Gulstjärtad sotkakadua
| Gulstjärtad sotkakadua Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_-Wamboin-8.jpg) Hane gulstjärtad sotkakadua i New South Wales, Australien. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj | Kakaduor Cacatuidae |
| Underfamilj | Calyptorhynchinae |
| Släkte | Zanda |
| Art | Gulstjärtad sotkakadua Z. funerea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Zanda funerea | |
| Auktor | Shaw, 1794 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Gulstjärtad sotkakadua[2] (Zanda funerea) är en stor kakadua som lever i sydöstra Australien.[3]
Utseende
Vuxna fåglar är mellan 55 och 65 centimeter långa. Fjäderdräkten är övervägande svart, med blekare fjäderkanter och gula fläckar på stjärten. Hannen har svart näbb, blek gul fläck bakom ögat och rödaktig ögonring. Ögonen är bruna. Honor och ungfåglar har grå ögonring, ljusfärgad näbb och bjärtare, mer tydlig gul kindfläck.
Utbredning och systematik
Gulstjärtad sotkakadua delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Zanda funerea funerea – östra Australien (östcentrala Queensland till östra Victoria)
- Zanda funerea whiteae – sydöstra Australien (södra Victoria till Eyrehalvön) och Kangaroo Island
- Zanda funerea xanthanota – Tasmanien och öarna i Bass sund
Släktestillhörighet
Tidigare fördes gulstjärtad sotkakadua tillsammans med kortnäbbad och långnäbbad sotkakadua till släktet Calyptorhynchus, men lyfts numera oftast ut till det egna släktet Zanda.[1][3]
Ekologi och beteende
Åtminstone på vissa platser tycks de ha anpassat sig till människorna och kan ofta ses i många delar av stadsbebyggelsen i Sydney och Melbourne. De är inte särskilt vanliga, men tillhör de mest uppskattade och karakteristiska fåglarna i södra Australien. De ses ofta flyga på en relativt låg höjd, med sina stora vingar och flaxar mycket långsamt med tunga rörelser. De har ett högt, spöklikt klagande läte som hörs på långt avstånd.
Föda
Deras kost är varierad men består till stor del av frön av inhemska träd, särskilt Casuarina, men även Eucalyptus, Acacia, Banksia och Hakea. De äter också gärna larver av trädborrande skalbaggar genom att slita bort barken från träd och bita in i trät för att hitta dem.
Häckning
Gulstjärtad sotkakadua har en lång häckningsperiod. Båda könen bygger ett bo, som är ett stort trädhål, med träspån på kanterna. Honan ensam ruvar ett eller två ägg, medan hannen bidrar med mat. Oftast överlever endast en ungfågel, som stannar hos föräldrarna i omkring sex månader.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till minst 25.000 individer.[1]
Referenser
- Artikeln baseras delvis på Yellow-tailed Black Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia, läst 10 juli 2006
Källor
- Flegg, Jim. Birds of Australia: Photographic Field Guide Sydney: Reed New Holland, 2002. (ISBN 1-876334-78-9)
- Crome, F. and Shields, J. Parrots & Pigeons of Australia 1992 Angus and Robertson and the National Photographic Index of Australian Wildlife, Sydney.
Noter
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Zanda funerea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör gulstjärtad sotkakadua.
Wikispecies har information om gulstjärtad sotkakadua.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman:
- Bird_range_yellow-tailed_black_cockatoo.png: User Kiwifruitboi on en.wikipedia
- derivative work: Snowmanradio (talk)
Distribution map of the Yellow-tailed Black Cockatoo (Calyptorhynchus funereus) showing range of the two recognised subspecies: C. (Z.) f. xanthanotus in green and C. (Z.) f. funereus in red. Forshaw, Joseph. M; Illustrated by Frank Knight (2006) Parrots of the World; an identification guide, Princeton University Press, plate 1 ISBN: 0691092516.
Författare/Upphovsman: User Kiwifruitboi on en.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
Sammanfattning
Distribution map of the Yellow-tailed Black Cockatoo (Calyptorhynchus funereus)
Based on en:Image:BlankMap Australia.png
Kiwifruitboi 08:58, 10 January 2006 (UTC)
Författare/Upphovsman: David Cook Wildlife Photography, Licens: CC BY-SA 2.0
A male Yellow-tailed Black Cockatoo at Wamboin, NSW, Australia. The red eye-ring indicates that it is a male.
Författare/Upphovsman: Frankzed from Melbourne, Australia, Licens: CC BY 2.0
A pair of Yellow-tailed Black Cockatoos flying at Edithvale Wetlands, Melbourne, Victoria, Australia. The male (with pinkish-red eye rings and a black beak) is flying slightly in front of the female (with black eye rings and a greyish beak).