Hårstarr

Hårstarr
1. C. capillaris 2. C. brachystachys
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen Poales
Familj	Halvgräs Cyperaceae
Släkte	Starrar Carex
Art	Hårstarr C. capillaris
Vetenskapligt namn
§ Carex capillaris
Auktor	Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Hårstarr (Carex capillaris) är en art inom släktet starrar och familjen halvgräs.

Den är tättuvad och späd, 5 till 25 centimeter hög med korta rent gröna och platta blad. De små ljusgröna axen är mycket fåblommiga och hänger på slaka långa skaft, det övre upprätta axet är rent hanligt med de övriga enbart bär honblommor. Fruktgömmena har endast ett mycket kort spröt eller näbb och de ljusbruna axfjällen faller tidigt av.^[1]

Förväxlingsarter

Dess ljusa nästan gulgröna färg och de hängande glesa axen gör att den inte bör kunna förväxlas med andra starrarter på sina typiska växtplatser. Skogsstarr (C.sylvatica) är något liknande men kraftigare och växer på torrare och skuggigare mark i lundar och parker.

I norra fjällkedjan kan den kraftigare och mörkare sotstarren (C.fuliginosa) som återfinnas i liknande miljöer dock vara en förväxlingsrisk.

Växtplats och ekologi

Hårstarr vill ha fuktig gräsmark på kalkgrund, till exempel rikkärr, slåttermark, diken och översilade fjällängar.^[1]
I södra delen av sitt utbredningsområde har den minskat mycket på grund av att lämpliga habitat såsom slåtterängar och rikkärr har försvunnit. Dess litenhet gör den konkurrenssvag och den kräver därför störning i form av slåtter eller bete för att överleva. I norra Sverige, framförallt i fjällen, är det dock fortfarande ganska vanlig i kalktrakter.

Utbredning

Hårstarr är spridd över hela norden utom Danmark.^[2] På Svalbard återfinns sällsynt underarten arktisk hårstarr (C. capillaris ssp. fuscidula) vid varma källor.^[1] I de södra delarna har den minskar kraftigt och är nu sällsynt men den är fortfarande ganska vanlig i hela fjällkedjan.

Källor