Håkan Magnusson

För kungen av Norge 1299–1319, se Håkon Magnusson. För andra betydelser, se Håkan Magnusson (olika betydelser).
Håkan
Kung Håkans sigill
Regeringstid18 november 1343–augusti eller 10 eller 11 september 1380
FöreträdareMagnus Eriksson
EfterträdareOlof Håkansson
Regeringstid15 februari 1362–februari 1364
FöreträdareMagnus Eriksson
EfterträdareAlbrekt av Mecklenburg
GemålMargareta Valdemarsdotter
BarnOlof
ÄttBjälboätten
FarMagnus Eriksson
MorBlanka av Namur
FöddAugusti 1340
ReligionRomersk-katolska kyrkan
DödAugusti eller 10 eller 11 september 1380
Oslo
BegravdMariakyrkan i Oslo

Unionsvapen för kung Håkan av Norge och Sverige (efter Gelrevapenboken cirka 1380).
Håkan Magnusson som barn i Drottning Blanka målad 1877 av Albert Edelfelt.

Håkan Magnusson (no. Håkon VI Magnusson), född 1340, död 11 september 1380, var kung av Norge 1355–1380 och kung av Sverige 1362–1364, son till svenske kungen Magnus Eriksson och drottningen Blanka av Namur. Han samregerade med sin far över Sverige i två år, innan Albrekt av Mecklenburg kom till makten.[1]

Biografi

Håkan Magnusson utsågs 1343 av de norska stormännen till kung av Norge. Under hans omyndighetstid skulle fadern och det norska rådet utöva regeringen. Håkan Magnusson blev myndig 1355 men kom inte att spela någon mer framträdande roll förrän efter den äldre brodern Eriks död 1359. Han uppträdde nu vid faderns sida i den konflikt med Danmark som följde Valdemar Atterdags erövring av Skåne 1360. En schism utbröt dock dem emellan 1361, och året därpå utsågs Håkan av de svenska stormännen till kung i Sverige. Han syntes dock åter ha försonats med fadern.[1]

1363 gifte han sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta, med vilken han 1359 trolovats. Trolovningen hade dock brutits i samband med konflikten 1360–1361, och ett nytt giftermålsavtal ingåtts med Elisabet av Holstein, som Håkan sedan bröt.[1]

I de följande striderna mot mecklenburgarna vid deras usurpationssträvanden kämpade Håkan på faderns sida. I motsats til denne lyckades han undkomma nederlaget mot Albrekt av Mecklenburg i slaget vid Gataskogen 1365. Håkan lyckades behålla under sitt välde vissa delar av västra Sverige, men den svenska kronan måste han avstå till Albrekt. Senare ställdes han alltmer i skuggan av sin hustru, som tycks ha haft stort inflytande på hans regering.[1]

Barn:

  1. Olof, 1370–1387, kung av Danmark och Norge, gjorde anspråk på den svenska tronen, men dog ung i lunginflammationFalsterbohus; med honom dog Bjälboättens kungliga gren ut.

Se även

Fotnoter

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 613–14 

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Magnus VII de Norvège (Armorial de Gelre).svg
Författare/Upphovsman: A.T-2014, Licens: CC BY-SA 3.0
Magnus VII de Norvège (Armorial de Gelre)
Drottning Blanka, målning av Albert Edelfelt från 1877.jpg
a fantasy painting. (Listed as "Mother and Child" on the web page this reproduction is downloaded from.
GelreNorge.jpg
Arms of king Håkon VI (r. 1343-1380) of Norway and Sweden.
Hacon VI of Norway seal c 1363.jpg
King Hacon VI of Norway, also King of Sweden, as depicted on his royal seal
Greater royal coat of arms of Norway.svg
Royal coat of arms of Norway