Gustaf Ericsson (folkminnesupptecknare)

Per Gustaf Ericsson, född 28 juli 1820 å knekttorpet Eriksberg, Härads socken, Södermanland, död 2 februari 1894 i Härads socken, var en svensk smed, metallarbetare, folkminnesupptecknare och dialektupptecknare.[1][2][3] Inom folklivsforskningen är han en av Sveriges framgångsrikaste upptecknare.[4]

Biografi

Gustaf Ericsson var son till indelte soldaten Eric Käck.[1][2] Han hade läshuvud; präst och sockenbor bekostade att han gick i Strängnäs apologistskola 1832—34.[1] Fattigdom tvingade honom av avbryta skolgången.[1] Han kom i guldsmedslära i Strängnäs, men sattes att arbeta med oädla metaller, och blev kringvandrande metallarbetare.[1] Han levde och verkade sedan i hembygden resten av sitt liv.[3] Han övertog 1845 föräldrarnas torp i Härads socken.[3][1] Han hade åtta barn med hustrun Anna Helena Andersdotter från Västergötland.[3][1] Han kallade sig ”metallarbetare”, men var inte anställd i ett industriföretag, utan vandrade mellan gårdar för arbete, vid sidan av jordbruksarbetet på torpet.[3]

Folklivsforskning

Gustaf Ericsson hade inte mycket formell utbildning.[1] På 1850‑talet läste han om tidens nationalromantiska intresse för fornlämningar, och började skriva ner sådan information om sin hembygd.[3][4] Bildandet av Närkes fornminnesförening 1856 kan ha ökat hans intresse för kulturarvet.[1] När Södermanlands fornminnesförening grundades år 1860 blev han 1860 eller 1861 ombud för Fogdö, Helgarö, Vansö, Barva och Länna socknar, förutom hemsocknen Härad.[1] I detta område arbetade han sedan i fram mot slutet av 1880‑talet med uppteckningar och insamlingar,[3][4] ibland även i andra socknar som Dunkers socken[5]

Hans intresse breddades till folklivsforskningens hela område: fasta föremål som byggnader, redskap, kläder och andra lösa föremål, arbetsmetoder, seder, folktro, folkdiktning (bland annat visor och trollformler), lekar med mera.[1][2][3] Han kom i kontakt med tidens folklivsforskande akademiker och ståndspersoner som Artur Hazelius och Bror Emil Hildebrand.[1] Som allmogeman hade han fördelen att känna materialet från sitt eget liv, och att kunna få bygdefolkets förtroende; bland annat fick han ihop en särskilt märklig samling svartkonstböcker.[6][2][3][4][1]

På 1860‑talet började han med dialektordsuppteckning.[1] Från 1877 till 1884 publicerades hans forskningar i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria.[1]

Det mesta av Gustaf Ericssons uppteckningar förvaras i Uppsala av Institutet för språk och folkminnen.[4] De omfattar 5 624 sidor i folioformat, 530 sidor i kvarto och c:a 2 000 sidor i oktavo. Ur det rika materialet har fem tryckta böcker sammanställts 1989—1994. Före dess utgavs blott mindre delar av hans uppteckningar i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, förutom att uppteckningarna nyttjades av andra forskare, som Emanuel Linderholm i dennes arbete med signelser och besvärjelser.

Bibliografi i urval

  • Institutets för språk och folkminnen sida med Gustaf Ericssons böcker
    • Arbete och redskap (1989)
    • Livet i helg och söcken (1990)
    • Tro, vantro, övertro (1992)
    • Talesätt och gåtor (1993)
    • Sockenbeskrivningar. Härad, Fogdö, Vansö, Länna och Dunker. (1994)
  • ”Ordlista ur Åkers och Öster-Rekarne härads folkspråk” i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria (1877–1884)

Litteratur om Gustaf Ericsson

  • G. Granberg, ”Metallarbetaren Gustaf Ericsson. En banbrytare för sörmländsk folklivsforskning” i Sörmlandsbygden, 5 (1936)
  • Gustaf Ericssons vissamling

Källor

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Bengt Hildebrand och Bengt Löw, ”Per Gustaf Ericsson” i Svenskt biografiskt lexikon, band 14. Stockholm 1953.
  2. ^ [a b c d] Ingrid Schöier, ”Man vet vem man är” Svenska Dagbladet 29 juni 1989. Sidan 12.
  3. ^ [a b c d e f g h i] Katarina Hammarström (Publicerad 5 maj 2020. Senast uppdaterad 17 november 2022). ”Gustaf Ericssons vissamling”. Institutet för språk och folkminnen. https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-folklig-sang-och-musik/musiksamlare/gustaf-ericssons-vissamling. Läst 8 november 2023. 
  4. ^ [a b c d e] Magdalena Hellquist, ”Inledning” i Gustaf Ericsson, Folklivet i Åkers och Rekarne härader: 2. Livet i helg och söcken. Uppsala 1994. ISBN 91-85540-51-X (felaktigt angivet som 91-855440-51-X i boken). ISSN 0348-4483.
  5. ^ Gustaf Ericsson, Folklivet i Åkers och Rekarne härader: 5. Sockenbeskrivningar. Härad, Fogdö, Vansö, Länna och Dunker Arkiverad 9 november 2023 hämtat från the Wayback Machine.. Utgivna av Magdalena Hellquist. Uppsala 1994. ISBN 91-85540-68-4. ISSN 0348-4483.
  6. ^ Bengt af Klintberg, Svenska Trollformler. Stockholm 1965. Sidan 57.