Hästkastanjesläktet

Hästkastanjesläktet
Stinkhästkastanj (Aesculus glabra)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningKinesträdordningen
Sapindales
FamiljKinesträdsväxter
Sapindaceae
SläkteHästkastanjesläktet
Aesculus
Vetenskapligt namn
§ Aesculus
AuktorLinné
Arter och hybrider
Synonymer
  • Actinotinus Oliver, p.p.
  • Billia Peyr.
  • Calothyrsus Spach
  • Hippocastanum Mill.
  • Isypus Raf.
  • Macrothyrsus Spach
  • Nebropsis Raf.
  • Oesculus Neck.
  • Ozotis Raf.
  • Pavia Kuntze
  • Paviana Raf.
  • Pawia Kuntze
  • Putzeysia Planch. & Lind.
  • Hästkastanj, Aesculus hippocastanum
    Hästkastanj, Aesculus hippocastanum

    Hästkastanjesläktet (Aesculus)[1] är ett släkte träd i familjen kinesträdsväxter,[2][3] och omfattar cirka 13 arter. Släktet förekommer i tempererade delar av Nordamerika, sydöstra Europa samt i södra och östra Asien. Tidigare ingick släktet i familjen hästkastanjeväxter (Hippocastanaceae), men de flesta taxonomer inräknar numera denna familj bland kinesträdsväxterna.

    Arterna är vanligtvis lövfällande träd, sällsynt buskar. Knopparna har stora täckfjäll, som ofta är klibbiga av kåda. Blommorna är praktfulla och kommer i toppställda klasar med rör- eller klockformade foderblad. Kronbladen är vanligen 4–5 till antalet, och blommorna har 7 ståndare. Frukten är en mer eller mindre läderartad kapsel som innehåller 1–3 stora frön, de så kallade hästkastanjerna.

    Hästkastanjesläktet står inte nära äkta kastanjer, Castanea sativa, utan det svenska namnet syftar bara på frönas likhet. Hästkastanjer är giftiga, inte så farliga vid ett enstaka tillfälle men värre vid upprepad förtäring[4].

    Taxonomi

    Arter enligt Catalogue of Life[2] och Dyntaxa[3]:

    Referenser

    1. ^ ”Plant Name Details – Hippocastanaceae, Aesculus (på engelska). International Plant Names Index. 2005. http://www.ipni.org/ipni/idPlantNameSearch.do?id=36263-1. Läst 31 juli 2010. 
    2. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (18 augusti 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17237266. Läst 26 maj 2014. 
    3. ^ [a b] Dyntaxa Aesculus
    4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 nr 88, sid 51

    Externa länkar

    Media som används på denna webbplats