Gunnis punggrävling
| Gunnis punggrävling Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Grävlingpungdjur Peramelemorphia |
| Familj | Punggrävlingar Peramelidae |
| Släkte | Australiska näspunggrävlingar Perameles |
| Art | Gunnis punggrävling P. gunnii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Perameles gunnii | |
| Auktor | Gray, 1838 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredning (grön), återintroducerad (röd) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gunnis punggrävling (Perameles gunnii) är ett litet pungdjur i familjen punggrävlingar som förekommer i sydöstra Australien och på Tasmanien.
Dess förekomst på det australienska fastlandet är begränsad till några få platser i de sydvästra delarna av delstaten Victoria. Att den här punggrävlingen finns på fastlandet idag beror på att den återintroducerats.[1] Orsaken till att den en gång försvann från fastlandet var troligen predation av införda rovdjur som rödräv och att dess habitat förstördes av införda betande djur som får och kaniner.[1] Av IUCN är den rödlistad som Sårbar (VU). Den större populationen finns på Tasmanien, på fastlandet finns endast några hundra djur.[1]
Gunnis punggrävling lever på gräsmarker och i öppna skogar och har ett liknande levnadssätt som andra punggrävlingar, det vill säga den är främst nattaktiv.[2] Dess föda är varierad, bland annat insekter och andra ryggradslösa djur men även olika växtdelar.[2] Honorna är dräktiga i 12 dagar och kan få upp till 5 ungar. Oftast föds dock bara 2 eller 3 ungar.[3] När ungarna är 60 dagar gamla har de blivit avvanda. Könsmognaden nås vid 3 månaders ålder hos honor och hanar blir efter cirka 5 månader könsmogna.[3]
En fullvuxen individ har en kroppslängd (huvud och bål) på 27–35 centimeter och vikten är 0,5-1,5 kilogram. Svansen är 7–11 centimeter lång.[2] Pälsen är brunaktig till gråaktig och på den bakre delen av kroppen har djuret 3 eller 4 vita streck.[2]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] Perameles gunnii på IUCN:s rödlista, läst 9 september 2010.
- ^ [a b c d] John Rodger (27 november 2007). ”Eastern barred bandicoot”. ARKive. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121019212814/http://www.arkive.org/eastern-barred-bandicoot/perameles-gunnii/. Läst 29 mars 2013.
- ^ [a b] E. Lancaster (2 augusti 2001). ”Perameles gunnii” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Perameles_gunnii/. Läst 29 mars 2013.
Tryckta källor
- Schou, Per (red.). Djur: illustrerad guide till världens djurliv, Globe Förlaget, 2007. ISBN 0-7513-3427-8.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gunnis punggrävling.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: JJ Harrison (https://www.jjharrison.com.au/), Licens: CC BY-SA 3.0
Eastern Barred Bandicoot (Perameles gunnii), Poimena Reserve, Austin's Ferry, Tasmania, Australia. The photo taken at night with off camera flashes.
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Eastern Barred Bandicoot (Perameles gunni) range (green — native, pink — reintroduced)