Hågäl

Hågäl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBroskfiskar
Chondrichthyes
UnderklassHajar och rockor
Elasmobranchii
ÖverordningHajar
Selachii
OrdningGråhajartade hajar
Carcharhiniformes
FamiljRödhajar
Scyliorhinidae
SläkteGaleus
ArtHågäl
G. melastomus
Vetenskapligt namn
§ Galeus melastomus
AuktorRafinesque, 1810[2]
Utbredning
Hågälens utbredningsområde
Synonymer
Scyllium artedii Risso, 1820
Squalus prionurus Otto, 1821[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Hågäl (Galeus melastomus) är en hajart som finns i östra Atlanten, Medelhavet till norra Afrika, och som då och då dyker upp i Skagerack och Kattegatt. Dess FAO-identitetskod är SHO.

Beskrivning

Hågälen blir upptill 90 cm lång och kan som mest väga 4 kg. Stjärtfenans övre lob är lång och försedd med två rader av hudtänder längs ovankanten. Ovansidan är brunaktig med ljusa, ring- och båkformade mönster, medan buken är ljus.[3] Dess engelska namn, blackmouth catshark, antyder ett typiskt drag hos denna hajart: Den är alldeles svart i gapet.[4]

Vanor

Fisken lever vanligtvis på mellan 200 och 500 meters djup[4] men kan påträffas allt från 50 till 1 200 meter. Födan består främst av bottendjur som räkor och bläckfiskar, men kan även ta mindre fiskar.[5] Honan lägger upp till 13 ljusbruna äggkapslar med två ägg i varje.[3]

Utbredning

Hågälen finns i östra Atlanten från Färöarna, runt Brittiska öarna och längs Norge över Nordsjön till Medelhavet, Azorerna och Senegal.[4] Den besöker tillfälligtvis Skagerack och Kattegatt, men fortplantar sig inte i Sverige.[3]

Kommersiell användning

Arten är föremål för ett visst fiske och säljs färsk, torkad eller saltad. Den används även för lädertillverkning.[5]

Referenser

  1. ^ Serena, F. et al. (2003). Galeus melastomus (på engelska). IUCN. http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/161398/0. Läst 24 juli 2010. 
  2. ^ [a b] Galeus melastomus Rafinesque, 1810” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=160034. Läst 21 juli 2010. 
  3. ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 39. ISBN 91-518-4572-5 
  4. ^ [a b c] Compagno, Leonard; Dando, Marc; Fowler, Sarah (2005) (på engelska). Sharks of the World. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. sid. 227. ISBN 978-0-691-12072-0 
  5. ^ [a b] Carpenter, Kent E. (20 april 2010). Galeus melastomus Rafinesque, 1810 Blackmouth catshark” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=807. Läst 23 juli 2010. 

Media som används på denna webbplats

Galeus melastomus 017.jpg
Galeus melastomus
Galeus melastomus distmap.png
Författare/Upphovsman: Chris_huh, Licens: CC BY-SA 3.0
Distribution map for Galeus melastomus