Hästmyror
| Hästmyror | |
 Jordhästmyra i en gammal ek | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Infraklass | Neoptera |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Vespoidea |
| Familj | Myror Formicidae |
| Underfamilj | Formicinae |
| Tribus | Camponotini |
| Släkte | Hästmyror Camponotus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Camponotus | |
| Auktor | Mayr, 1861 |
 Jordhästmyra, bevingad hona | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hästmyror (Camponotus), även stockmyror, är ett släkte bland myrorna.[1][2]
Beskrivning
Liksom övriga medlemmar av underfamiljen Formicinae-saknar hästmyrorna gadd. Generellt är de flesta arter stora, även om storleken varierar betydligt. Små arbetare är mellan 4 och 7 mm långa, medan de hos större arter kan nå en längd från 7 till 13 mm eller mer. Hanar blir 5 till 13 mm, medan drottningar varierar mellan 9 och 20 mm.[3]
Ekologi
Släktet är känt för att bygga sina bon i trävirke, ofta murknande sådant, men flera arter gräver ut sina bon i marken. Inga arter lever dock av trä; de är allätare, sköter om bladlöss för att kunna mjölka deras honungsdagg, dricker utsipprande sav, och äter levande och döda insekter.[3]
Utbredning
Hela släktet omfattar cirka 1 000 arter[4], spridda över större delen av världen utom polartrakterna[3]. Ett egendomligt undantag är de Brittiska öarna, som inte har en enda art. I Nordeuropa och Mellaneuropa finns 13 arter, med fyra i Norden.[4]
Arter i Sverige och Finland
I Sverige[4] och Finland[5] finns följande fyra arter:
- Hushästmyra, livskraftig i både Sverige och Finland
- Jordhästmyra, livskraftig i både Sverige och Finland
- Sothästmyra (Camponotus vagus), utdöd i Sverige, starkt hotad i Finland
- Ekhästmyra, akut hotad i Sverige, saknas i Finland
Referenser
- ^ Larsson, M. (2015). ”Camponotus Mayr, 1861 | hästmyror”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/1000485/details?lang=sv. Läst 6 maj 2023.
- ^ ”Camponotus (Linnaeus, 1758)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=575995#null. Läst 6 maj 2023.
- ^ [a b c] Cotinis, Beatriz Moisset, Jay Barnes, Ron M., John F. Carr, Charley Eiseman, James C. Trager, V Belov (7 oktober 2020). ”Genus Camponotus - Carpenter Ants” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/354. Läst 6 maj 2023.
- ^ [a b c] Douwes, P., Abenius, J., Cederberg, B., Östman, T. et al. (30 augusti 2019). ”Hästmyror Camponotus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/camponotus-1000485. Läst 6 maj 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Camponotus (Camponotus)”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204290. Läst 5 maj 2023.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hästmyror.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Jerzy Opioła, Licens: CC BY-SA 4.0
Camponotus herculeanus female
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 4.0
Stockmyra in it's habitat, an old oak, Drottningsholm Castle Park, Sweden