Gulstrupig nikator
| Gulstrupig nikator Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Nikatorer Nicatoridae |
| Släkte | Nicator |
| Art | Gulstrupig nikator N. vireo |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nicator vireo | |
| Auktor | Cabanis, 1876 |
 | |
Gulstrupig nikator[2] (Nicator vireo) är en fågel i familjen nikatorer inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
Nikatorer är udda fåglar lika busktörnskator eller bulbyler med kraftiga krokförsedda näbbar. Undersidan är gråaktig med gul strupe, ovansidan grönaktig med gula fläckar på vingpennors och övre vingtäckares spetsar. På huvudet syns en gul tygel. Den liknar västlig nikator, men skiljer sig på mindre storlek, gula strupen och tygeln samt avvikande sång, en stammande serie toner som är överraskande ljudliga, i engelsk litteratur återgivet som "p-p-p-po-keer-ko-wheeeer-pop". Lätet är en morrande drill.[4]
Utbredning och systematik
Gulstrupig nikator förekommer från södra Kamerun till Gabon, norra Angola och västligaste Uganda.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Familjetillhörighet
Nikatorerna har placerats i familjer som bulbyler (Pycnonotidae) och busktörnskator (Malaconotidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en helt egen och tidig utvecklingslinje inom överfamiljen sångare (Sylvioidea). Exakt vilka nikatorernas närmaste släktingar är har inte klarlagts, där olika genetiska studier ger olika resultat: systerklad till en grupp bestående av lärkor och skäggmes[5], i en polytomi med denna grupp och resten av Sylvioidea[6] eller systerklad till resten av Sylvioidea med[7] eller utan lärkorna.[8][9]
Levnadssätt
Gulstrupig nikator är en skygg skogslevande fågel som vanligen stannar inne i vegetationen. Den avslöjar sig oftast först genom sina ljudliga läten.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som inte ovanlig till vanlig.[10]
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Nicator vireo Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] Fishpool, L. and J. A. Tobias (2020). Yellow-throated Nicator (Nicator vireo), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yetnic1.01
- ^ Fregin, S., Haase, M., Olsson, U. & Alström, P. (2012). New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers. BMC Evolutionary Biology 12(1): 157.
- ^ Alström, P., Olsson, U. & Lei, F. (2013a). A review of the recent advances in the systematics of the avian superfamily Sylvioidea. Chinese Birds 4(2): 99–131.
- ^ Olsson, U., Irestedt, M., Sangster, G., Ericson, P.G. & Alström, P. (2013). Systematic revision of the avian family Cisticolidae based on a multi-locus phylogeny of all genera. Molecular Phylogenetics and Evolution 66(3): 790–799.
- ^ Beresford, P., Barker, F.K., Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005). African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary ‘enigmas’. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 272(1565): 849–858.
- ^ Johansson, U.S., Fjeldså, J. & Bowie, R.C. (2008b). Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): a review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 48(3): 858–876.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
Wikispecies har information om Nicator vireo.
Wikimedia Commons har media som rör gulstrupig nikator.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Zieger M, Licens: CC BY-SA 4.0
Yellow-throated Nicator
Der Vortragende charakterisirt ferner eine neuentdeckte Art aus der Familie der Buschwürger, unter dem Namen Nicator Vireo n. sp. (Tab. II. Fig. 2.)
Diese Art ist dem N. chloris (Val.) ungemein ähnlich, unterscheidet sich aber von letzterem durch die viel geringere Grösse, durch aschgraue Stirn, Wangen und Kinn und durch gelben Augenstreif und Kehlfleck. "schnabel hellhornfarben; Firste dunkler; Füsse blaugrau; Iris hellbraun; 2 ♂, erlegt am 19. Septbr. 1875."
Ganze Länge etwa 71/4"; Schnabel vom Mundwinkel 21 Mm.; Flügel 71 Mm.; Schwanz 72 Mm.; Lauf 23 Mm.
Der Vortragende betont ausdrücklich, dass er den Species-Namen Vireo gewählt habe, um auf die einigen Vireoninen ähnliche Schnabelform und Kopfzeichnung hinzudeuten, keineswegs aber damit ornithologische Autoritäten etwa zu der Ansicht sich verleiten lassen sollten, als könne der Vortragende eine typisch amerikanische Form mit einer afrikanische verwechseln.