Gustaf af Geijerstam

Gustaf af Geijerstam
Född5 januari 1858[1][2][3]
Heds församling[1], Sverige
Död6 mars 1909[1][2][3] (51 år)
Hedvig Eleonora församling[1][4]
BegravdNorra begravningsplatsen[5][6][7]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare[8]
MakaNennie af Geijerstam
(g. 1885–)[1][9]
BarnGösta af Geijerstam (f. 1888)
Sten Gustaf af Geijerstam (f. 1903)
FöräldrarJohan Gustaf (Gösta) af Geijerstam[1][10]
SläktingarKarl af Geijerstam (syskon)
Gustaf Emanuel af Geijerstam (syskon)
Redigera Wikidata
Gustaf af Geijerstams gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Gustaf af Geijerstam född den 5 januari 1858 på Jönsarbo herrgård i Heds socken, Västmanland, död den 6 mars 1909 på Syster Agdas sjukhem i Stockholm, svensk dramatiker, samhällsdebattör och författare.

Biografi

Geijerstams far Gösta af Geijerstam var bruksägare, sedermera seminarierektor i Kalmar och folkskolinspektör. Gustaf af Geijerstam var sonsons sonson till Emanuel af Geijerstam, som adlades af Geijerstam 1773. Han var gift två gånger, först 1885 med Sofia Eugenie "Nennie" Hortence Valenkamph (född 1864 i Finland, död 1900) och andra gången 1902 med Maria Ulrika Clementina Biörck. Två barn finns registrerade 1890, Ernst Gustaf (född 1886) och Gustaf (född 1888, båda i Hedvig Eleonora församling).[11]

Efter gymnasiestudier i Falun, blev Geijerstam student i Uppsala 1877 och fil kand 1879. Han var medarbetare i Aftonbladet 1884-1886 och i Dagens Nyheter 1891-1893. 1897-1902 var han litterär rådgivare åt Gernandts förlag och lyckades knyta August Strindberg till förlaget.

Som gymnasist hade han läst Henrik Ibsen och tagit stort intryck av denne. Under universitetsstudierna kom han i kontakt med flera radikala författare. Han blev en populär företrädare för "det unga Sverige", som författare, kritiker och föreläsare. Han var 1882 en av grundarna till studentföreningen Verdandi.

Geijerstam debuterade som författare 1882 med novellsamlingen Gråkallt, influerad av Alexander Kielland, Kristian Elster den äldre och August Strindberg. Sitt stora genombrott fick han med folklivsskildringen Fattigt folk (1884) och romanen Erik Grane (1885). Grane är en ung teolog som överger universitetsstudierna för ett praktiskt yrkesliv på landsbygden. Även romanen Pastor Hallin (1887) handlar om en teologistudent, som dock överger sin idealism och blir prästvigd.

När det radikala åttiotalet tog slut, ägnade sig Geijerstam i stället åt sociologiska undersökningar som ledde till Anteckningar om arbetareförhållanden i Stockholm (1894) och några liknande arbeten.

Nya intryck kom från Fjodor Dostojevskijs mystik och den moderna psykologins utforskande av själen. Romanen Medusas hufvud (1895) har i vår tid uppmärksammats på grund av sina dekadenta sekelskiftesstämningar, även om Melker Johnsson hävdat att romanen ligger närmare Zolas naturalism än en allmän symbolism.[12] Claes Ahlund har dock visat att just Medusas huvud som fin-de-siècle-motiv ramar in hela romanen.[13] Romanen Vilse i livet (1897) är en skildring av social nöd, som driver en far att mörda sin son. Nils Tufvesson och hans moder (1902) behandlar det uppmärksammade Yngsjömordet.

Mest uppskattade blev emellertid inte hans radikala idealism eller psykologiserande brottsromaner, utan de vardagligare men konstnärligt poetiska skildringarna av folklivet och herrgårdslivet. Häribland märks Kronofogdens berättelser (1890–1902), Mina pojkar (1896), Vilse i livet (1897), Det yttersta skäret (1898), Samlade allmogeberättelser (1898-1899) och Boken om lille-bror (1900). Den senare översattes inom få år till holländska, danska, tyska, finska, lettiska, tjeckiska, franska, grekiska, serbiska, engelska (1921), polska, italienska (1931) och isländska (1940).

Geijerstams sista alster var Den gamla herrgårdsallén 1908. Han gav totalt ut 27 romaner och noveller.

Bibliografi

Essäsamlingar

Sociologiska undersökningar

Lustspel på landsmål

Romaner och novellsamlingar

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Gustaf Geijerstam, af, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12988, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: geijerstam-gustaf, omnämnd som: Gustaf Geijerstam, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 22919, omnämnd som: Gustaf af Geijerstam.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0006/F I/20 (1906-1910), bildid: 00012490_00111, sida 118, död- och begravningsbok, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/20 SE/SSA/0006/F I/20, läs onlineläs online, läst: 30 januari 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 18 juni 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ af Geijerstam, GUSTAF, Svenskagravar.se, läs online, läst: 24 maj 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gravstensinventeringen: 509285?pid=1, omnämnd som: Gustaf af Geijerstam ★ 5/1 1858 - ✝ 6/3 1909, läst: 24 maj 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 113935, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Nacka kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/1542/F I/2 (1895-1902), bildid: 00039469_00033, sida 30, död- och begravningsbok, s. 30, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/2 SE/SSA/1542/F I/2, läs onlineläs online, läst: 1 mars 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ Geijerstam, af, släkt, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12985, läst: 26 augusti 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003.
  12. ^ Johnsson, Melker, En åttitalist. Gustaf af Geijerstam 1858-1895 (1934) s. 349
  13. ^ Ahlund, Claes, Medusas huvud. Dekadensens tematik i svensk sekelskiftesprosa (Uppsala 1994), kapitel 6: "'Lifvets egen fasa': Gustaf af Geijerstams Medusas hufvud".

Vidare läsning

  • Ahlund, Claes (1994). ”"Lifvets egen fasa": Gustaf af Geijerstams Medusas hufvud”. Medusas huvud (Uppsala : Univ., 1994) Kap. 6),: sid. 111-123.  Libris 2058442
  • Ankarberg, Carl-Henrik (1997). Nennies saga: en författarhustrus livsöde i slutet av 1800-talet. Stockholm: Carlsson. Libris 7622208. ISBN 91-7203-230-8 
  • Erdmann, Nils (1909). Gustaf af Geijerstam: med 3 bilder. Stockholm. Libris 2633392 
  • Fjellander, Eva (2014).Myndighetsperson, själasörjare eller driftkucku. En studie av prästgestalter i svenska romaner 1809-2009. Artos 2013 ISBN 978-91-7580-678-5
  • Geijerstam, Gustaf af (1902). ”Min första allmogeberättelse”. När vi började : ungdomsminnen af svenska författare: sid. 121-130. https://runeberg.org/narviborja/0151.html.  Libris 11171662
  • Johansson, Per Magnus (1999). Freuds psykoanalys. Bd 2, Arvtagare i Sverige. Göteborg: Daidalos. Libris 2831768. ISBN 978-91-7173-122-7 
  • Johnsson, Melker (1934). En åttitalist: Gustaf af Geijerstam 1858-1895. Göteborg. Libris 11608 
  • Meidal, Björn (1993). ”Odalmannen och vikingen: bonden i svensk litteratur”. Bonden i dikt och verklighet / red.: Bo Larsson (Stockholm : Nordiska museet, 1993): sid. 5-21 : ill..  Libris 2160955
  • Sprengel, David (1902). De nya poeterna: 80-talet : dokument och kåserier. Stockholm: Gernandt. sid. 323-350. Libris 8072767. https://runeberg.org/sdpoeter/ 
  • Uttalanden om Gustaf af Geijerstam. Stockholm. 1907. Libris 370263 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Gustaf af Geijerstam, Norra.JPG
Foto av Gustaf af Geijerstams gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna
Gustaf Geijerstam I.JPG
Foto av Gustaf af Geijerstam, svensk författare