685 ± 15[4] K |
Metallicitet | -0,36 ± 0,02 (Fe/H)[4] dex |
Ålder | 4,39 ± 0,54[4] miljoner år |
Andra beteckningar | |
AG+77 374, BD+77 461, FK5 451, GSC 04550-02113, HIC 58952, HIP 58952, HR 4609, IRAS 12027+7711, LSPM J1205+7654, 2MASS J12051510+7654205, NLTT 29548, PLX 2792, PPM 8082, SAO 7500, TYC 4550-2113-1, USNO-B1.0 1669-00065581, Gaia EDR3 1693159194226600192, Gaia DR2 1693159194226600192 [6][7] |
Tonatiuh[8][9] eller HD 104985 är en ensam stjärna[10] i den norra delen av stjärnbilden Giraffen. Den har en skenbar magnitud av ca 5,78[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 9,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 329 ljusår (ca 101 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -20 km/s.[1]
Nomenklatur
HD 104985 fick på förslag från Mexiko namnet Tonatiuh i NameExoWorlds-kampanjen som 2014 anordnades av International Astronomical Union.[11] Tonatiuh står för namnet på aztekernas solgud.[12][13] I december 2015 tilldelade IAU namnet Meztli till exoplaneten HD 104985 b.[14] "Meztli" var den aztekiska månens gudinna.[15]
Egenskaper
HD 104985 är gul till vit jättestjärna av spektralklass G8.5 IIIb,[3] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den befinner sig i röda klumpen i HR-diagrammet, vilket betyder att den ligger på den horisontella jättegrenen och genererar energi genom kärnfusion av helium i dess kärna.[16] Den har en massa som är ca 1,2[4] solmassor, en radie som är ca 11[4] solradier och har ca 51 gånger solens utstrålning av energi[5] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 700 K.[4]
Planetsystem
År 2003 ledde mätningar av radiell hastighet, gjorda av Okayama Planet Search Program, till tillkännagivandet av en exoplanetär följeslagare.[17] De kretsar kring stjärnan på en distans av 0,95 AE (142 Gm) med en omloppsperiod av 199,5 dygn och med en excentricitet av 0,09. Eftersom lutningen på exoplanetens omloppsplan är okänd kan endast en lägre gräns på dess massa bestämmas. Den har minst 8,3 gånger Jupiters massa.[16]
Planet | Massa | Halv storaxel (AE) | Siderisk omloppstid (d) | Excentricitet | Inklination | Radie |
---|---|---|---|---|---|---|
b | ≥ 8,3 MJ | 0,95 | 199,505 ± 0,085 | 0,090 ± 0,009 | - | - |
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 104985, 4 oktober 2021..
Noter
- ^ [a b c d e f g h] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
- ^ [a b c d e f g h i] Maldonado, J.; Villaver, E. (April 2016). "Evolved stars and the origin of abundance trends in planet hosts". Astronomy & Astrophysics. 588: 11. arXiv:1602.00835. Bibcode:2016A&A...588A..98M. doi:10.1051/0004-6361/201527883. S2CID 119212009. A98.
- ^ [a b] Bonfanti, A.; et al. (2016). "Age consistency between exoplanet hosts and field stars". Astronomy & Astrophysics. 585: 14. arXiv:1511.01744. Bibcode:2016A&A...585A...5B. doi:10.1051/0004-6361/201527297. S2CID 53971692. A5.
- ^ HD 104985 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2022-02-28.
- ^ "HD 104985". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-09-29.
- ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 July 2016.
- ^ For the pronunciation of a bilingual English–Spanish speaker, see Duncan Tonatiuh: Audio Name Pronunciation
- ^ Eggleton, Peter; Tokovinin, A. (2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x. S2CID 14878976.
- ^ Sato, Bun'ei; et al. (2003). "A Planetary Companion to the G-Type Giant Star HD 104985". The Astrophysical Journal Letters. 597 (2): L157–L160. Bibcode:2003ApJ...597L.157S. doi:10.1086/379967.
- ^ "NameExoWorlds: An IAU Worldwide Contest to Name Exoplanets and their Host Stars". IAU.org. 9 July 2014.
- ^ "NameExoWorlds The Process".
- ^ "Final Results of NameExoWorlds Public Vote Released". International Astronomical Union. 15 december 2015.
- ^ "NameExoWorlds The Approved Names".
- ^ [a b c] Sato, Bun'ei; et al. (2008). "Planetary Companions around Three Intermediate-Mass G and K Giants: 18 Delphini, ξ Aquilae and HD 81688". Publications of the Astronomical Society of Japan. 60 (3): 539–550. arXiv:0802.2590. Bibcode:2008PASJ...60..539S. doi:10.1093/pasj/60.3.539. S2CID 18806627.
- ^ Sato, Bun'ei; Ando, Hiroyasu; Kambe, Eiji; Takeda, Yoichi; Izumiura, Hideyuki; Masuda, Seiji; Watanabe, Etsuji; Noguchi, Kunio; Wada, Setsuko; Okada, Norio; Koyano, Hisashi; Maehara, Hideo; Norimoto, Yuji; Okada, Takafumi; Shimizu, Yasuhiro; Uraguchi, Fumihiro; Yanagisawa, Kenshi; Yoshida, Michitoshi (November 2003). "A Planetary Companion to the G-Type Giant Star HD 104985". The Astrophysical Journal. 597 (2): L157–L160. Bibcode:2003ApJ...597L.157S. doi:10.1086/379967.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Camelopardalis chart