Guru Gobind Singh
Gobind Singh (punj.: ਸ੍ਰੀ ਗੁਰੂ ਗੋਬਿੰਦ ਸਿੰਘ ਜੀ) , eller Govind Singh, var sikhernas tionde och siste mänskliga guru, född 22 december 1675 i Patna, död 7 oktober 1708 (mördad); en tid, som sammanfaller med stormogulen Aurangzeb, som lät avrätta hans fader, och vars välde Gobind, sedan han vid 15 års ålder blivit guru, till hämnd föresatt sig att störta.
Sikherna tolererades till en början av Indiens muslimska härskare. Men då deras antal alltmera växte och de bildade en stat i staten, blev de hårt förföljda. Detta föranledde ett fullständigt omslag i deras hållning. Då sikhledaren Guru Ardjun dött i fängelse, grep de under hans son och efterträdare Guru Hargovind till vapen. Den ursprungligen fredliga sekten omgestaltades efter hand till en vild krigarhord, som med blodiga drag inristat sitt namn i Indiens historia.
Denna omgestaltning fullbordades under deras tionde och siste guru,
Genom inrättande av en egendomlig religiös invigningsceremoni, pahul, sökte Guru Gobind Singh ena och konsolidera alla sikher till endera ett för seger eller undergång berett folk. Detta sökte han bland annat åstadkomma genom kasternas avskaffande och inrättande av religiösa och dietiska övningar, ägnade att stärka sektens kraft särskilt som krigare. Dasam granth (den 10:e konungens granth) av mera krigiskt innehåll, i motsättning till vilken heliga boken fick namnet Adi granth (den första granth).
Under hela sin tid som guru var Guru Gobind Singh upptagen av sin strid med Aurangzeb, fördrevs från sitt residens Anandpur och genomgick skiftande öden, tills han strax före stormogulens död (1707) återkom. I tronföljdskriget mellan dennes söner tog han Bahadur Shahs parti. För att avlägsna Guru Gobind Singh från Punjab gav denne honom krigiska uppdrag i Deccan, där han sovande blev han attackerad bakifrån i Nizams rike (1708). Hans djupa sår blev senare infekterade och var troligen dödsorsaken. Guru Gobind Singh instiftade khalsa, ett krigiskt brödraskap, vars namn sedermera överflyttades på hela sikhsamfundet. Efter ett blodigt nederlag mot stormogulens härar 1713 blev sikherna sedan till stor del utrotade.
Innan Guru Gobind Singh lämnade denna värld utnämnde han Guru Granth Sahib som den elfte - eviga - gurun som skulle leda sikherna i all framtid.
Källor
- Govind Singh i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
|
Media som används på denna webbplats
Object ID: 1998.95
Designation: Guru Gobind Singh Date: approx. 1830 Medium: Opaque watercolors on paper Place of Origin: India | Punjab state | or | Pakistan | Punjab province Credit Line: Gift of the Kapany Collection Label: The religious leadership of Guru Nanak was continued after his death by several generations of disciples. By the time of Gobind Singh (1675– 1708), Sikhs were being persecuted and Sikh religious teachers dying in defense of their faith; Tegh Bahadur, the ninth guru and Gobind Singh’ s father, was beheaded by the Mughal emperor Aurangzeb. In response to this persecution, Gobind Singh established the Khalsa (the Pure) as a community of Sikhs whose solidarity was proclaimed by participation in certain ceremonies and the adoption of such emblems as uncut hair. Gobind Singh organized these Sikhs into a military force, convincing them of the morality of their fight against oppression. The line of human gurus ended with the death of Gobind Singh. He appointed as his successor— and eternal guru— the Adi Granth (Primal Book), the holiest of Sikh texts.
Portrait of the Tenth Guru, Gobind Singh, c. 1830, India or Pakistan, Punjab region, opaque watercolors and gold on paper, Asian Art Museum of San Francisco. Rendered in the manner of a princely equestrian portrait, this painting depicts Gobind Singh haloed and accompanied by three Sikh attendants. Culture: Sikh Subject: portrait | horse On display: no Collection: PAINTING Dimensions: H. 7 1/4 in x W. 6 in, H. 18.4 cm x W. 15.2 cm (image); H. 9 1/2 in x W. 8 1/4 in, H. 24.1 cm x W. 20.9 cm (overall)
Department: SA