Högtryck

För andra betydelser, se Högtryck (olika betydelser).
Ett högtryck över östra USA som ger övervägande klart väder enligt satellitbilden. Vita otransparenta fält anger tjockare moln.
Lågtryck (vänster) och högtryck (höger)

Ett högtryck eller en anticyklon är ett område där lufttrycket är högre än i omgivningen, i motsatsen till lågtryck. Luften runt ett högtryck roterar medurs på norra halvklotet och moturs på södra. Orsaken till virvelns riktning ligger i jordens rotation och corioliseffekten.

Det finns olika typer av högtryck. Stationära högtryck är varma och finns över stora havsområden, medan årstidsbundna högtryck är kalla och förekommer vintertid över de norra kontinenterna.[1] Rörliga högtryck uppträder i anslutning till de vandrande lågtrycken.[1]

När luft styrs nedåt och sammanpressas, värms den upp och molnen löser ofta upp sig. Högtryck håller undan molnområden och medför oftast övervägande klart väder på sommaren, då temperaturen vanligen är högre till skillnad från vintertid. Trots högtryck kan dimma, dimmoln, duggregn och regnskurar förekomma, men på sommaren sker det mestadels lokalt.

I ett högtryck bildas ofta ett skikt som kallas subsidensinversion. Det ligger cirka 1500 meter upp och där samlas fukt. Om detta skikt inte upplöses av solen kan moln ligga kvar i den hela dagen. På sommaren är solen så stark att den bryter upp inversionen, men på hösten och vintern räcker inte alltid solenergin till för att få bort molnen.[2] Då bildas dimma och dimmoln som kan ge ett sken av mulet väder. Även duggregn eller lätt snöfall kan förekomma.[3]

På väderkartan betecknas högtryck med det nationella ordets begynnelsebokstav i versal. I Sverige och engelskspråkiga länder således med ett H och i Finland med ett K (korkean keskus).

En högtrycksrygg bildas vanligtvis mellan två eller flera avlägsna högtryck. Det sker ofta när flera lågtryck omringar högtrycken utan att bryta vägen mellan dem. Högtrycksryggen ger ungefär samma väderlek som ett högtryck men många gånger märkbart kortare perioder.[4]

Högtrycksblockering innebär att ett kraftfullt högtryck med en enorm yta växer in över större landmassor, och blockerar de vandrande lågtrycken att vandra i väst-östlig riktning över norra halvklotet, från Atlanten mot Stilla havet, och uppstår främst vintertid, men kan även bildas under tidiga våren, då luften är som mest nedkyld och fuktigheten som lägst. Då flyttar sig inte högtrycket på veckovis, eller ibland månadvis, och luften roterar i mycket långsam takt runt högtryckets centrum, som ofta finns över inre Sibirien. Resultatet blir rejält kallt och torrt väder under en längre period, och denna bildning av högtrycket hör ofta samman med det nordatlantiska väderfenomenet Nordatlantiska oscillationen, som styr det nordeuropeiska vintervädret.

Referenser

  1. ^ [a b] Högtryck på NE.se
  2. ^ Artikel på Väderkanalen
  3. ^ SMHI: Högtryck vid olika årstider Läst: 2 juni 2011.
  4. ^ Högtrycksrygg på NE.se

Se även

Media som används på denna webbplats

U.S. High Pressure clouds sept 23 2010 1905Z.jpg
High-pressure weather systems often bring fair weather and relatively clear skies. On September 23, 2010, they also made for atmospheric art. The Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer (MODIS) on NASA’s Aqua satellite captured this view of a high pressure system dominating the eastern half of the United States at 3:05 p.m. Eastern Daylight Time (19:05 UTC) on September 23, 2010.

The circular pattern to the clouds—stretching from Ohio to Florida and from Arkansas to the Atlantic Coast—was caused by the flow of air around a sprawling high-pressure ridge centered in western Virginia, North Carolina, and eastern Tennessee. In meteorology, high pressure ridges form where air is sinking from high altitudes toward Earth's surface. The descending air flows out from the center in clockwise spirals in the northern hemisphere and counter-clockwise in the southern hemisphere. The relatively low-level cumulus clouds (below 15,000 feet) shown in this image are likely the product of moisture near ground level being cooked by the Sun and convected into the lower atmosphere. Because the winds at that level are pretty strong, the clouds aligned parallel to the direction of wind flow, in “streets” curving along with the flow of the high-pressure system. “To have convective clouds in such a strong flow is a bit unusual in the summer or even early fall,” said NASA atmospheric researcher Tom Arnold, “since winds at that level tend to be weaker in the summer months. It's a sight more common to large cold air outbreaks in the winter over the warm Gulf Stream waters.”

The heavier cloud cover to the north and west of this circular pattern was likely a response to a low-pressure system and to jet stream dynamics. The flow around the western side of the high and eastern edge of the low drew abundant moisture from the Gulf of Mexico.
Ciclone.jpg
Ciclone e Anti-ciclone