Höga fördragsslutande parter

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

De höga fördragsslutande parterna är inom internationell rätt de parter som ingår ett mellanstatligt avtal eller traktat (fördrag) på signatärstaternas vägnar. Den höga fördragsslutande parten är den fysiska eller juridiska person som har behörighet att slutföra ratificeringen av avtalet på sin signatärstats vägnar. I de flesta stater ligger denna befogenhet hos statschefen; hos presidenten i republiker och hos monarken i monarkier (även hos de flesta konstitutionella monarkier).

Sverige är ett undantag, där befogenheten att ratificera fördrag och internationella avtal istället ligger hos regeringen. Därmed är den svenska regeringen hög fördragsslutande part när Sverige ingår internationella avtal. I övriga konstitutionella monarkier inom Europeiska unionen är dock monarken den höga fördragsslutande parten vid fördragsslutning.

Den höga fördragsslutande parten kan bemyndiga en eller flera olika företrädare att genomföra förhandling, signering och ratificering av ett fördrag. En sådan företrädare är i regel landets regeringschef och/eller utrikesminister.

Se även

• Plenipotentiär
• Wienkonventionen om traktaträtten