Gunnar Brandell

Gunnar Brandell
Född1 oktober 1916
Södertälje
Död8 mars 1994 (77 år)
Uppsala
YrkeLitteraturhistoriker, författare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska

Gunnar Brandell, född 1 oktober 1916 i Södertälje, död 8 mars 1994 i Uppsala, var en svensk litteraturhistoriker och journalist.

Biografi

Brandell växte upp i Uppsala, där han avlade studentexamen 1933 vid Uppsala högre allmänna läroverk och filosofisk ämbetsexamen 1936 vid Uppsala universitet. Han blev filosofie licentiat 1944 vid Stockholms högskola. Han var docent i litteraturhistoria vid Stockholms högskola/universitet 1950–1962, och promoverades till filosofie doktor 1951 vid Stockholms högskola.[1]

Brandell var lärare vid Gästriklands folkhögskola 1936‒1946. Han var litteraturkritiker i Bonniers litterära magasin (BLM) (1938–1940) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) (1940–1948). Under åren 1946–1948 var han utrikeskorrespondent i Paris för GHT. Han var chef för Svenska Dagbladets kulturavdelning under åren 1951–1962. År 1963 utnämndes han till professor i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala universitet, en befattning som han innehade fram till pensioneringen år 1981.[1]

Brandell var ledamot av Kungl. Vitterhetsakademin, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala. Han var ordförande i Strindbergssällskapet 1965–1975.[1]

Gunnar Brandell var son till Georg Brandell (1873–1958) och Alfrida, född Franck (1889–1969). Han var från 1937 gift med Kerstin Brandell, född Jönson (1909–2003).[1]

Gunnar Brandell är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[2]

Verksamhet

Brandells författarskap har framför allt ägnats August Strindberg med bl.a. doktorsavhandlingen Strindbergs infernokris och biografin Strindberg – ett författarliv i fyra delar. Intresset för psykologiska och existentiella frågor har avsatt spår i form av essäsamlingar om nihilismen och om Sigmund Freud, liksom översättningar av existentialisten Albert Camus. Han författade även litteraturhistoriska översiktsverk, bl.a. Svensk litteratur 1870–1970.

Bibliografi (urval)

  • 1937 – Bekännare och uppfostrare
  • 1941 – ...och en ny jord
  • 1943 – Den europeiska nihilismen
  • 1949 – På Strindbergs vägar genom Frankrike
  • 1950 – Strindbergs infernokris
  • 1957 – Åttiotal och nittiotal
  • 1958 – Svensk litteratur 1900–1950
  • 1961 – Vid seklets källor
  • 1966 – Konsten att citera
  • 1969 – Skolreform och universitetskris
  • 1970 – Freud och hans tid
  • 1971 – Drama i tre avsnitt
  • 1974 – Svensk litteratur 1870–1970, del 1
  • 1975 – Svensk litteratur 1870–1970, del 2
  • 1977 – Revolt i dikt
  • 1983 – Strindberg – ett författarliv, del 3
  • 1985 – Strindberg – ett författarliv, del 2
  • 1987 – Strindberg – ett författarliv, del 1
  • 1989 – Strindberg – ett författarliv, del 4
  • 1989 – Tal på Övralid 1988
  • 1993 – Nordiskt drama

Översättningar

  • 1945 – Johan Huizinga: Den lekande människan (Homo ludens) (Natur & Kultur)
  • 1947 – Albert Camus: Myten om Sisyfos (Le mythe de Sisyphe) (översatt tillsammans med Bengt John, Bonniers)
  • 1953 – Albert Camus: Människans revolt (L'homme révolté) (Bonniers)

Priser och utmärkelser

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Brandell, E Gunnar i Vem är det 1993
  2. ^ Gunnar Brandell på svenskagravar.se

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats