Gustaf Mauritz Armfelt

Gustaf Mauritz Armfelt
Gustaf Mauritz Armfelt klädd i generalsuniform. Porträtt av Josef Maria Grassi, 1801.
Titlar
Tidsperiod1757–1814
Överståthållare i Stockholm
Tidsperiod1792
Utnämnd avGustav III, på dödsbädden
FöreträdareAdolf Fredrik Munck
EfterträdareCarl Vilhelm Modée
Sveriges minister i Neapel
Tidsperiod1792–1794
Utnämnd avHertig Karl (förmyndarregeringen för kronprinsen Gustav IV Adolf)
FöreträdareGeorg Gustaf Wrangel
EfterträdareJohan Claes Lagersvärd
Sveriges minister i Wien
Tidsperiod1800–1802
Utnämnd avGustav IV Adolf
FöreträdareJacob De la Gardie
EfterträdareGustaf von Düben
Tidsperiod1812–1814
Utnämnd avAlexander I av Ryssland
Finlands generalguvernör
Tidsperiod1812–1813
Utnämnd avAlexander I av Ryssland
FöreträdareFabian von Steinheil
EfterträdareFabian von Steinheil
Andra titlarEn av rikets herrar
YrkeMilitär
Övrigt arbeteAmbassadör
Kammarherre
Generalguvernör
Militärtjänst
I tjänst förSverigeSverige
RysslandTsarryssland
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetidca. 1780–1810
GradGeneralmajor
EnhetLivgardet
BefälNylands infanteriregemente
Slag/krigGustav III:s ryska krig

Svensk-franska kriget Dansk-svenska kriget

Finska kriget

UtmärkelserEn af rikets herrar
Serafimerorden
Kommendör med stora korset av Svärdsorden
Riddare med stora korset av Svärdsorden
Andreasorden
Elefantorden
Sankt Georgsorden
Alexander-Nevskij-orden
Sankt Vladimirs orden
Malteserorden
Personfakta
SmeknamnGösta Armfelt
Född31 mars 1757
Tarvasjoki, Finland (dåvarande Sverige)
ÅtaladKonspiration mot förmyndarregeringen för kronprinsen Gustav IV Adolf
Dom/straffArmfelt dömdes 1794 till döden av Svea hovrätt men hade lämnat landet och blev landsförvisad 1794–1797. Efter att Gustav IV Adolf blivit myndig kung återtogs domen 1799. Armfelt utvisades från Sverige 1811 av Bernadotte.
Död19 augusti 1814 (57 år)
Tsarskoje Selo, Ryssland
Begravdfamiljegraven i Halikko kyrka
Släkt
Frälse- eller adelsättArmfelt
SätesgårdÅminne herrgård
Fargeneralmajor Magnus Wilhelm Armfelt
MorMaria Catharina Wennerstedt
Familj före gifte
PartnerGrevinnan Magdalena Rudenschöld (1766–1823) var hans älskarinna 1785–1793
Familj
Gift7 augusti 1785
Drottningholms slott
Make/makagrevinnan Hedvig Ulrika De la Gardie
BarnSe texten
Familj utan gifte
Partnerskådespelerskan Mademoiselle L'Eclair
BarnMauritz Clairfelt (1780–1841)
Familj 2 utan gifte
Partner 2Wilhelmine av Kurland (under exilen i Kurland 1794–1799)
BarnGustava Wilhelmina Charlotta (Mina) Armfelt (1798–1863), och Adelaide Gustava Aspasie (Vava) Armfelt (1801–1881)
Gustaf Mauritz Armfelt på äldre dagar.
Gustaf Mauritz Armfelt på äldre dagar.

Friherrliga ätten Armfelts vapen

Gustaf Mauritz Armfelt, född 31 mars 1757 på Juva kaptensboställe i Tarvasjoki, död 19 augusti 1814 i Tsarskoje Selo, var en svensk friherre, finländsk greve och hovman.

Armfelt var son till generalmajor Magnus Wilhelm Armfelt och hans hustru Maria Catharina Wennerstedt. Han var student vid Kungliga Akademien i Åbo 1770–1771 och Amiralitetsskolan i Karlskrona 1771–1773, blev gardesfänrik vid hovet 1774 men var tvungen att lämna Sverige 1778 efter att ha varit inblandad i en duell. Han bodde i Paris till 1780.

Armfelt blev Gustav III:s gunstling och gjorde en lysande karriär, inte bara som militär utan också i den kulturella världen. Han var chef för Kungliga Dramatiska Teatern och en av de första ledamöterna av Svenska Akademien. Efter Gustav III:s död anklagades han för en politisk konspiration och landsförvisades. Senare spelade han som Alexander I av Rysslands rådgivare en viktig roll i Finlands historia.

Biografi

Uppväxt

Armfelt föddes 1757 som det äldsta barnet till Magnus Wilhelm Armfelt och Maria Wennerstedt född i adelsätten Wennerstedt. Fadern var militär och deltog som ung i slaget vid Villmanstrand. Senare gick han i fransk krigstjänst och stred bland annat i Flandern med fältmarskalken Moritz av Sachsen. Efter att ha återvänt till Sverige blev fadern till slut generalmajor och landshövding i Åbo. Modern stammade från flera anrika adliga släkter. Familjen bodde till en början på Juva kaptensboställe utanför Åbo. Senare köpte de Åminne herrgård som blev släkten Armfelts stamgods under mer än hundra år.

Armfelt hette från början bara Gustaf, inom familjen kallad Gösta. Mauritz var ett eget tillägg som en tribut till härföraren Moritz av Sachsen. Han studerade i hemmet för en informator och kom senare till Åbo för högre studier. År 1771 påbörjade han officersutbildning vid amiralitetsskolan i Karlskrona. Han tjänstgjorde därefter en tid i Stockholm men efter att varit inblandad i en duell lämnade han landet 1778 och begav sig ut på en resa genom Europa som adjutant till Göran Magnus Sprengtporten.

Gustav III:s gunstling

Armfelt avporträtterad 1785 av Adolf Ulrik Wertmüller. Armfelt är iklädd skytisk dräkt.

Då Gustav III besökte Spa i Belgien 1780 uppsöktes han av Armfelt, som från detta möte blev kungens förklarade gunstling. Han var en av följeslagarna i Gustav III:s italienska resa och överhopades med titlar och ärebetygelser: kapten vid livgardet av kronprins Gustav Adolf 1781, överkammarjunkare 1783, direktör för Kungliga Svenska Dramatiska Teatern och Operan, ledamot nr 110 av Kungliga Musikaliska Akademien 1788,[1] ledamot av Svenska Akademien 1786–1794, generaladjutant och överste för Nylands infanteriregemente 1787 efter farbrodern Carl Gustaf Armfelt.

Armfelts älskarinna Magdalena Rudenschöld skrev i sina memoarer att Armfelt skulle "hava låtit hugga sig i stycken för att försvara konungen".[2] Få brevväxlingar mellan en kung och hans undersåte som bära en så starkt personlig prägel som den mellan Gustav III och Armfelt. På sommaren 1789 skrev Armfelt exempelvis till kungen: "Jag förgäter alltid, då jag talar och även då jag skriver till Eders Maj:t, att det är till min konung jag vänder mig. Jag tänker endast på att det är för min bästa, ömmaste vän, som jag öppnar mitt hjärta; och jag skulle vilja se honom lyckligare, segerrikare, mera älskad av sina undersåtar och mera fruktad av sina fiender, än någon dödlig någonsin varit."[2]

Armfelts roll vid Gustav III:s hov var främst teatermannens. Han verkade som författare, iscensättare och skådespelare. Den av hans teateruppsättningar som blev särskilt framgångsrik var sång- och lustspelet Tillfälle gör tjuven som uruppfördes 1783 på Ulriksdals slottsteater med Armfelt själv i en av rollerna. Pjäsen anses ha en viktig teaterhistorisk betydelse då den introducerade genren vaudeville i svensk teater.[3] I egenskap av att vara en begåvad teaterman samtidigt som han var kungens nära vän och samtalspartner kunde Armfelt göra en lysande karriär inom teatervärlden. 1786 utsågs han till chef för Operan och två år senare till chef för Kungliga Dramatiska Teatern. Det var också i egenskap av den ledande teatermannen som Armfelt blev ledamot av den nyinstiftade Svenska Akademien 1786. Han valdes med stor enighet in av de tretton första ledamöter som Gustav III själv hade utsett och blev vid 29 års ålder den yngste i sällskapet.[4]

Som militär deltog Armfelt i Gustav III:s ryska krig 1788–1790 och blev i slaget vid Savitaipal 1790 allvarligt sårad i axeln. Han sändes även till Dalarna för att värva friskaror till kriget. Efter kriget utnämndes han till generalmajor och serafimerriddare, och blev samtidigt kansler för Kungliga Akademien i Åbo. Några politiskt betydelsefulla poster fick han inte förrän 1790, då han ledde fredsförhandlingarna med Ryssland i Värälä.

Armfeltska konspirationen

Gustaf Mauritz Armfelt i Neapel 1793. Porträttet visar Armfelt sittande framför bysterna av Gustav III (benämnd den ’’Gudomlige Gustaf’’) och Julius Caesar (benämnd den ’’Gudomlige Caesar’’). På Gustafs byst står skrivet, under en strålande Polstjärna, på latin ’’J. Caesari. Virtutib. et. fato. similis.’’ Vilket på svenska blir ’’Lika dygdig som Julius Caesar, och mötte samma öde.’’. I sitt knä håller han en öppen bok som handlar om Mordet på Caesar. Porträtt av Louis Gauffier.

Efter Gustav III:s död var Armfelt ledande i den grupp av oppositionella gustavianer som var kritiska mot Gustaf Adolf Reuterholm, den starke mannen i förmyndarregeringen för Gustav IV Adolf. Reuterholm utnämnde 1792 Armfelt till minister i Neapel, vilket var ett sätt att förpassa honom långt från händelsernas centrum. Den förbittrade Armfelt ansåg att förmyndarregeringen stred mot Gustav III:s sista vilja och hade lösa planer på att störta Reuterholm. Revolutionsplanen gick i korthet ut på att med hjälp av ryska påtryckningar tvinga fram en regimförändring och tillsätta en ny regering där den ännu omyndige kronprinsen skulle ha inflytande. Armfelt beskrev sina planer och sin upprördhet över Reuterholms regerande i brevkorrespondens med bland andra Magdalena Rudenschöld och Johan Albrekt Ehrenström men genom ett omfattande spionnätverk upptäckte Reuterholm hans planer, särskilt hjälpte Armfelts medarbetare i Italien Johan Claes Lagersvärd Reuterholm[5], och Armfelt dömdes 1794 till döden av Svea hovrätt. Då hade han dock redan satt sig i säkerhet i Kaluga i Ryssland, där han var landsförvisad 1794–1797. Armfelt bodde bland annat i Dresden och Berlin 1797–1799 och i hertigens av Kurland familj i Schlesien och Böhmen 1799–1802. Efter att Gustav IV Adolf blivit myndig kung benådades Armfeldt 1799 och hans karriär tog ny fart. Han blev Sveriges minister i Wien 1800–1802, militärkommendant över svenska Vorpommern och överbefälhavare vid Västra armén i kriget mot Frankrike 1804–1807. Han återkallades också som ledamot av Svenska Akademien 1805, men uteslöts ånyo efter landsförvisningen 1811.

Armfelt utnämndes i mars 1808 till överbefälhavare över Västra armén och ledde infallet i Norge på våren och försommaren under dansk-svenska kriget 1808–1809. Trots segrar vid Lier och Mobekk slutade företaget snöpligt och han skildes i onåd från befälet i augusti 1808. Efter revolutionen i mars 1809 återfick han sitt befäl men entledigades redan i september ånyo från detta.[6]

Tillbaka i Finland

1809 eller 1810, efter finska kriget och förlusten av Finland till Ryssland, beslutade Armfelt att flytta tillbaka till Finland. Han kunde inte acceptera att Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleons före detta generaler, var utsedd till tronarvinge efter Karl XIII och Vasaätten. Kronprinsen kom till Sverige 1810 och regerade de facto efter det. Armfelt utvisades 1811 och flyttade tillbaka till Finland, gick i tjänst hos tsar Alexander I av Ryssland och blev dennes generaladjutant, ordförande vid Kommittén för Finska Ärenden, tillförordnad generalguvernör i Finland, samt upphöjd till greve i finländska riddarhuset 1812 och kansler för Kejserliga Akademien i Åbo, före detta Kungliga Akademien i Åbo. Gustav Mauritz Armfelt anbefallde starkt tsar Alexander I att upprätthålla den gällande svenska 1734 års lag i Finland och godkänna landets status som autonoma Storfurstendömet Finland under den ryske tsaren.

Armfelt hade stort inflytande i Alexanders beslut att 1812 inlemma det så kallade Gamla Finland (det vill säga redan i 1721 och 1743 till Ryssland förlorade områden och därmed gammalt från ryskt perspektiv) i storfurstendömet och flytta huvudstaden från Åbo till Helsingfors.

Död och eftermäle

Armfelt led av hjärtproblem som förvärrades av hans krigsskador. Efter en tids vacklande hälsa avled han 1814 i sitt hem utanför Sankt Petersburg, 57 år gammal. Den ryske kejsaren förordnade en statsbegravning vilken ägde rum i Finska kyrkan i Sankt Petersburg den 25 augusti. Armfelts kista fördes därefter med ett örlogsfartyg till Åbo där den döde mottogs av en stor procession och kistan nedsattes sedan i familjegraven i Halikko kyrka.[7]

Armfelt ärades i Sankt Petersburg och Åbo men i Sverige förbigicks hans död med tystnad. Samtidens biografiska skrifter och minnesbilder som i de flesta fall kom från Armfelts fiender var ytterst kortfattade. Det var först på 1880-talet när Elof Tegnér utgav en biografi i tre delar som det börjades ges en rättvisare och mer nyanserad bild av Armfelt.[8]

Armfelts förhållanden och barn

Gustaf Armfelt hade flera förhållanden och barn. Mest känd var grevinnan Magdalena Rudenschöld (1766–1823), som var hans älskarinna 1785–1793. Med den parisiska skådespelerskan mademoiselle L'Éclair hade han en son Mauritz Clairfelt (1780–1841). Under exilen i Kurland 1794–1799 var han gäst hos den kurländske hertigen Peter von Biron och blev älskare åt såväl hans hustru Dorothea von Medem som dotter; med Dorotheas dotter Wilhelmine av Kurland skall han ha haft två döttrar, Gustava Wilhelmina Charlotta (Mina) Armfelt (1798–1863) och Adelaide Gustava Aspasie (Vava) Armfelt (1801–1881). Mina uppgavs officiellt vara dotter till kusinen Fredrik Armfelt. Vava adopterades 1812 till adliga ätten Armfelt.

Han gifte sig 7 augusti 1785 på Drottningholms slott med grevinnan Hedvig Ulrika De la Gardie (1761–1832), dotter till greve Carl Julius De la Gardie och grevinnan Magdalena Christina Stenbock.

Barn (i äktenskapet):

  1. Maria Magdalena Catharina Augusta Armfelt, (1786–1845), grevinna
  2. Gustaf Fredrik Armfelt, (1788–1789).
  3. Carl Armfelt, född och död 1788.
  4. Magnus Armfelt, född och död 1788.
  5. Gustaf Magnus Armfelt, (1792–1856), generalmajor, greve
  6. Alexander Armfelt, (1794–1876), kapten, ministerstatssekreterare, verkl. geheimeråd, greve
  7. Constantin Armfelt, (1796–1797), död i Kaluga, Ryssland.
  8. Carl Magnus Wilhelm Armfelt, (1797–1878).

Gustaf Mauritz Armfelt är begravd i familjegraven i Halikko kyrka i sydvästra Finland,[9] i närheten av sina gods Åminne herrgård vars karaktärhus han förnyade 1811–1814.

Utmärkelser

(Baserat på okulär bedömning på de porträtt som finns på denna sida)

Grader och titlar

Bibliografi i urval

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  2. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”285 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/7/0287.html. Läst 21 juli 2022. 
  3. ^ Stig Ramel Gustaf Mauritz Armfelt 1757–1814, sid. 43–44
  4. ^ Ramel, sid 73–78
  5. ^ Lampa, släkt i Svenskt biografiskt lexikon (1977–1979), läst den 1 oktober 2017.
  6. ^ Stawenov, L: Gustaf Mauritz Armfelt i Svenskt biografiskt lexikon (1920)
  7. ^ Ramel, sid 337–347
  8. ^ Ramel, sid 349–50
  9. ^ Åstrand, Göran (1999). Här vilar berömda svenskar. sid. 17 
  10. ^ [a b] ”Gustaf Mauritz Armfelt - Historiesajten”. historiesajten.se. https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=57. Läst 5 oktober 2023. 

Källor

Vidare läsning

Externa länkar

Ledamöter av Svenska Akademien, stol 14
Gustaf Mauritz Armfelt (1786) · Malte Ramel (1802) · Erik Gustaf Geijer (1826) · Elias Fries (1847) · Carl Rupert Nyblom (1879) · Per Hallström (1909) · Ragnar Josephson (1960) · Lars Gyllensten (1966) · Kristina Lugn (2006) · Steve Sem-Sandberg (2020)
Lista över ledamöter
Ledamöter av Svenska Akademien, stol 17
Lista över ledamöter
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Gustaf Mauritz Armfelt av Joseph Maria Grassi.jpg
Författare/Upphovsman: Militärhistorikern, Licens: CC BY-SA 4.0
Porträtt av Gustaf Mauritz Armfelt av den österrikiske konstnären Josef Maria Grassi (1757-1838). Porträttet kom till under perioden 1799-1801.
Gustaf Mauritz Armfelt 2.jpg
Count, Infantry General, Diplomat Gustaf Mauritz Armfelt (1757–1814), was a Swedish diplomat and Governor-General of Finland.
Count Gustaf Mauritz Armfelt in Florence (Louis Gauffier) - Nationalmuseum - 19714.tif
Porträttet visar Gustaf Mauritz Armfelt som svensk minister i Florens. Målningen utfördes 1793 – året efter mordet på Gustav III. Armfelt hade varit en av kungens nära förtrogna. Här sitter han tankfullt framför byster av Gustav III och Julius Ceasar – båda offer för mordiska komplotter. Genom anspelningen på den romerska antiken får porträttet en djupare mening och ett släktskap med det prestigefyllda historiemåleriet. Också möblerna bidrar till detta – han lutar sig tillbaka i en så kallad klismos-stol, kopierad efter antika förebilder och högsta mode vid tiden.
Armfelt Wappen.png
Wappen Freiherren von Armfelt