Hälleflinta

Hälleflinta

Hälleflinta är en metamorf bergart som i huvudsak består av en tät och finkornig form av leptit. Dess färg är mörkare eller ljusare brun eller brungrå till nästan svart. Den mörkare varianten kan ibland i hög grad likna flinta, som den dock lätt kan skiljas från genom smältundersökning. Vid söndervittring blir hälleflintan ljusgrå eller gråvit, och i regel är den mycket klyftad och går lätt sönder i oregelbundna, skarpkantade stycken. Somliga typer visar tydlig skiffrighet och övergår i hälleflintsskiffer. Ibland är hälleflintan porfyrisk på grund av förekommande kvarts- och fältspatkorn.[1]

Hälleflinta är en föråldrad term för kiselsyrarik, mycket finkornig, oftast skiktad vulkanisk bergart.[2]

Förekomst

Hälleflintan är en sten som ofta förekommer i Bergslagen tillsammans med bl.a. olika järnförande bergarter, och är tämligen vanligt förekommande i sådana trakter där det finns granuliter och porfyrer. Även i Jämtland, norr om Åreskutan finns ett flera kvadratmil stort hälleflintområde.[1]

I Lillsjödal utanför Berga i Småland finns ett stort område med upptill två meter höga uppfrysta berggrundsblock av hälleflinta. Blocken som är världsunika tros vara 1,8 miljarder år gamla.

Användning

Den användes till redskap under stenåldern i flintfattiga områden, särskilt i norra Skandinavien.

Hälleflinta är landskapssten i Uppland.[3]

Källor

  1. ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952
  2. ^ ”Handbok för mineraljägare”. SGU. https://www.sgu.se/globalassets/produkter/broschyrer/handbok-for-mineraljagare-4e-upplagan_inlaga.pdf. Läst 18 maj 2023. 
  3. ^ ”Landskapsstenar i Svealand”. www.sgu.se. https://www.sgu.se/om-geologi/berg/sveriges-berggrund/landskapsstenar/landskapsstenar-i-svealand/. Läst 25 maj 2024. 

Media som används på denna webbplats

Halleflinta.jpg
Författare/Upphovsman: Anders Damberg of Geological Survey of Sweden SGU, Licens: CC BY 2.0
Upplands landskapssten är den täta, finkristallina hälleflintan. Trots sina likheter med flintan har hälleflintan ett helt annat ursprung. Ursprungligen, för ca 1900 miljoner år sedan, avsattes den som vulkanaska. Hälleflintan är nästan alltid tydligt randig, i färger som gråsvart-olivgrå-rödvit-svartgrön-gulbrun. Den förekommer ofta växellagrad med urkalksten och metallmineraliseringar. Hälleflintan användes under stenåldern till redskap i flintfattiga områden, särskilt i norra Skandinavien. Den har brutits i liten skala för framställning av ställsten för infodring av masugnar.