Gunnar Finne
Gunnar Finne | |
Född | Johan Gunnar Finne 4 april 1886[1][2] Hollola[2], Finland |
---|---|
Död | 17 september 1952[2] (66 år) Helsingfors |
Begravd | Kärkölä |
Medborgarskap | Finland och Kejsardömet Ryssland |
Sysselsättning | Skulptör, arkitekt[3], bildkonstnär[4][5][6] |
Maka | Elna Kiljander (g. 1918–1926) |
Släktingar | Jalmari Finne |
Utmärkelser | |
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1951) | |
Redigera Wikidata |
Johan Gunnar Finne, född 4 april 1886 i Hollola, död 17 september 1952 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.
Gunnar Finne var son till hemmansägaren Adolf Johan Finne och Fanny Maria Björnvik. Han studerade arkitektur vid Polytekniska institutet i Helsingfors från 1905 och övergick 1906 till Centralskolan för konstflit i Helsingfors. Från 1908 utbildade han sig i Wien vid Kunstgewerbeschules allmänna avdelning för Hans Schlechta och flyttade i mars 1909 över till arkitekturavdelningen med Josef Hoffmann som lärare.
Han arbetade i en dekorativ, arkaiserande stil, som var lämplig för inrednings- och fasadskulpturer men gjorde även uttrycksfulla porträtt, såsom porträtthuvudet av författaren Viljo Kojo. Finne har även på konsthantverkets område framställt arbeten i tenn.
År 1911 var han med och grundade Industrikonstförbundet Ornamo.[7] Finne var lärare på Centralskolan för konstflit 1912–1927 och från 1934 i formgivning vid Tekniska högskolan i Helsingfors.
Han var gift 1918–1926 med arkitekten Elna Kiljander (1889–1970). Paret fick sonen, skulptören Johan Jakob Finne (född 1918), som länge delade ateljé med fadern. På 1940-talet var han sambo med Aune Haussila, som stått modell för flera av hans formatmässigt mindre skulpturer.
Verk i urval
- Fasadreliefer i kökargranit på Försäkringsbolaget Kalevas hus vid Mannerheimvägen i Helsingfors, 1911–1914
- Inredningen i Societetshuset i Helsingfors 1914
- Inredningen i Marmorpalatset, Brunnsparken i Helsingfors, 1916
- Inredning och skulpturutsmyckning, Riksdagshuset i Helsingfors, sent 1920-tal
- Petreliusfontänen, framför Huvudbiblioteket, Åbo Akademi i Åbo, 1924
- Saga och sanning, monument över Zacharias Topelius, 1929–32, Esplanadparken i Helsingfors
- Krigshjältemonument, 1941, Hollola
Bilder
Källor
- ”Gunnar Finne”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4283-1416928956889
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
Noter
- ^ Finlands Nationalgalleri konstnärs-ID: 78830D40-5C3E-4C1E-A16F-3E771262332D, omnämnd som: Gunnar Finne, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 6 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi.[källa från Wikidata]
- ^ Ornamo i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman:
A public sculpture in Helsinki by Gunnar Finne made in 1932.
Photograph of the Finnish sculptor Gunnar Finne (1886–1952).
Författare/Upphovsman: I99pema, Licens: CC BY-SA 4.0
Mannerheimintie 7–5, Helsinki.
Mannerheimintie 7, built in 1914. Architect: Armas Lindgren
Mannerheimintie 5, built in 1910. Architect: Armas Lindgren, Wivi Lönn