Gunnar Reuterskiöld

Gunnar August Casimir Reuterskiöld, född 11 januari 1893 i Göteborgs domkyrkoförsamling, död 9 september 1970 i Göteborgs Vasa församling,^[2] var en svensk diplomat och jurist. Han tillhörde släkten Reuterskiöld.

Reuterskiöld var son till bankdirektör Leonard Reuterskiöld och Emelie J:son Öman. Han tog studentexamen i Stockholm 1910 och studerade därefter i Tyskland och Frankrike. Han gick på Stockholm Högskola (studentföreningsordförande 1914–1916) och Handelshögskolan i Stockholm 1910–1916. Reuterskiöld tjänstgjorde på advokatbyrå i Stockholm 1914–1915, tog juris kandidatexamen i Stockholm 1915 och tjänstgjorde i Stockholms rådhusrätt 1915–1916. Han tog anställning vid Utrikesdepartementet 1916 och var attaché vid Sveriges ambassad i Rom 1917-1919. 1920-1921 var Reuterskiöld tillförordnad extra andre legationssekreterare vid Sveriges ambassad i Paris och tjänstgjorde sedan vid Utrikesdepartementet 1921-1924. 1920 var han biträdande sekreterare vid nordiska ministermötet i Oslo.

Reuterskiöld blev legationsråd 1924 och var baserad som sådan vid Sveriges ambassad i Moskva 1924-1927. Han blev konsul i Reval 1927 och var legationsråd vid Svenska legationen i Berlin från 1930 till 1934. 1934-1936 var han tillförordnad Chargé d’affaires vid Sveriges ambassad i Teheran och tillförordnad chargé d’affaires vid Sveriges ambassad i Bogotá 1936-1937.

Reuterskiöld var Sveriges sändebud i Lima 1937-1945, och var som sådan sidoackrediterad i La Paz, Bogotá och Quito. 1945–1948 var Reuterskiöld envoyé i Belgrad, envoyé i Bryssel 1948–1956 (ambassadör 1956) med sidoackreditering i Luxemburg 1948–1956 samt ambassadör i Warszawa 1956–1959.^[3]

Han gifte sig 1932 med Marit Berg (1901-1996), dotter till grosshandlaren Edvard Berg och Clarita Kruger. Han är far till Claes (född 1936) och Viveca (född 1938).^[3]

• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 21 november 1958.^[4]
• Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 6 juni 1940.^[5]
• Riddare av Nordstjärneorden, 16 juni 1928.^[6]

• Storkorset av Belgiska Kronorden, tidigast 1950 och senast 1952.^[7][8]
• Storkorset av Ecuadors förtjänsttecken Al Mérito, tidigast 1940 och senast 1942.^[9][10]
• Storkorset av Luxemburgska Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden, tidigast 1950 och senast 1952.^[7][8]
• Storkorset av Luxemburgska Ekkronans orden, tidigast 1955 och senast 1958.^[3][8]
• Storkorset av Peruanska Solorden, tidigast 1940 och senast 1942.^[9][10]
• Storofficer av Tunisiska orden Nischan el Iftikhar, 1920.^[11][12]
• Tredje klassen av Irakiska Rafidain-orden, 2 november 1934.^[9][13]
• Tredje klassen av Iranska Homayounorden, 1934.^[9][13]
• Officer av Nederländska Oranien-Nassauorden, 1922.^[11][12]
• Riddare av Franska Hederslegionen, 1920.^[11][12]
• Riddare av Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, tidigast 1918 och senast 1921.^[11][14]
• Riddare av första klassen av Norska Sankt Olavs orden, 1920.^[11][14]
• Andra klassen av Preussiska Röda Korsets medalj.^[3]
• Tredje klassen av Preussiska Röda Korsets medalj.^[3]

• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1969
• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1963
• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1957
• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1943
• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1933
• Reuterskiöld, Gunnar i Vem är det 1925