Gunilla Palmstierna-Weiss

Gunilla Palmstierna-Weiss
Gunilla Palmstierna-Weiss 2010.
Född	28 mars 1928 Lausanne, Schweiz
Död	20 november 2022 (94 år) Stockholm, Sverige
Nationalitet	Svensk
Föräldrar	Kule Palmstierna Vera Herzog[1]
Make/maka	Mark Sylwan (g. 1948–1952) Peter Weiss (g. 1964–1982)
Konstnärskap
Fält	Scenografi, kostymteckning, keramik, skulptur, teckning
Utbildning	Konstfack
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Vera Gunilla Palmstierna-Weiss, född 28 mars 1928 i Lausanne, Schweiz, död 20 november 2022 i Maria Magdalena distrikt^[2] i Stockholm,^[3] var en svensk scenograf, kostymtecknare, skulptör och keramiker.

Gunilla Palmstierna-Weiss var dotter till läkaren friherre Kule Palmstierna och läkaren och psykoanalytikern Vera Herzog (1904–1947^[4]), vilka skilde sig efter ett kortvarigt äktenskap i hennes tidiga barndom. Tillsammans med sin bror Hans Palmstierna växte hon upp under röriga förhållanden, först i fosterhem och från sex års ålder med sin mor först i Österrike och senare Nederländerna. Större delen av andra världskriget bodde hon i Rotterdam, där hennes mor gift sig med en nederländsk läkare. Gunilla Palmstierna bevittnade matbrist, ockupation och ohyggligheter. I krigets slutskede kom hon i säkerhet i Sverige, där hon sedan blev kvar.

Hon var gift första gången 1948–1952 med konstnären Mark Sylwan och andra gången från 1964 och fram till hans död 1982 med författaren och filmaren Peter Weiss. Hon är mor till grafiske formgivaren Mikael Sylwan (född 1949) och regissören Nadja Weiss (född 1972). ^[5]

Gunilla Palmstierna-Weiss studerade bland annat keramik och dekormålning på Konstfackskolan i Stockholm och därefter vid Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten och i Paris.

Vid mitten av 1950-talet drev hon tillsammans med Greta Berge och Eva Lindbeck under fyra år keramikverkstaden Tre krukor på Skansen.^{[källa behövs]}

Gunilla Palmstierna-Weiss finns representerad med flera offentliga verk i form av reliefer i keramik, bland andra Ljus och skugga i Radiohuset i Stockholm från 1961 och ett ej längre bevarat konstverk i entrén till Universitetssjukhuset i Örebro.

Palmstierna-Weiss arbete med scenografi och kostym inleddes under 1950-talet vid bland annat Stockholms studentteater och Skolbarnsteatern^{[förklaring behövs]}. Under 1950-talet träffade hon Peter Weiss, som hon gifte sig med 1964 och började då på allvar arbeta med teater. Hon gjorde scenografin till flera uppsättningar av hans pjäser och de blev tillsammans centralfigurer i de nya internationella vänsterradikala strömningarna och i den moderna teaterns utveckling i flera länder.

Till de mest kända produktionerna hör Peter Weiss pjäs Mordet på Marat, där Gunilla Palmstierna-Weiss stod för scenografi och kostym. Uruppsättningen ägde rum i Berlin på Schillertheater i regi av Konrad Swinarski 1964 och den sattes också upp i regi av Peter Brook på The Aldwych Theatre i London samma år. Hon gjorde även scenografi och kostym till Peter Brooks New York-uppsättning av Marat/Sade på Broadway 1965 och dess filmatiserade version 1967. För uppsättningen på Broadway mottog hon 1968 en Tony Award för bästa kostymdesign.^[6]

Gunilla Palmstierna-Weiss samarbetade med Ingmar Bergman från 1960-talet i totalt 19 uppsättningar fram till 1991, varav en, Dödsdansen, påbörjades både 1976 och 1978, men aldrig genomfördes. Det första samarbetet var uppsättningen av Peter Weiss pjäs Rannsakningen på Dramaten 1966. De uppsättningar som de gjorde tillsammans i Sverige, sattes alla upp på Dramaten och framförallt blev deras versioner av Trettondagsafton, Kung Lear, Fröken Julie och Ett dockhem framgångsrika med återuppsättningar och gästspel runt om i världen. Bergman och Palmstierna-Weiss samarbetade även under Bergmans tid i Tyskland med uppsättningar av John Gabriel Borkman, Fadren och Yvonne, prinsessa av Burgund.

Vid sidan av sitt konstnärskap var Gunilla Palmstierna-Weiss även lärare i måleri samt föreläste om teaterscenografi och konsthantverk. Under 1950-talet undervisade hon intagna på Långholmens fängelse i teater och konsthantverk.

Palmstierna-Weiss var sommarvärd i Sommar i P1 2014.

Hon är representerad på Moderna museet i Stockholm^[7], Nationalmuseum^[8], Scenkonstmuseet^[9] och Örebro läns landsting^[10].

• 1966 – Tony Award, Best Costume Design Marat/Sade^[6]
• 1969 – Guldmedalj i Novi Sad för Marat/Sade och Vietnamdiskurs
• 1971 – Guldmedalj för kostymdesign, Pragkvadrinalen
• 1990 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
• 1994 – Professors namn
• 2014 – Kungliga priset

• Gunilla Palmstierna-Weiss: Minnets spelplats, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2013 (memoarer), ISBN 9789100125981
• Scenografi: Gunilla Palmstierna-Weiss, utställningskatalog, Waldemarsudde 1995. ISBN 91-88040-34-8
• Scenografi och kostym: Gunilla Palmstierna-Weiss: en verkorienterad monografi, av Gunnar Olofgörs, Stockholm : Carlsson, 1995. ISBN 91-7798-908-2
• Kvinnor som du gör en man impotent, dokumentärfilm av Staffan Julén 2014.
• Intervju med Gunilla Palmstierna-Weiss – ”Det här språket ska jag aldrig mer tala" på www.goethe.de
• Palmstierna-Weiss, V Gunilla i Vem är det 1997

• Wikimedia Commons har media som rör Gunilla Palmstierna-Weiss.
  Bilder & media
• Gunilla Palmstierna-Weiss på Svensk Filmdatabas
• Gunilla Palmstierna-Weiss på Internet Movie Database (engelska)
• Gunilla Palmstierna i Dramatens rollbok
• Gunilla Palmstierna-Weiss i Dramatens rollbok
• Gunilla Palmstierna i Vem är hon 1988
• Gunilla Palmstierna på Bergman.se