Håvaån

Håvaån rinner ur Stor-Hamrasjön i Ljusdals kommun i Gävleborgs län, i Orsa finnmark i landskapet Dalarna. Håvaån rinner ut i Voxnan åter i Ljusdals kommun efter att i större delen ha passerat igenom Rättviks kommun, Dalarnas län, i Håvenkilen i Ore finnmark, i landskapet Dalarna och sedan alltså åter vidare in i Ljusdals kommun, då i landskapet Hälsingland och i Ovanåkers finnmark.

Håvaån ingår i en (sjö)bifurkation, en förbindelse mellan två storälvar, som utgår från sjön Snotten i Ore finnmark, som avrinner åt två skilda håll, både söderut och norrut, söderut till Ore älv-Österdalälven-Dalälven och havet via sjön Stor-Ejen och Stråån och norrut till Voxnan-Ljusnan och havet via sjön Storhåven och Håvaån. Snotten ligger 291 m ö.h., Stor-Ejen 288 m ö.h. och Storhåven 287 m ö.h. (1920).[1] (Höjdmåtten har till nutid ökat med ca en meter till följd av landhöjningen efter inlandsisens avsmältning.)

Landet mellan sjön och utloppen ur Snotten ned till Dalälvens och Ljusnans utlopp i havet är alltså en stor vattenomgiven ö mot havet.

Håvaån har varit känd för sin rikliga förekomst av flodpärlmussla, under 1500-talets mitt hade ån namn om sig att vara det mest musselrika vatten, som fanns i landet.[2] Boende från byn Håven har i tidigare år plockat av musslorna och i dem funnit dyrbara pärlor, som sålts många till svenska hovet.[3]

Källor

  1. ^ Forslund, Karl-Erik (1920). Ore, i Med Dalälven från källorna till havet. Första delen Österdalälven. Tredje boken, Orsa Finnmark och Ore. sid. 58 
  2. ^ Lidman, Hans (1952). Fiskefeber. sid. 30 
  3. ^ Lidman, Hans (1958). Mångmilaskog. sid. 81