Gustaf Fredrikson

Gustaf Fredrikson
Gustaf Fredrikson, 1875
Gustaf Fredrikson, 1875
FöddJohan Gustaf Fredrikson
31 juli 1832
Stockholm
Död5 november 1921 (89 år)
Stockholm
Aktiva år1862-1918
IMDb SFDb

Johan Gustaf "Frippe" Fredrikson,[1] född 31 juli 1832 i Stockholm, död 5 november 1921 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.

Biografi

Fredrikson studerade vid Uppsala universitet 1851–1860 och avlade kameralexamen 1861. Han scendebuterade på Kungliga Dramatiska Teatern 4 november 1862 i rollen som Duplessis i pjäsen Min tants planer. Han blev fast engagerad 1863 och verkade sedan fram till 1877 och åter 1878–1887 i de kungliga teatrarna. 1879–1884 var han även Dramatens intendent. Spelåret 1887–1888 gästspelade han för Lorentz Lundgren vid Stora teatern i Göteborg.

I samband med att riksdagen drog in hela anslaget till Dramaten och Operan 1888 kom han att bli medlem i den association som tog över driften av Dramaten och blev chef för verksamheten vid Dramaten 18881898, från 1891 som enväldig. 19041907 ledde han Dramaten för egen räkning.[2]

Fredrikson ägnade sig även 1877–1878, 1898–1904 och 1907–1917 åt gästspel i Stockholm, landsorten och grannländernas huvudstäder. Bland hans roller märks Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Mercutio i Romeo och Julia, Dorante i Kärlekens försyn, Almaviva i Figaros bröllop, Karl VII i Orleanska jungfrun, Valentin i Man bör aldrig svära på något, Bolingbroke i Ett glas vatten, Moritz av Sachsen i Adrienne Lecouvreur, Gaston i Klädeshandlaren och hans måg, Hertig Job, De Ryons i Damernas vän, Mariks de Villemer, Olivier de Jalin i Falska juveler, Rysoor i Allt för fosterlandet, Favrolle i Dora, Des Prunelles i Vi skiljas, Fouché i Mme Sans-Gêne, Guldstad i Kärlekens komedi, Stensgård och kammarherre i Bratsberg i De ungas förbund, Helmer och Rank i Ett dockhem, Relling i Vildanden, Rizzio i Maria Stuart, Riis i Det nya systemet, Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Béchamel i Odette, Brichanteau i En parisare, Trast-Saarberg i Ära, von Keller i Hemmet och von Wittinghoff i Livets maskerad.[2] Hans avskedsroll var som Martens i UngdomsvännerGröna Lund-teatern.[2]

År 1912 testamenterade Fredrikson sin kvarlåtenskap till stiftelsen Höstsol, som 1918 inköpte lantegendomen Såsta gård i Täby, vilken fick namnet "Höstsol, Gustaf Fredriksons ålderdomshem".

Fredrikson filmdebuterade 1918 vid 86 års ålder; rollen som kammarherren Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar blev hans enda filmroll.

Gustaf Fredrikson utgav översättningssamlingen Dramatiska småsaker (1892) och den biografiska Teaterminnen (1918). Han är begravd på Johannes kyrkogård i Stockholm.

Eftermäle

På en liten holme utanför Lysekil hedrades minnet av Gustaf Fredrikson genom en inskription på en berghäll, med lydelsen:
"Till minne av den frejdade scenkonstnären Gustaf Fredrikson, som under många somrar gästade Lysekil, sista gången 1921, 89-årig, kallas denna holme Frippeskär".[3]

Restaurang Frippe på Nybrogatan, bakom Dramaten är uppkallad efter den uppskattade forne Dramatenchefen Gustaf "Frippe" Fredrikson, som var den som uppförde dess nuvarande byggnad.[4]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionRegiTeater
1863Octave Delacroix, målareSå kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu
Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Emil StålRosa och Rosita
Clara Andersen
Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Leander, Gerontes sonScapins skälmstycken
Molière
Kungliga Dramatiska Teatern
1868Gaston, markis de PreslesKlädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau
Kungliga Dramatiska Teatern[6]
1871Bolle, adjunktDe skenhelige
J. Wibe
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
1875Bernhard, prins av RothenturnMaria och Magdalena
Paul Lindau
Kungliga Dramatiska Teatern[8]
RodolpheHedern och penningen
François Pousard
Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1876Baron d'EstrigaudLejon och rävar
Émile Augier
Kungliga Dramatiska Teatern[10]
Filip von BohnenWanda
Isidor Lundström
Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau
Kungliga Dramatiska Teatern[12]
Kurt, ryttmästareDagtingan
Frans Hedberg
Kungliga Dramatiska Teatern[13]
Greve AmauryRolands dotter
Henri de Bornier
Kungliga Dramatiska Teatern[14]
KeanEn arbetare
Lorentz Dietrichson
Svenska teatern, Helsingfors[15]
Lord BolingbrokeEtt glas vatten
Eugène Scribe
Kungliga Dramatiska Teatern[16]
Direktör GlansbergSvart i röd
Oscar Wijkander
Kungliga Dramatiska Teatern[17]
1889Exemplets makt
Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Kungliga Dramatiska Teatern[18]
1893HerrnEn middagsbjudning
Christopher Boeck
Vasateatern[19]
1900Hertig de Ronvray-RivecourtColinette
G. Lenotre och Gabriel Martin
Vasateatern[20]
1906Friherre Max von WittinghofLivets maskerad
Ludwig Fulda
Dramatiska Teatern[21][22]
1909Vincenz ArnbergDen stora lidelsen
Raoul Auernheimer
Gustaf LindenDramaten
1917Bruno MartensUngdomsvänner
Ludwig Fulda
Einar FröbergIntima teatern[23]

Bibliografi

  • Benzon Otto., Benzon Otto., Benzon Otto., Boeck Christopher., Dreyfus Abraham., Bilhaud Paul., Möller Otto., Lehmann Julius., Henrion Poly., red (1892). Dramatiska småsaker: proverb och monologer. Stockholm: Bonnier. Libris 1800237 
  • Fredrikson, Gustaf (1918). Teaterminnen. Stockholm. Libris 88276 
  • Fredrikson Gustaf, red (1962). Faksimilupplaga av Gustaf Fredriksons minnesalbum (faks.-uppl.). [Stockholm]: [utg.]. Libris 1947377 

Utmärkelser

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 anger stavningen till Fredriksson. Källa: Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s. 727
  4. ^ http://thatsup.se/stockholm/restaurang/restaurang-frippe/
  5. ^ [a b] ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 april 1871. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1871-04-24/1928/3. Läst 6 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-06/3253/3. Läst 30 juli 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  12. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-28/3424/2. Läst 15 augusti 2015. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 2 april 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-02/3452/3. Läst 13 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 
  15. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-06-27/3497/2. Läst 14 augusti 2015. 
  16. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 9 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-09/3586/2. Läst 16 augusti 2015. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-08/3612/3. Läst 17 augusti 2015. 
  18. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  19. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 3 maj 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-05-03/8619a/3. Läst 5 mars 2016. 
  20. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 14 februari 1900. http://arkivet.dn.se/tidning/1900-02-14/10742a/3. Läst 25 februari 2017. 
  21. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 september 1906. http://arkivet.dn.se/tidning/1906-09-08/13069A/3. Läst 11 januari 2017. 
  22. ^ Thore Blanche (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (37): sid. 452. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_37.pdf. Läst 20 november 2015. 
  23. ^ ”Ungdomsvänner”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29412&pos=93. Läst 16 maj 2016. 
  24. ^ https://runeberg.org/rikskal/1908/0728.html

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Gustaf Fredriksson 1937.JPG
Foto av Gustaf Fredriksson, svensk skådespelare
Johannes. Fredriksson.JPG
Foto på Gustaf Fredrikssons gravvård på Johannes kyrkogård, Stockholm
Gustaf Fredrikson.jpg
Författare/Upphovsman: Helledaysamlingen, Licens: CC0
Gustaf Fredrikson, skådespelare vid Kungliga Dramatiska teatern 1875
Gustaf Fredrikson som Bolingbroke.jpg
Gustaf Fredrikson som Bolingbroke i Ett glas vatten