Håkan Magnusson
- För kungen av Norge 1299–1319, se Håkon Magnusson. För andra betydelser, se Håkan Magnusson (olika betydelser).
Håkan | |
---|---|
Kung Håkans sigill | |
Regeringstid | 18 november 1343–augusti eller 10 eller 11 september 1380 |
Företrädare | Magnus Eriksson |
Efterträdare | Olof Håkansson |
Kung av Sverige (medregent till Magnus Eriksson) | |
Regeringstid | 15 februari 1362–februari 1364 |
Företrädare | Magnus Eriksson |
Efterträdare | Albrekt av Mecklenburg |
Gemål | Margareta Valdemarsdotter |
Barn | Olof |
Ätt | Bjälboätten |
Far | Magnus Eriksson |
Mor | Blanka av Namur |
Född | Augusti 1340 |
Religion | Romersk-katolska kyrkan |
Död | Augusti eller 10 eller 11 september 1380 Oslo |
Begravd | Mariakyrkan i Oslo |
Håkan Magnusson (no. Håkon VI Magnusson), född 1340, död 11 september 1380, var kung av Norge 1355–1380 och kung av Sverige 1362–1364, son till svenske kungen Magnus Eriksson och drottningen Blanka av Namur. Han samregerade med sin far över Sverige i två år, innan Albrekt av Mecklenburg kom till makten.[1]
Biografi
Håkan Magnusson utsågs 1343 av de norska stormännen till kung av Norge. Under hans omyndighetstid skulle fadern och det norska rådet utöva regeringen. Håkan Magnusson blev myndig 1355 men kom inte att spela någon mer framträdande roll förrän efter den äldre brodern Eriks död 1359. Han uppträdde nu vid faderns sida i den konflikt med Danmark som följde Valdemar Atterdags erövring av Skåne 1360. En schism utbröt dock dem emellan 1361, och året därpå utsågs Håkan av de svenska stormännen till kung i Sverige. Han syntes dock åter ha försonats med fadern.[1]
1363 gifte han sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta, med vilken han 1359 trolovats. Trolovningen hade dock brutits i samband med konflikten 1360–1361, och ett nytt giftermålsavtal ingåtts med Elisabet av Holstein, som Håkan sedan bröt.[1]
I de följande striderna mot mecklenburgarna vid deras usurpationssträvanden kämpade Håkan på faderns sida. I motsats til denne lyckades han undkomma nederlaget mot Albrekt av Mecklenburg i slaget vid Gataskogen 1365. Håkan lyckades behålla under sitt välde vissa delar av västra Sverige, men den svenska kronan måste han avstå till Albrekt. Senare ställdes han alltmer i skuggan av sin hustru, som tycks ha haft stort inflytande på hans regering.[1]
Barn:
- Olof, 1370–1387, kung av Danmark och Norge, gjorde anspråk på den svenska tronen, men dog ung i lunginflammation på Falsterbohus; med honom dog Bjälboättens kungliga gren ut.
Se även
Fotnoter
- ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 613–14
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Håkan Magnusson.
|
Media som används på denna webbplats
Stora riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |
Författare/Upphovsman: A.T-2014, Licens: CC BY-SA 3.0
Magnus VII de Norvège (Armorial de Gelre)
King Hacon VI of Norway, also King of Sweden, as depicted on his royal seal
Royal coat of arms of Norway