Gustaf VI Adolf

Gustaf VI Adolf
Konung Gustaf VI Adolf, 1962.
Kung av Sverige
Regeringstid	29 oktober 1950–15 september 1973 (22 år och 321 dagar)
Företrädare	Gustaf V
Efterträdare	Carl XVI Gustaf
Valspråk	Plikten framför allt
Första gemål	Margareta av Connaught
Andra gemål	Louise Mountbatten
Barn	Prins Gustaf Adolf Sigvard Drottning Ingrid Prins Bertil Carl Johan
Ätt	Bernadotteska ätten
Far	Kung Gustaf V
Mor	Drottning Victoria
Född	11 november 1882 Stockholms slott, Stockholm
Namnteckning
Död	15 september 1973 (90 år och 308 dagar) Helsingborgs lasarett, Helsingborg
Begravd	25 september 1973 Kungliga begravningsplatsen i Solna
Heraldiskt vapen
Monogram

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882 på Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges kung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965).

Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907–1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste svenske kungen som brukade titeln ”med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes konung”.

Lördagen den 11 november 1882 kl. 16.25^[1] nedkom kronprinsessan Victoria av Baden med kronprins Gustafs äldste son. Vittnen var statsministern greve Arvid Posse och utrikesministern friherre Carl Fredrik Hochschild med respektive fruar. Strax därefter meddelades prinsfödseln på Artilleriplan och salut avlossades med 42 skott. Hertigen av Skåne, prins Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, döptes i Vita havet på Stockholms slott den 25 november samma år av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, i vatten som påstods vara hämtat från floden Jordan men i själva verket kom från slottets brunn. Vid altaret deltog även biskopen i Karlstads stift, Claes Herman Rundgren och ordensbiskopen Frithiof Grafström. Som paradvagga åt den nydöpte fungerade Karl XII:s vagga.^[2]

Louise Rinman var kronprinsbarnens sköterska, och kallades av dessa för "Vass".^[3] Den första guvernanten var mamsell Ida Borin, men hon avlöstes 1890 av informatorn doktor Carl Svedelius. I träslöjd hade prinsarna undervisningsrådet Hjalmar Berg.

En stor del av barndomens somrar tillbringades antingen på Tullgarns slott eller på slottet Mainau hos morföräldrarna. Farmor drottning Sofia lät ofta skicka efter prinsarna till Ulriksdals slott som var hennes favoritresidens.

(c) Bundesarchiv, Bild 102-00167 / CC-BY-SA 3.0

Gustaf Adolf åtnjöt privat undervisning och avlade studentexamen 1900.^[4] Vårterminen 1901 skrevs arvfursten in vid Uppsala universitet och vid Stockholms nation den 8 februari 1901. Hans lektorer var historikern Harald Hjärne, statsvetaren Simon Boëthius, nationalekonomen David Davidsson och arkeologen Oscar Almgren. Från denna tid kommer de omtalade bronsåldersfynd som hertigen av Skåne fann i utgrävningen av Hågahögen, numera på Statens historiska museum. I Uppsala hann Gustaf Adolf även med studentlivet på sin fritid och var med i studentföreningen Philochorus^[5] som vurmade för folkmusik och folkdans.

Under sin utbildning i Uppsala erhöll han samtidigt militär utbildning och tog officersexamen 1902. Efter genomgången kurs vid Krigshögskolan blev han 1909 kapten (ryttmästare), 1913 major, 1916 överstelöjtnant, 1918 överste, 1923 generalmajor och 1928 generallöjtnant.^[4]

Gustaf VI Adolf talade, förutom sitt modersmål, engelska, franska och tyska flytande. Han läste även italienska helt obehindrat och förstod latin. 10 maj 1906 invaldes han som hedersledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Den 26 januari 1905 befann sig Gustaf Adolf i Kairo, Egypten, och där mötte han brittiske prins Arthurs äldsta dotter Margaret på en födelsedagsbankett för khediven Abbās Hilmi Pascha av Egypten. Till bordet skulle prinsen egentligen ha haft Margarets yngre syster Patricia, som ryktades vara hans blivande gemål, men i stället tog han Margaret som sin bordsdam. De förlovade sig den 26 februari 1905^[6] i Kairo och gifte sig 15 juni i Saint Georges Chapel^[7] i Windsor Castle.

Som bröllopsgåva fick prinsparet Sofiero slott av Gustaf Adolfs farfar, Oscar II. Gustaf VI Adolf behöll Sofiero slott livet ut som rekreations- och sommarbostad och bodde större delen av sitt liv i Kansliflygeln på Stockholms slott.^[8]

Med kronprinsessan Margareta:

1. Gustaf Adolf (1906–1947), hertig av Västerbotten, kung Carl XVI Gustafs far
2. Sigvard (1907–2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg
3. Ingrid (1910–2000), drottning av Danmark från 1947, danska drottningen Margrethe II:s mor
4. Bertil (1912–1997), hertig av Halland
5. Carl Johan (1916–2012), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg

Kronprinsessan Margareta insjuknade och avled våren 1920 i akut blodförgiftning, gravid i åttonde månaden. Kronprins Gustaf Adolf reste mycket under sin änklingstid, bland annat till England 1923 där han bland vänner mötte sin andra gemål, Louise Mountbatten, på en middagsbjudning.

Förlovningen med lady Louise Mountbatten eklaterades den 1 juli 1923, och paret vigdes den 3 november samma år i Chapel Royal i St. James's Palace i London av ärkebiskopen av Canterbury. Makarna fick tillsammans ett dödfött flickebarn 1925.

Louise Mountbatten tillhörde genom drottning Victoria av Storbritannien samma familjekrets som Margareta. (Louises farbror var gift med Margaretas faster, och en annan faster till Margareta var mormor till Louise.)

Drottning Louise avled i mars 1965 på Sankt Görans sjukhus.

• 
  Målning av Sydney Prior Hall föreställande vigseln mellan Storbritanniens kung Edvard VII:s brorsdotter, prinsessan Margaret, och arvprins Gustaf Adolf, 15 juni 1905 i St. George's Chapel, Windsor.
• 
  Kronprinsparet på Sofiero.
• 
  Kronprins Gustaf Adolf med familj 1912; kronprinsessan Margareta, prinsarna Gustaf Adolf och Sigvard, prinsessan Ingrid samt den då nyfödde prins Bertil.
• 
  Kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise.

Efter fadern Gustaf V:s bortgång den 29 oktober 1950 svor kung Gustaf VI Adolf den kungliga eden och höll minnestal över den döde monarken i rikssalen den 30 oktober.

Gustaf VI Adolf var känd som en ivrig och även kunnig amatörarkeolog, som vid flera tillfällen begav sig till bland annat Italien för att delta i utgrävningar, och då inte minst från etruskernas gamla samhällen runt Viterbo utanför Rom. Han besökte även Grekland och Främre Orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953. Han blev hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944^[9] och vid Londons universitet den 22 juli 1960, samt hedersledamot av den Påvliga arkeologiska akademin i juli 1960.^[10]

Ett annat intresse var kinesisk konst och hans samling av ostindiskt porslin finns nu på Östasiatiska museet i Stockholm.

Han reste som kronprins till USA på "den stora resan" 1926–1927, var ordförande i Riksidrottsförbundet, reste till svenskborna i Estland 1931, företog årliga stora manövrar med armén. Det har sagts att han skrev 7 000 namnteckningar per år, och var värd för 3 000 gäster per år. Han var beskyddare för cirka 200, huvudsakligen ideella, vetenskapliga och idrottsliga sammanslutningar samt konstföreningar.^[11]

Gustaf VI Adolf var den förste svenske monarken efter frihetstiden som inte i någon högre grad brukade sin politiska makt. Enda egentliga undantaget var regeringskrisen 1957. Detta första och enda elddop inom politiken skötte han ur parlamentarisk synvinkel korrekt. Det har påståtts att han liksom fadern varit "sina rådgivares rådgivare", men det har inte bekräftats. Han hade ändå en så stark ställning, att riksdagen trots de starka vänstervindar som blåste i början av 1970-talet inte ville låta den nya regeringsformen träda ikraft fullt ut, angående kungens befogenheter; förrän efter Gustaf Adolfs frånfälle.

År 1962 medverkade kungen i filmen Nils Holgerssons underbara resa som sig själv.

Redan 1907 hade Gustaf Adolf blivit "AIK:s beskyddare och förste hedersledamot", en roll som övertogs av Sveriges nuvarande kung, hans sonson, Carl XVI Gustaf 1974. ^[12]

Den 18 augusti 1973 insjuknade Gustaf VI Adolf i blödande magsår i sitt sommarresidens, Sofiero slott strax norr om Helsingborg. Han opererades den 21 augusti av Albert Broomé. Efter operationen drabbades kungen av lunginflammation, hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och återkommande magsår. Han avled stilla klockan 20:35 den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i kretsen av de närmaste. Den direkta dödsorsaken var lunginflammation. Han hade valt att inte låta sig begravas i Riddarholmskyrkan, utan gravsattes på Kungliga begravningsplatsen i Solna. Det var första gången sedan 1689 som en svensk monark inte gravsattes på Riddarholmen i Stockholm.

I jämna steg med kungens tillstånd i början av hans sjukdomsperiod (23–28 augusti) ägnades intensiv svensk massmediebevakning även åt Norrmalmstorgsdramat i Stockholm; direktsändningar i televisionen växlade då mellan kungens tillstånd och läget vid Norrmalmstorg.^[13] I Sverige pågick även under kungens sjukdomstid valkampanjen inför riksdagsvalet; den kom något i skymundan i mediebevakningen. Valet ägde rum den 16 september, dagen efter kungens bortgång. Kungens begravning (utom själva gravsättningen) direktsändes 25 september samtidigt i båda Sveriges Televisions kanaler som var landets enda tv-kanaler på den tiden.

Gustaf VI Adolf bar under sin tid som kung följande titel:
Hans Majestät Gustaf VI Adolf med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung^[14]

Från sin födsel till och med 1905 var Gustaf VI Adolf prins av Sverige och Norge med titeln Sveriges arvfurste. Vid födseln utnämndes han till Hertig av Skåne, en titel han brukade fram till trontillträdet.
Hans Kunglig Höghet Gustaf Adolf, Sveriges och Norges Arvfurste, Hertig av Skåne^[15]

Från 1907 till 1950 då han uppsteg på tronen bar han titeln Sveriges kronprins.
Hans Kunglig Höghet Gustaf Adolf, Sveriges Kronprins, Hertig av Skåne^[16]

	Gustaf VI Adolfs vapen som svensk och norsk arvfurste, samt som hertig av Skåne – 1882–1905
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5	Gustaf VI Adolfs vapen som svensk kronprins, samt som hertig av Skåne – 1907–1950
	Kungens personliga vapen, lika med Stora Riksvapnet[17]

• Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (riddare av Kungliga Serafimerorden) från födseln. Ordens herre och mästare 1950–1973
• Kommendör med stora korset av Kungliga Svärdsorden från födseln. Ordens herre och mästare 1950–1973
• Kommendör med stora korset av Kungliga Nordstjärneorden från födseln. Ordens herre och mästare 1950–1973
• Kommendör med stora korset av Kungliga Vasaorden, 1 juni 1912.^[18] Ordens herre och mästare 1950–1973
• Riddare av Kungliga Carl XIII:s orden från födseln. Ordens herre och mästare 1950–1973

• Konung Oscar II:s jubileumsminnestecken (1897)
• Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllopsmedalj (1906)
• Oscar II:s och Sophias Guldbröllopsminnestecken (1907)
• Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen (1928)
• Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen (1948)

• Medaljen Illis quorum meruere labores i guld av 18:e storleken med kedja (1939)
• Konung Gustaf V:s olympiska medalj (1912)

• Beskyddare för Johanniterorden i Sverige 1950–1973

Källa:^[19][20].

• 1918 hedersdoktor vid Lunds universitet
• 1926 hedersdoktor vid Yale, Princeton och Clarks universitet
• 1929 vid Cambridge
• 1932 vid Dorpats universitet.^[4]
• 1952 hedersdoktor vid Helsingfors universitet

• Hedersgeneral i danska armén, senast 1950-talet.
• Hedersamiral i brittiska flottan, 1 maj 1951.^[21]
• Hedersflygmarskalk i brittiska flygvapnet, 15 september 1959.^[22]

• Lista över Sveriges hertigar och hertiginnor

• Fjellman, Margit (1952). Vår kung: Sju decennier i Gustaf VI Adolfs liv - en kavalkad i ord och bild. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1494470 
• Fjellman, Margit (1957). Ett år med kungen. [Stockholm]: [Åhlén & Åkerlund]. Libris 2236183 
• Kung Gustaf och hans folk: en krönika i ord och bild ... Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1950. Libris 1398586 
• När var hur: aktuell årsbok. 1974. Stockholm: Bokförlaget DN. 1973. Libris 8261509 
• Roger Älmeberg (2017), Gustaf VI Adolf. Regenten som räddade monarkin. Norstedts 2017. ISBN 978-91-1-307358-3

• Wikimedia Commons har media som rör Gustaf VI Adolf.
  Bilder & media
• Wikiquote har citat av eller om Gustaf VI Adolf.

  Citat

Sveriges regenter Sveriges kungahus och regenter Erik Segersälls ätt (970–1060) Erik Segersäll • Olof Skötkonung • Anund Jakob • Emund den gamle Stenkilska ätten och tronstrider (1060–1130) Stenkil • Erik och Erik • Halsten • Anund Gårdske • Håkan Röde • Inge den äldre • Blot-Sven • Inge den äldre • Filip & Inge den yngre • Ragnvald Knaphövde • Magnus Nilsson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre) Sverkerska och Erikska ätterna (1130–1250) Sverker den äldre • Erik den helige • Magnus Henriksson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre) • Karl Sverkersson • Knut Eriksson • Kol & Burislev • Sverker den yngre • Erik Knutsson • Johan Sverkersson • Erik Eriksson • Knut Långe (släktskap osäkert) • Erik Eriksson Bjälboätten (1250–1318, 1319–1364) Valdemar Birgersson • Magnus Ladulås • Birger Magnusson • Magnus Eriksson • Erik Magnusson • Håkan Magnusson Mecklenburgska ätten (1364–1389) Albrekt av Mecklenburg Kalmarunionens monarker och riksföreståndare (1389–1523) Margareta (Estridska ätten) • Erik av Pommern (Ätten Grip) • Karl Knutsson • Kristofer av Bayern (Ätten Wittelsbach) • Bengt & Nils Jönsson (Oxenstierna) • Karl Knutsson (Bonde) • Jöns Bengtsson (Oxenstierna) & Erik Axelsson (Tott) • Kristian I (Oldenburgska ätten) • Karl Knutsson (Bonde) • Kettil Karlsson (Vasa) • Jöns Bengtsson (Oxenstierna) • Erik Axelsson (Tott) • Karl Knutsson (Bonde) • Sten Sture den äldre • Hans (Oldenburgska ätten) • Sten Sture den äldre • Svante Nilsson (Sture) • Erik Trolle • Sten Sture den yngre • Kristian II (Oldenburgska ätten) • Gustav Vasa Vasaätten (1523–1654) Gustav Vasa • Erik XIV • Johan III • Sigismund • Hertig Karl • Karl IX • Gustav II Adolf • Kristina Pfalziska ätten (Wittelsbach) (1654–1720) Karl X Gustav • Karl XI • Karl XII • Ulrika Eleonora Hessiska ätten (1720–1751) Fredrik I Holstein-Gottorpska ätten (Oldenburg) (1751–1818) Adolf Fredrik • Gustav III • Gustav IV Adolf • Karl XIII Bernadotteska ätten (1818–) Karl XIV Johan • Oscar I • Karl XV • Oscar II • Gustaf V • Gustaf VI Adolf • Carl XVI Gustaf Sveriges monarki Lista över Sveriges regenter • Grafisk tidsaxel • Kröningar • Valspråk • Svenska sagokungar